Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

Man skulle under sådana förhållanden till och med kunna drifvas att antaga, att det jär en fara för jordbrukaren och jordbruket, om de komma i lyckligare ekonomiska förhållanden. Större tillgång på pengar... och det skulle kunna bli allt flera mamseller och prester utaf, — det sednare nemligen, om pojkarne blifva hvad deras fäder och mödrar helst åsyfta med deras uppoffringar för piltarnes skolgång istädernas elementarskolor, hvilket de dock, som bekant är, i de flesta fallen icke blifva, ty de rygga vanligen tillbaka från den presterliga banan, så snart den sålunda förvärfvade kunskapen drifvit ut den fäderneärfda högfärdens fördomar. Men nu, denna jordbrukarlifvets gamla åkomma oberäknad, och jordbrukets betryck må vara en sanning eller icke, — skall den lyckligare framtid, som redan grytt öfver jordbruket och dess arbetare hos oss som i andra länder, blifva en sanning och ytterligare betryggas, så måste detta ske genom väckande af klarare och verksammare religiösa och sedliga begrepp och tillika 2enom beredande af en undervisning, som, jemte väckendet af sådana begrepp, tillgodoser arbetaren för det lif och den verksamhet som skall blifva hans. Vår offentliga uppfostran och undervisning måste med ett ord ordnas med afseende på de närvarande förhållandenes fordringar. Både det ekonomiska och sociala och politiska och kommunala lifvet ställer numera helt andra fordringar än förr på den enskilde, och först och sist på jordbrukaren såsom den der reder för landet den närande saft? och såsom den der; på hvilken samhällets bestånd oeh helsa i första hand och i den största omfattning mest beror. Denna såväl som kommande riksdagar skola pu vittna om, huruvida jordbrukaren förstår sitt eget och landets bästa såsom ett och gemensamt. Med blott klagan öfver penningförhållandenas nörvarande, verkligt eller skenbart ogynnsamma vexlingar och reglementerande skall han föga uträtta i den sak, som för honom och för landet är den vigtigaste.. Den nya riksdagsordningen gör det ock för honom möjligare än förr att tillgodose landets djupaste och sannaste be: höof. Genom att bårdla endast såsom stundens trångmål eller egennytta förestafvar, skall ban icke hjelpa, men väl stjelpa sina och: fosterlandetsvigtigaste angelägenheter. Intelligensens och de sedliga -krafternas kex pitel är folkens grundkapital. De penningar, som man för det kapitalets förvaltning skattar, borde kallas grundskatter framför alla andra. Genom att Pbushålla? m.ed cemi.den mening, som de: så kallade riksbushålarne egit det ordet, busbållarett folk sigfattigt; let må se aldrig 6å lysande ut på höjderna . samhället. N a ;