Aftonbladet – 10 april 1867, sida 3

blifvit förhöjda, så skall man finna, att de el ojemförligt största tillökningen skett på ål itltonde hutvudtiteln, hvars slutsumma blifvi I förhöjd med 135 procent. Och då anelage: I på denna hufvudtitel hafva till föremål, re tlligionens, undervisningens i alla grader, de . I högre bildningens, konstens och helsovår I dens befrämjande, samt milda stiftelsers och barmhertigheisinrättnipgars upprätthållande 2 l:å synes mig anslagen för .dylika ändamå -licke vara illa använda eller i allmänhet börs tlanses som misshusbållning. Näst efter der rlåttorde hufvudtitelo, är det den sjette, som I blifvit mest tillökad — således den hufvud. EI titel, som afser jordbruket, handeln, närin. r j j ) garne och slöjdernea eller landets materielle förkofran i alla riktoingar. Tillökninger utgör här 76 procent och äfven detta synes mig icke på förhand kunna rubriceras såsom miszehushållning. I Dernäst komma i ordningen tredje och I fjerde hufvudtitlarne, hvardera med en tilllökning af 42 procent, den nionde med 39 procent, den andra och femte med hvardera 138 proc. den första med 21 procent och den sjunde, eller finansdepartementet, med 15 procent — allt med iakttagande deraf, att Ide rent nominel!a förhöjningarne blifvit afI räknade. ) Att en tillöknivg i statens inkomster utöfver de behof, som verkligen förefinnas, lnär denna tillökning visar sig stadig och för framtiden påräknelig, bör föranleda till nedsättning i skatterna, der en sådan visar sig af behofvet, billigheten och nyttan mest påkallad, utgör hos mig en fast öfvertygelse, och jag har också sökt — säsom i det föregående blifvit visadt — att under den tid jag i sådant hänseende kunnat utöfva något inflytande tillämpa denna i min tanka både politiskt och statsekonomiskt riktiga grundsate. Men må det tillåtas mig att här omnämna en tilldragelse, som för mig utgör ett värdefullt, bistoriskt minne. Mot slutet af 1856, då jag, för omkring ett balft år sedan, fått mottaga förtroendet att vara chef för fisansdepartementet, och då helt nyligen IK. M:ts proposition om etatsverkets tillständ och behof biifvit framlagd för riksdagen, blef jag en dag anmodad att besöka presidenten von Hartmansdorff, hvilken var sjuk och redan läg på sin dödsbädd. Vi hatta ofta?, sade han, haft olika politiska äsigter och i motsatta leder kämpat för deras framgång. Men jag hyser vänskap för er person och aktnivg för er öfvertygelse, och mitt lands väl ligger mig om hjertat, äfven nu på mitt yttersta. Jag har med nöje genomgått den kongl. proposition, ri undertecknat och ser med glädje den ovanligt gynnsamma ställning, i hvilken våra finanser belinna sig. Men tillåt mig att få gifva räd. Efterskänk aldrig de skatter, som finnas. Om inkomsterna äfven ekulle öfverstiga behofven för tillfället, så minska dem ke, utan använd dem på bästa sätt; ty en tid kommer kanske, då dessa inkomster erfordras och då skell man icke vara villig att ersätta dem, eburu man nu fröjdas och berömmer er för deras eftergifvande?. ?Jag ken icke biträda eder åsigt, svarade jag, ?ty jag anser det vara rätt och klokt att icke af landet utkräfva högre skatter än som erfordras och att man bör lindra dess bördor, då sådant låter sig göra. Jag tror dessutom, att om folket s r sig öppet, ärligt och välvilligt bebandladt af sin regering, så skall det ockrå icke svika dess förtroende, utan om så behöfves manligt åtaga sig de tillskott, som åter en gång kunna : blifva af nöden?. Vi åtskildes och jeg åter såg aldrig mer den aktade mannen, ty han : dog några veckor derefter. Mina herrar! Jag lefver ännu iden öfve tygelse, att hr von Harimensdorff bade orätt och att jag hade rätt. Men, likavisst som jag tror, att man afl:! en stadig och säker inkomsttillökning bör hemta anledning att, när statsverkets tillstånd det tillåter, medsifva en skattelinring, lika bestämdt tror jag också att när t tillfälligt öfverskott uppstär, eå bör detta j efterekänkas, utan klokt användas. Sålant har också varit det system, som här olifvit följdt och som gifvit anledning till in 8 k. extra statsregleringen. Betraktar nan nu de summor, som i form af exira insleg blifvit anvisade och de ändamål, för vilka det skett, så anser jag det omöjlisen kunna förnekas att icke oändligen mycet, till landets både gagn och heder, blifvit derigenom uträttedt. Så kan jag nämna tt, enligt en af riksgäldskontoret föranstalad tablå öfver de summor, om af allnänna medel blifvit under tiden från 1840 ill 1865 använda till produktiva företag, afva utgått: Statsbidrag till kanal. och slussverksbyggnaler samt strömrensningar och andra arbeten för ya eller förbättrade segelleder, af hvilka bidrag trörsta delen utgått såsom anslag utan återbealmingsskyldighet -Rår 4,978,000. Lån eller anslag för hamnars anlägging eller förbättrande samt dockbyggader m. M.. ss Understöd. f alm na vägars aniggning och vägomläggningar, vägsrbättringar samt brobyggnader ene 5,122,000. Vidsre kav jag upplysa, att, enligt riksagsbesluten, bland de hufvudsakligaste xtra anslag, som blifvit anvisade sedan 548, förekomma: ill byggande af fängelser .......... Rår 2,370,000. 4,520,000. dito af hospitaler m. m.... 2,033,000. dito lärohus och kyrkor.... 1 937.000. , byggnader för vetenskap och konst.... .. 2,639,000. folkskoleväsendet 1.794,000. , lärda verk och konstverk 289.000. olika kartverk 1,255.000. , landtbruksinsti 504,000. , skiften och afv det ordinarie anslaget) 750,000. vattenutdikningar 529.000. fyrar .... 601,000. anskaffning af gev .3,037,000. , anskaffning af artillerioch pontiniermateriel ... 544.000. , till beklädnad och utredning åt beväringen . -3,265,000. befästningar 4,889,000. flottans etabl råder .... 3,687,000. krigsfartyg . 5,188,000. amt till särskilda krigsrustningar 9,750,000. fvensom slutligen, af handelsoch sjö fartsfonden, till telegrafverkets inrättande. -. 3,965,000. .000,000. Jag hems iler om icke bland den mängd f stora summor, som nu blifvit an