Aftonbladet – 10 april 1867, sida 3

blifvit gjorda tilliständsättande af värt ofull ständiga försvarsverk, måtte väl icke anse: vara illa använda. Man begår en star orätt: visa mot vär krigsförvaltning, om man tror. att de medel, som ställts till dess disposi tion — äfven i form af krigsrustningar — blifvit gagnlöst förspillda. Till allra stör sta delen finnes valuten för dem qvar i våra förut nästan tomma förråder; och det måste väl, synes mig, vara lugnande att veta — helst nu, då det erfordras att anskaffa dugliga vapen — att vi lyckligtvis ega en, j vissa delar, utmärkt utredning af artilleri, broatiralj, fordon, trossoch sjukväårdspersedlar, som, för icke länge sedan, nästan helt och hållet saknades. Den framställning, som jag nu haft äran göra och deruti åtskilliga upplysningar blifvit meddelade, som jag tror kunna vara till någon nytta, har kanske icke varit för alla välkommen och skall måhända kallas en ny blomstermålning. Jag vill icke missunna någon detta nöje, men jag får blott förklara, att, i min tanke, det icke är någon konst eller fordrar något snille att uppfinna ett speord. Svårare torde det deremot blifva att velerlägga de fakta, jag uppgifvit eller att deruti finna något fel, och i detta afseende uppmanar jag mina motståndare inom och utom kammaren att göra sitt bästa. Mine herrar! jag har redan allt för länge tagit Edert tålamod i anspråk och jag känner lifligt min förbindelse för den välvilliga uppmärksamhet, som blifvit mig egnad, under mitt långa föredrag. Mina krafter äro äfven i det närmaste uttömda. Jag slutar derföre pu med -en förklaring, att, efter min tanke, svenska folket hvarken har förlorat vilja el-er förmåga att, när så erfordras, för ett stort ändami — det största och dyrbaraste som finnes, fäderneslandets trygghet och ira — göra en uppoffring. Och om vi, less ombud, som blifvit beklädda med dess örtroende, finna ett sådant offer vara af ehofvet och tidsomständigheterna påkalladt, ä är jag fullt förvissad, att deremot icke kall förspörjas något missnöje, utan att nan gladt och frimodigt skall bringa detta fer, och att vi skola hafva hela det sven ka folket, i djupa leder, bakom 0ss. Jag hemställer derföre, att denna kamnare må, hand i hand med sin regering, ch hand i band med sin medkamma:e, örena sig i dees beslut, samt således till et ifrågavarande ändamålet bevilja en umma af 1,500,000 rår, hvaraf redan uner detta år en half million ställes till K. I:ts disposition. ———t—