Aftonbladet – 12 april 1867, sida 3

skulle ligga i jordbrukarnes intresse. Tal; tv lade på att jordbrukarne deraf skulle hafva n gra fördelar, ty följden skulle blifva, att al allmänna kassor och andra som vilja haf den säkerhet som inteckning erbjuder skulle hö sina anspråk och vilja hafva mefå ät 6 4, hy ket tal. ansåg vara den högsta ränta jorden I oss kan bära. A Hr Lönnberg trodde att det skulle ländajor egarne till fördel, om hr Wallenbergs reservatic bifölls, och förordade den. Den nuvarande rä telagstiftningen gör det svårt att belåna intec ningar i bankerna. Man lar emellertid hitt på åtskilliga sät. att kringgå lageh, gehom a taga provision o. d. och detta visar väl att 1 en bör ändras. Trodde visserligen, ilikhet me en föregående tal., att jorden hos oss icke ka bära högre ränta än 6 4, men alltid är det vi bättre att få pengar, om de också blifva dyr: Jän att icke få några. EA Hr Agardh ville ej förneka det printipielt rik Jtiga uti satsen att räntan bör vara fri, men vt kan det sättas i fråga, om allt som är principie riktigt också bör införas i praxis. Mantalar or en lag, som heter tillgång och efterfrågan, me man bör ock uppmärksamma den skilnad sor förefinnes emellan långa och korta papper, oc ingalunda får man, från hvad som visat sig var riktigt i afseende på de förra sluta till att detta ä lika riktigt i afseende på de sednare, ty emella dessa båda kategorier förefinnas åtskilliga väsent liga skiljaktigheter. En skiljaktighet dem emella är den olika risken, och denna risk är det son under kritiska tider uppjagar räntan, och derför är det skäl att den tages med i beräkningen Hvad är det väl, som utgör den egentliga säker heten vid vexlar och dylika papper, om icke lån gifvarens tro på låntagarens förmåga att betalå Risken är då naturligtvis större, och derföre ä det ock naturligt att räntan för sådana s. k korta papper bör vara fri. Vidare förefinnes äf ven en skiljaktighet emellan långa och korte papper i afseende på förhållandet emellan till. gång och efterfrågan. Man har nemligen at! skilja emellan den tillfälliga tillgången och efter frågan och den stadiga tillgången och efterfrågan. Då de korta papperen afse den förra, afse de långa papperen den sednhare. Derföre har man i de flesta länder, der man infört fria räntan, undantagit inteckningarne eller den fixa place ringen. Fria räntan fordrade ett land med stor kapitalstyrka och hög kultur, och tal., för sin del, tviflade på att Sverge kan räknas till de kapitalrika länderna, och trodde icke att förhållandet mellan den stadiga tillgången och den stadiga efterfrågan hos oss medger räntans totala frigörande. Räntan står i ett naturligt förhållande till hvad tal. ville kalla den produktiva egendomens värde, ty om man får 6 4 om man lånar ut sina pengar, men 8.4 om man lägger ned dem i en egendom, så är det naturligt att man hellre köper en egendom. Derföre då räntad stiger har egendomsvärdet benägenhet att falla. Ty om räntan stiger, men icke afkomsten af egendomen ökas i samma proportion, så vilja la sälja sina egendomar, för att få mera betalåt sina pengar, och när alla vilja sälja, faller rdet. Detta förhållande emellan den produk: tiva egendomen och räntan har hos oss redan fixerat sig, så att om man nu frigör räntan, kommer otvifvelaktigt egendomsvärdet att falla. Man invänder, att något sådant icke inträffat i andra länder, der man frigjort räntan, men det är ingalunda säkert att hvad söm duger för andra duger för oss, ty den naturliga räntan är olika i olika länder. . Man har nemligen att skilja emellan den naturliga räntan och den lagliga äntan. Den naturliga räntan är den afkomst som fås af den produktiva egendomen, och är lerföre olika i olika länder, ty ju högre afkomst orden ger, desto högre är den naturliga räntan. Jm nu den lagliga räntan har blifvit bestämd fter den naturliga räntan, så vore det ingen fara utt frigöra den lagliga räntan. Men den lagliga ntan bestämdes under den romerska republikens ta dagar till 6 4, efter att förut hafva varit 0 å 12 H, och till följd af Roms herravälde inördes denna sålunda bestämda ränta i de flesta änder och efter denna lagliga ränta har egenlomsvärdet bestämts. Derföre har man i länder, ler jorden ger större afkastning än hos oss, utan lägenhet kunnat frigöra räntan, men vi böra äl betänka oss, innan vi besluta oss för en åtärd, som kommer att inverka på egendomsväret mera än någon nu kan beräkna. Förordade ifall till utskottets förslag. Hr Jonas Jonasson ansåg räntans ytterligare rigörande skola medföra jordbrukarnes undergång ch förordade bifall. Hr Åke Audersson. De resultater, som 1864 års örordning medfört, äro icke sådana, att de mana tt vidare fortgå på den då beträdda banan. rkade bifall. s Hr Rosenberg. Om det vore fråga att diskutera n naken princip, så blefve det väl svårt, att srsvara utskotteis förslag, men man bör väl också ågot se på hvad som kan vara för fäderneslanet nyttigt, och talaren trodde att bifall till hrr licksons och Lindströms motioner skulle medra ruin för större delen af Sverges jordbrukare. Hr Björck förordade äfven bifall till utskotts förslag, men sökte bemöta åtskilligt af hvad r Agardh i sitt anförande yttrat. Erkände erna att man bör skilja mellan långa och korta apper, äfvensom att de naturliga förhållandena gos till utgångspunkt vid bestämmandet af vad som vore gagneligt eller skadligt, men just erföre trodde talaren att de naturhga förhållanena bäst reglera sig sjelfva och att ej lagen ör på förhand hindra dem i deras nåturliga uteckling. Erkände äfven skilnaden mellan de lfälliga behkofven och de stadiga, men trodde t hr Lindströms motion just afsåge att komma stadiga behofven till hjelp i den strid, som 1 pågår emellan de tillfälliga och de stadiga ghofven, och att sätta jordbrukaren i tillfälle t inlåta sig uti och om Möjligt uthålla i denna Track r4enta Eirala mm Köl MN ö HRK