Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

21 höja denna bevillning. AAnsag den nuvarande ; I beskattningsgrunden riktig, men trodde att siffran I kan höjas. Sedan härefter herr C. Ifvarsson uttalat den låsigt, att privilegium är hvarje rättighet, för hvars åtnjutande erfordras K. M:ts sanktion, och sålunda äfven rättigheten att drifva bankrörelse, skreds till votering, hvaraf resultatet blef återremiss. . RWiksdagen och Folkskolan. I. Det är ej blott i Sverge man för närvaJrande klagar öfver jordbrukets betryck?. I Man hör denna klagan från många för, att icke säga alla håll: Samhället är ejukt?, klagar man å endra sidan lika allmänt. Riksdagen, de lagstiftande församlingarne, I stortingen, parlamenten, och hvad de allt heta, . börja också likna konsulterande läkgreförsamlingar. ... p . ä Att det är något djupt lidande bos folken som hehöfver botas, derom synes mean allmänt komma öfserens. Men hvilket detta lidande är och huru det skall botas, derom synes man ännu sväfva i osäkerhet. Hvar och en på sitt håll dömer i detta fall alltefter som ekon klämmer honom. All. männast ropas dock på penningförhållandena såsom d3 der, hvarifrån eländet mest kommer. Det ärmyntcirkulationen och banklagetiftningen och tullagstiftningen, som äro i kritisk oordning. Det är denna oordning, som ligger till grund för ell annan. Lyckligt om så vore. Ty de ekonomiska, åkommorna äro, dock endast sckundöra; och vore det rätt friskt i lifvets grundförhållenden, i religiöst och sedligt och socialt afseende, 8å skulle de sekundära lidandena väl lätt nog kunna häfvas. Men man tager icke sakerne på det sättet. Man håller sig hellre till ytan; och så genomgår msn sing penningktiser, använder ett och annat palliativ, men står i det hela taget oupphörligt på nästan samma punkt i fråga om den egentliga sjukdomen, j Utan tvifvel ega, jordbrukarne anledning till rättmätig klagan för ögonblicket. De många och stora förändringarne i penningförhållandena, den spekuletionslusta, som i de sista årtiondenas af krig och större nöd ostörda fred utvecklat sig såsom ett ond-, artadt sys ptom af den moraliska säkerhet, som långvarig fres lätt medförer, ha icke varit jordbruket till någon fördel, men väl tvärtom — för ögonblicket nemligen. Jordbruket fordrar arbetare och ?långa pepper? mer än hvarje annan näring och hufvud? fullt ut så mycket som hvilket annat yrke som helst. Men i en tid, då alla vurma på affärer och på njutning, då en jägtande rörlighet griper omkring sig medjernvägsfart, och statskyrkorna lysa sin godtköpsfrid öfver allt elände, och presterna göra i kyrkliga affärer såsom audra spekulanter, och jorden? sålunda mister sin sälta?, och icke ens någon yttre olyeka väcker de lätta sinnen till besinning, i en sådan tid måste det trägna arbetet i det lilla, som fördrar långa års ihärdighet och som aldrig får be-räkna plötsliga och stora vinster, lätt nog sättas i skuggan. Arbetaren och intelligensen och kapitalerna kesta sig åt andra höll, eller ock — spekulerar man i jordbruk, hvilket naturligtvis snart hämnar sig. Så, nog ga jordbrukurne anledning till klagan. Men frågas bör dock alltid, — är det på penningvägen som. missförhållandena uppkommit, och är det endast på den vägen, som de skola häfvas? Ar det så, att jordbruket skulle vara hjelpt, om det blott finge penningar på sådana vilkor, som dess behof för till let föreskrifver? — en fråga, som kan gälla hela samhället och dess verkliga eller förmenta sjuklighet för närvarande. Det finnes annars två åkommor, som äro Nta Fett Sd DRA frå 0 Jöge. benetjeree fort bene lnnn. ere Jety jan TA ET farligare, dödligare än penningörist eller oordning i penningpungen. Den ena heter religiös och moralisk lättja; den andra, som je en följd af den första, heter okupnigeta Har man sökt någon bot för de åkommorna? Och, om man gjort det, har man gjort det på allvar och till gagns? Å ena sidan bar man söndagsreligion med dertill hörande predikningar, alla eller åtminstone de flesta rörande sig enligt ständigt samma formler, enligt samma schema, kring ständigt samma dogmer och genom det:a eviga enahanda så till form som innehåll, verkande såsom vaggvigor, för tankelättjan och den så kallade tron, söfvande, döfvande, men aldrig eller sällan väckande till besinning för detta lifvet, som docki hvarj : minut behöfde hållas vaket på det alt slägtet icke skall gå vilse — under Phvardagarne?. ox Eller hvad verkar denna söndagsreligion på arbetet; på handel och vandel, på: känslorna och begreppen i fråga om detta lifvets förhållanden? Dessa millioner arbetare, som om söndagarne samlas till tgudstjenst4, gå de derifrån med en för veckans och lifvete concreta verkliga förhållanden, för grbetet och mödorna. och rättigheternas och skyldigheternas fria uppfyllande stärkt och upplyst vilja? Å andra sidan — i fråga om okunnighetens botande — har man skolan. Men denna skola... hvad är den? Är den en allmän uppfostringsanstalt? Bereder man ungdomen der för lifvet, för arbetet, för uppfyllandet af. borgerliga och medborgerliga pligter, till förmöga att bevaka sina rättigheter? Tillgodoser man viljan, föreställningsoch: begreppsförmågan? Man lär dem läsa i bok, för det mesta med afseende på den så kallade koovfirma ionen, som ör tvångssak. Den öfriga kutskopen, som skolan ännu förmår meddela, är en bråkdel ef vetande och detta en så obetydlig, att den för det mesta har gått förlorad redan under de år, som ligga mellan skoltiden och den nämnda OP OA 0 BLOM aj gr å d ia G di ål bi st så ic SkonfirmationenX. Och öfningarne, färdigheterna, de stå ännu mest på papperet, icke ens a lagbud, utan endast såsom Öönskningsmål. Det är den jordbrukande befolkningen såsom utgörande den stora grundmassan af nationen eom mest lider höraf, bos hvilken verkningarne häraf åtminstone. synbarast framträda, I städerna råder, alt jag så må 1ö fo h: så sk ar m rä de säga, en mera samlad (koncentrerad) bildnreslaft redån i och oenom den fliocara 30