Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

b 3 hastigare och djupare, Men på landsbyg den — huru oändligt mycket långsammare går det icke der? Och följden häraf?... Jordbrukets betryck. Man ser, hvartill vi här syfta. Jordbruket och i samband dermed samhället såsom till sin helsa och styrka mest beroende af den stora massans helsa och möjlighet af frisk utveckling, skall icke kunna bjelpas ur sitt ?betryck? endast genom förändringar i -Jbanklagstiftning och dylikt. Låt hvilken som helst, han må vara jordbrukare eller Ihvad som helst, få lättare och lämpligare ij I tillgång på penningar, han skall ieke blifva bättre Iottad för det på längden, så framt han förblir religiöst och sedligt lat, eller okunnig och sålunda ej med rätt kraft förmår Teller förstår använda dem. Man skall häremot invända — lyckligare ekonomiska förhållanden först, och det skall sedan blifva både en kyrka och en skola som duger. Invändningen är gammal; men den är derföre icke värd den aktning man är skyl. dig ålderdomen. Men åtminstone bero dessa begge förhållanden, de ekonomiska och moraliska, af hvarandra, invänder man då vidare. Man måste hafva råd att skaffa sig upplysning, och Guds ord får man icke heller för intet. Visserligen — isynnerhet såsom det pu är stäldt. Men hvilket är det första nödvändiga? Ar det de yttre eller inre krafterna och medlen? Herre, skall man sägs, ett utarmadt jo-dbrukarestånd förmår icke bekosta sig den upplysning ni har i sigte. Men hvad är det s .m utarmat jordbruket, om det nemligen är utarmadt — hvilket väl skulle kunna betviflas, då man ser både på patroner och bönder och deras i det yttre åtminstone allt bättre hållna gårdar och odlingar — är det utifrån som beirycket kommit eller inifrån? Ar jordbruket en så efemer näring, att det tager skada äfven af den första vändning i de ekonomiska för hållandena? Är ,det icke fastmer den djupast grundade, den varaktigaste, den af yttre tillfälligheter minst beroende näring? Grundas icke hela dess tillvaro.och bestånd på den säkraste och outtömligaste yttre kraften åtminstone i det menskliga samhäliet, arbetet? Och när ellå andra näringar drabbas af tillfälliga brytningar, är det icke Geijer, en osanning? Men äfven antaget att de ekonomiska kriserna medföra de djupast kännbara ölögen heter ochförlägenheter för jordbräket; och att hvar och en som nifälskar. för fosterlandets bestånd bör söka att afbjelpa möjligen ioträffande missförh Nanden i detta fall — alltid qvarstår dock den g: mla satsen att hvar och och en bör först och främst söka hjelpa sig sjelf så långt han förmår; och detta tillämpadt på jordbrökaren från vår synpunkt vill säga, att jordbrukaren först och fränist har ätt tillse, att har skaffar sina barn en tillräcklig upplysning. Såsom bekant är, var det först sedan Skottlands folkskoleväsen, förberedt genom det religiösa lifvets sjelfverksamhet, grep djupare ned i massans sinnen och Ger fiam. kallade en verksammeare intelligens, som etta-lands jordbräk höjde sig till den kraf: tiga utveckling, hvarigenom det blifvit ett mönster för andra. Sammealedes i Noördamerika, i Schweiz med flera länder, om det också icke på alla punkter är möjligt att med obestridlig bevisning uträkna orsak och verkan. Att det åtminstone icke är den eller cen slags regleringen af :penningförbållapdena och banklågstiftningen som verkat dea lyekliga förändringen till ett bättre, torde doek alltid kusna anses såsem bevisadt. Men nu, hvad hafva våra jordbrukare gjort för en zllmännare utbredd och djupare verkande uppiysning bland deras arietare? feat Mycket, mer än de fleste andra Hätrders jordbrukare, skall man svara Oss: Sverge har i detta fall en vackrare räkning än mängden af Europas folk. Sannt. Vi skulle kunna hafva mycket att berömma oss af i detta fall; och derföre äro vi ock, oaktadt all ögonblickets omsnliga jämmer, ett jemförelsevis ganska lyckligt folk. Men — samvetsgronnt — är det icke nog mycket falskt sken-i denna upplysning, hvaröfver vi taga oss friheten att prisa oss sjelfva? Her den upplvening, som sålunda blifvit utbredd, en verkligen redbar halt? Har den i någon större mån, i någon djupare mening kommit arbetets och förkofrans lif till godo? Består den ännu i något annat eller något mer egentligen än i — katekeslexor? Der finnes socknar, som i fyrtio år haft folkskola, men der knappast två eller tre bland de nu fyrticåriga kunna skrifva sitt pamn cch der kommunalstämmornas protokoller alltså undertecknas medelst bomärken. Det finnessbundfatels soeknår,. der sjorden för det mesta eges af rika patroner eller rika bönder och der likväl okunnigheten önnu sitter så godt.som i orubbadt bo, under det att både patroner och bönder skicka sina barn in till städernas skolor. Eller hvar äro de mönster af folzskolor, som framkallats af rikare jordbrukare hos oss? Hvar hafva: vi? de fortsättningsskolor, der ungdomen ekulle någon dag i veckan efter slutad ordinarie skolgång hjelpas att bibehålla och förkofra dess skolförvärt? Norge, med icke hälften så stor befolkning som vi, har redan sjutton högre folkskolor. Vi hafva nio. Danmark, likaledes med mindre än hälften så många invånare som Sverge, bar öfter trettio bondehögskolor, frivilliga, af allmänna medel oberoende skolor. Vihafva ingen. : Vi behöfva till hvarje fast folkskola eller i hvarje skoldistrikt fyra till fem skolor och sålunda i hela landet minst 15,000 dylika skolor. Vi hafva 3000: Vär så kallade högre bildning her länge och eget nog rikligast i sednere tider tillgodosetts med en frikostighet, Hvaröfver vi ekulle Kupna vara stolta, — vore det blott så att räkningen i detta fall stkimde med den jordbruket gom håller ihop det-hela? Ar odalmanren, sådan den tecknäts t. ex: af)