sjörnstjerna och frih: Bildt, emedan en sådan m mdersökning helt nyligen skett ochiden för arbetet gt uppgjorda planen blifvit sgodkänd och fastställd. lp, Jm K, Mit gjorde afsende på en sådan begäan, skulle de af förra riksdagen beviljade me-: el: icke kunna användas förr än undersöknin! en iförsiggått och hela årets arbetstid sålundag: förlorad. För bifall talade-deremot blott hrist Vern, hvilken ansåg den ifrågasatta anhållan ullt på sin plats, efter alla de anmärkningar, om blifvit framställda mot dessa arbeten. —Lq unkten blef erhellertid afslagen. YTA Bevillmingsutskottets betänkande n:r.16; ängå-st nde vilkoren för bränvinstillverkning, gaf an-fö edning till vidlyftiga öfverläggningar. -.4 h Utskottets förslag om bränningstidens utsträcking till årets alla månader mötte lifligt mot2 tånd hos hir Hasselrot, Odelberg, Lilliehöök. JT axe, grefve E! Sparfte och frih. SprengtporV! en, hufvudsakligen på den grund, att-bränvins-4bi illverkhingen borde bedrifyas i sammånhinnig ned jordbruk, hvilket icke kunde med fördeksketp; inder sommaren, och emedan det. för jordbru. ets skull således ej vore nyttigt att koncentrera. illverkningen: i städerna eller på några gynnade X! mnkter. Samtliga dessa tal förordade anta--Fsö ande af Aug. Andersons reservation; afseende d tidens inskränkning till 7 månader: — För bisg all: till utskottets mening yttradesig grefve O. te törner, hr -Bennieh: och frih. Htiamiltony) ramhållande det besynnerliga uti att binda denna äring med hårdare band än andra, om manön-B! kade att den skulle vera fri; liksom !et aldrig I d unde vara rätt eller ekonomiskt nyttigt att hin-tr ra en i lag tillåten handtering. t h Frih. af Ugglas framställde ett bemedlings-j; örslag af innehåll att bränvinstillverkningen; m ej synnerligt vigtiga skäl. föranleda dess in D fällande, må vara frist måvader af året, inde li ade i 14 terminer, räknade: från. den och 16 isa warje månad, mediiakttagande af det i författoc ringens 2 befintliga stadgande :omssön-: och ne velgedagar, samt med frihet för tillverkaren att f dessa terminer välja hvilka och huru många P van vill. k I detta förslag instämde, utom de flesta af förut I ta väimnde talare, äfven hr Lagerstråle, och blef!n: letsamma utan votering antaget. d: Utskottet hade vidare afstyrkt bifall till motio. Ia; er om minimitillverkningens nedsättning till 100 )? cannor om dagen. , Äfven härom uppstod en långvarig debatt, er waronder:hr Benniecb, grefve Hugo famitton; (ge irr Odelberg (hvilken ansåg lagstiftningen böra llascså att näringen deraf kunde draga största k nöjliga nytta, hvilket enligt talarens åsigt-skulle ke genom bränvinsbränningens spridandesi lan-. let), BA. Nordenfelt, von Koch grefvesl)4 Wachtmeister: och frih. vC. A.Raab, yrkade ninimibeloppets nedsättning. till 100: kannor, lat edan det nuvarande vore alltför högt och det I, eslagna beloppet:deremot tillräckligt högt att ge nindra all-återgång till, husbehofsbränningen: samma åsigt delades: af. hr Cs Ekman, hvilken 7! lock yrkade återremiss: i ändamål.att. få före-)ni laget ett stadgande, att den, ;som-ville -brännat ej lott 400 kannor, derför skulle erlägga. -högre I 4, att 4 Grefvarne E. Sparre och O. Mörner: samthn fr asselrot föreslogo 200. kannor, hvilket äfven hV! h! Sprengtporten medgaf. För-bifall till utskottets åsigt talade frih. afla Ugglas, hvilken ansåg det höga minimibeloppet kd itgöra det hufvudsakliga skälet till minskningen: bränneriernas antal samt superiets aftagande. la Jordbruket var heller icke. mer blomstrande i de rovinser; der-största-bränvinsbränningen pågår, 4: in i andra..— Om sammadåsigt förenade sigdrih. så fugo Hamilton, hrr Lagerstråle och Storkenlic elt samt grefve C.G. Mörner. Efter. det diskussionen förklarats slutad;antogs kq es hg örst,-genom votering med 62 röster mot 29,-till on ontraproposition hr Bennichs förslag, hvarefter 8 hufvudvoteringen utskottets förslag godkändes ned 69. röster .mot 19, hvadan alltså minimibeni oppet bestämdes till 300 kannor. 3 Andra kammaren. ah Efter åtskilliga bordläggningar företogs till be m iandling andra kammarens tillfälligautskotts bede änkande n:r 28, i anledning af väckta motioner, I 0, ingående förändrade grunder. för embets ochi fr jenstemäns. aflöning, samt om nedsättning i nu !S vällande expeditionslösen. Utskottet har dels m remställt att riksdagen, med afslag å motionerna bi öfrigt, ville besluta skrifvelse till K, M:t, inneg attande dels framställning derom, att hos ko-lgå nungens befallningshafvande och andra exsekuionssäten lösen för alla -kommunikationsresolumer och för utslag i sådana ansökningsmål, vari den sökte icke med förklaring inkommit, 2! måtte nedsättas, och ersättning beredas af all-li nänna medel, dels ock anhållan om. tillsgg ild xpeditionstaxan, tjenliga att förekomma, att i omyndigs tillgångar mera än skäligt medtagas senom dösen för sådana underrättsexpeditioner, hvarigenom förmyndare för omyndig förordnäs b) jer entledigas; dels ock att riksdagen måtte hos I u M:t begära den rättelse och ändring i expe-l litionstaxan att, vid beräkning af lösen för domim tols bevis om boupptecknings inlemnande och ki nregistrering, undantag må ega rum för efterefvande makas giftorätt, hvilken, ehvad den utV sörj mer eller mindre, må beräknas till hälften b! af behållningen : men att deremot så beskaffad fr ösen må utgå till obegränsadt belopp och ickelb; inderstiga nu gällande minimum af 50 öre. Med l 4 inledning häraf uppstod en temligen lång diskus: 1. iori, som öppnades af den ene motionären, hr Ahlgren, som yrkade att kammaren, med bifall e! till! hans motion, skulle ingå till K.-M:t med belin säran om tillsättande af en komitå för attafgiflat ra förslag till förändradt aflöningssystem och , portelssystenrets afskaffande: fö Tdiskussionen deltogo för öfrigt hirr C, A. Larsson, Rosenbörg, Kjellson, Sven Nilsson, Jöns Pährson, Rosenqvist, Bergström. Sven dt Nilsson, Hessle, Rosenqvist. Sjöverg, Björek, så von Troil m. fl. Utskottets förslag bifölls i sinfr relhet. I utlåtandet n:r 6 hade andra kammarens till! älliga utskott n:r 4 hemställt om aflåtande till 2 (. M:t af en skrifvelse, angåenderättighet förd 0: dernas invånare att genom annan än magistrat öl ler auktionskammare låta förrätta frivilliga auk-fa ioner. Utskottets hemställan bifölls utan diskusjon. Andra kammarens tillfälliga utskotts (n:r: 5) itlätande n:r 5,-afstyrkande väckt-förslag om utirbetande af förslag till lag eller reglemente för) Pp vildandet af sparbanker inom kommunerna, biic fölls efter en kort diskussion, hvari deltogo her kv tfedlond, Medin, frih. Alströmer, hrr -Svanerg, Uhr och Rylander, hvilka alla uttryckte ina välönskmngar för sparlankerna, men ansågo he allmänhet, att för närvarande vore intet annat Si tt göra än bifalla utskottets förslag. Na Då samma utskotts utlåtande n:r 6, i hvilket ti utskottet föreslagit en skrifvelse till K. M:t i äns lamål, att största delen af de statens medel) som ngå till landtränterierna, måtte göras fruktbä ande genom insättning i riksbanken. ochdess d ånekontor i orterna, äfvensom i de sparbanker .st wilkas organisation det tillåter, blifvit föredvavi et, uppstod en stunds diskussion med anledning k; f hr Staaffs förslag att uppskjuta behandlingen k f denna fråga, till:dess ett-af.första kammarens ) illfälliga utskott behandladt och af denna: kamnare antåget: vidsträcktareförslag i samma syfte nkommit till andra kammaren, på det båda förs... lagen i-ett sammanhang kunde behandlas. -Detta örslag mötte motstånd af flera talare, som; anågo, att dåsett betänkande två gånger blifvit föedraget, mäste det afgöras, Äfven hr Bergtröms förslag, att till behandling företaga förta kammarens, fann gensägelse, emedan man nsåg sig icke känna detta betänkande. Derefer; beslöts, att utskottets ofvannämnda betänkande ensamt skulle behandlas. Hr Staaff talade nu för bifall till utskottets j örslag med uteslutande af hvad som rörde spår. vankerna. Frih. Liljenerantz ansåg det olämr,. igt, att så stora summor ligga begrafna i. änte. riernas kassor och förardade att denna am, 1 p:T an likhet med första kammaren ske besluta eh le inderd. skrifvelse, med anhöan att K. M:t täck: ft es taga i öfvervägande, om icke de statens mem lel, som för närvafande ingå till. och förvaras:i andtränterierna, kunde genom insättning i banP serna göras fruktbärande och för den allmänna ) 2! örelsen tillgänghga samt, i händelse en sådan ) fö mordning skulle befinnas lämplig, i nåder låta! de ttarbeta samt till riksdagen öfverlemna förslag 8 ill de bestämmelser, hvilka för ändamålet pröt fa ras nödiga, TI För bifall härtill talade dessutom hrr Nils Larsson och Muren: vice talmannen deremot N rodde; att konseqvensen häraf skulle blifva, att kle le, enskilda bankernas sedlar måste emottagas i ls ippbörden, hvilket ingalunda vore lämpligt. I amma syfte yttrade sig hrr Roudbäck, Jöns Pehrson m. fl. d Brr Carl Hvarson och Björck, som erkände ti delen af att statens inoch utbetalningar gå senom en..offentlig inrättning, vare, sig. riksbanr vi cen eller. en privatbank, ansåg dock för mnärvain ande olämpligt, att besluta någon åtgärd, då lenna fråga vore alltför genomgripande, för att 1u. kunna hinna behandlas. Den står nemligen Y nära sammanhang med frågan om omorgani-M ationen af uppbördsväsendet m. m. Efter enhj ifiig debatt om hvad som skulle till kontrapro— till mn hade redan. vosition antaga: