Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

Til Redaktionen af Aftondladet. . Vid Stockholms stadsfullmäktiges sammanträde i denna vecka förekommer till behandling den för. Hufvudstaden vigtiga frågan om tillfäckliga begrafningsplatsers anordnande. Utsedda komiterade hafva i ämnet afgifvit ett betänkande, hufvudsakligen grundande sig på en af revisions sekreteraren Lindhagen väckt motion, åsyftande att kyrkogården utanför Norrtull måtte utvidgas i der utsträckning. att den blefve tillräcklig tills begrafningsplats för hufvudstadens samtliga territoriella församlingar; och stadsfullmäktiges beredningsutskott, som sednast förehaft ärendet till beliandling, har på det lifligaste förordat komis teradessåsigt. å Deras bBemödanden att utreda ärendet förtjena allt erkännande, men den motivering, hvarpå de grundat sitt förslag, torde hos många af hufvud stadens invånare liksom Hos insändarne af denna uppsats, hå väckt tvifvel tom, huruvida komiterade funnit en ändamålsenlig lösning af frågan: Då denna är af stor vigt, enär det här gäller att fatta ett beslut, som blir afgörande icke allenast för den närmaste tidenutan en långt allägsen framtid, kan man taga för afgjordt, att stadsfullmäktige icke förhasta sig i sitt beslut, utan underkasta komiterades betänkande en noggrann pröfning, och tillåta sig insändarne uttala några af de betänkligheter de hysa mot det af komiterade uppgjorda förslaget. Detta stöder sig, för såvidt saken rör Södermalm, hufvudsakligen på det antagande, att dennä stadsdels inyknare skulle kunna föra sina döda till Nya kyrkogården på jernbanan, och komiterade beräkna, att denna transport skall blifva synnerligt lätt och billig. Härvid synas de dock hafva förgätit åtskilliga kostnader, svårigheter och besvär, som åtfölja en dylik transport. Från den närmaste omgifningen till jernvägsstationen låter det sig visserligen: göra att, såsom komiterade föreslagit, bära liken till det vid stationen förlagda -bårhuset, men från Södermalms mera aflägsna: delar, såsom från mnärheten af Stora varfvet, från Hornskroken eller Hammarbysidan kan icke detta ske. Från dessa och andra delar af malmen måste alltid likvagn begagnas, för att från hemmen transportera de döde till: bårhuset: vid: stationen, hvarest liken måste magasineras, tills antalet blifvit så stort, att liktågen anses böra afgå. Kommer så sedan transporten på jernvägen till Solna station, derifrån liken åter på vagn måste transporteras minst 3000 fot till: den plats på den utvidgade och vidsträckta kyrkogården, hvarest jordandet inder många år kommer att.ega rum. Då sånda vagn, för att föra liken från hemmen, en ång måst anlitas, är det fullt sannolikt, att alla le, som hafva råd att direkte på vagn utföra ina döda till kyrkogården, skola föredraga detta framför fransporten;, å jernbanan, som blir för. nad. me många omgångar och besvär, och alldeles icke blifver; hyarken så beqväm eller billig som komiterade föreställt sig. Lägger man härtill den pietet; som egnas åt en kär afliden vid hans. förande till sitt sista hvilorum, skola liktågen. på jernbanan utan tvifvel inskränka sig till fattigliktåg, för hvilket komiterade bort vara lika rädda som för skapandet af fattigkyrkogårdar, som utgjort det väsentliga skälet, hvarför komiterade afstyrkt särskilda begrafningsplatsers ånordnande för de olika stadsdelarne. Hvad som här yttrats om Södermalm, filer äfven för Ladugårdslandet och Kungsholmen, från hvilka stadsdelar liktransporten till norra banstationen och derifrån vidare till Nya kyrkogården skulle medföra samma omgångar och besvär. Hvad de ekonomiska fördelar, som skulle vinnas genom en enda gemensam kyrkogårås anordnande för hufvudstaden, vidkommer, så synas komiterade ha uppgjort sina kalkyler Fer nog löslig grund, då de beräknat att kostnaden för utvidgningen af Nya: kyrkogården och dess hela anordnande skulle uppgå till endast 174,000 rår, deri inberäknadt 54,000 rår för bårhusens anläggande vid stationerna, Den upptagna kostnaden för vinnande af den Stora Frösunda tillhöriga mark, 48,000 rår, är haturligtvis riktig, alldenstund lagman Sylvans anbud derför lagts till grund. Deremot törde de 54,000 rdr, som man anslagit till expropriation af den öfriga erforderliga marken, 77.tunonland från Carlbergs kungsgård, Solna kyrkoherdeoch korcministersboställen samt församling, på! långt när icke blifva tillräckliga. Komiterade erkänna också, att de icke kunnat bestäuömma det härför erforderliga beloppet, men antaga att nämnda 54.000 rdr utgöra det maximum, hvartill expropriation af ifrågavarande jordområde bör uppgå. På antagliga fumfer vilja insändarne uppställa en annan beräkning, hvarigenom de tro sig komma den verkliga kostnaden närmare. Den till Carlberg hörande. mark torde icke kunna vinnas med mindre det der belägna utmärkta sandtaget blifver fullt ersatt, och om således för hvarje qvadratref, som skall afsöndras från kungsgården, beräknas 272 rår rmt, erhålles i rundt tal 12.000 rår. Från boställena och Solna församling skulle omkring 392 qvadratref afcsöndras. Deraf utgöra 280 qvadratref dels åker och ing, dels hagmark, som kan odlus. När norra stambanan exproprierade dylik mark från Solna kyrkoherdeboställe, betalades pr qvadratref 262 dr 50 öre rmt, och så mycket torde också nu vöra betalas. Summan blitver då 73.360 rdr; vartill kommer 2,240 rdr för berg och sämre nagmark. Ifrågavarande 77 tunnland komma åledes att uppgå till minst 87,600 i stället för ntagna 54:000rår. I betänkandet är flyttningen if Solna folkskola och fattighus anslagen till 2,000 rår, men man bör icke vara särdeles byggs radskunnig för att finna att detta belopp är för ågt upptaget. Denna kostnad uppgår otvifvelktigt till 25,000 rdr, ty Solna fattigvårdsoch olkskolestyrelse måste först Ha nya hus uppörda för sina ändamål, innan kyrkogåråsförvaltingen kan tillåtås sätta sig i besittning af le garrla. Om de öfriga i det betänkandet biogade kostnadsförslag upptagna utgifter godtännas, har man emellertid erhållit en summa sf 220,500 rår i stället för 174,000 rår. Men nu