Aftonbladet – 16 april 1867, sida 3

ning till anmärkning. Det var två saker som talaren funnit anmärkningsvärda: den ena, att det i konseljen måtte blifvit sed och bruk att tillerkänna hvarje departementschef en viss sjelfrådighet och rätt att handla på egen hand inom sitt fack, samt ensam -besluta och svara för hvad dit hörde, om än efter föregången öfverläggning. Detta vore orätt; regeringen bör handla kollektivt och icke låta någon dess: ledamot bli sjelfrådig. Den andra anmärkningsvärda omständigheten var det intrång från regeringens sida, som blifvit gjordt på representationens rätt i beskattningsfrågor. Det vore en småsak, omsummorna af beräknade statsinkomster blefve något större eller något mindre, men det vore en stor sak att regeringen tilltrott sig att trampa under fötterna hvad som ensamt utgör representationens rätt. Talaren kunde icke nog förvåna sig deröfver och hoppades satt sådant icke skulle kunna fortfara under sakernas nya ordning. Betänkandet lades, som bekant, till handlinfare