Aftonbladet – 10 april 1867, sida 3

Iger — utan tve I Men icke destomindre döljer sig under detta I presentanten från Sto kholm nppgaf vid det sv MH ÅA KI HF CM SA 12 140 Fribherro Griponstedis yttrande 1 fli ondra kammaren d. 28 Mars, angående an slaget till infanterigevär ). (Slut från gårdagsbl.) Det återstår nu atttaga i betraktande det sista af de omnämnda allmänt gängse påståendena, eller att en grof misshushällning vf jegi rum med stetens medel. Åsigterna om hvad som verkligen är misshushållning eller icke, äro emellertid högs olika, allt efter som man uppfattar vigien och behoivcet af de ändamål, för hvilka anslagen ifvit beviljade, och jag skall icke helier ingå i nå: gor bedömande af de olika meningarne i detta hänseende. Men jag skall deremot hafva äran visa, att en stor villfarelse förefinnes hos nästan alle, i fråga om uppfaitningen af den tillökning i statsutgilierna, som på sednare tider verkligen egt rum. Man resonnerar i detta fall i allmänhet sålunda: Vid den eller den tiden uppgingo statsutgilterna till så och så stort belopp; de utgöra nu enligt riksstaten en vida högre summa; elltså hafva de under tiden blifvit iillökade med skillnaden meilon dessa summor, Jlogenling synes vera enklare och naturligare än dette, och jag har ofte hört äfven de mest erforna personer — såsom t. ex. häromdagen min ärade graune till höan använda denna metod. resonnement eit stort misstag. Den värde reomnämnda tilltället alldeles riktigt, att den 0 dinarie statsreglerivgen, hvilken för närverande på samtliga hufvudtitlarne upptager en ufgilt af mer än 33 millioner, för år 1834 icke uppgick till mer än något öfver 14 millioner, och ban tog på grund häraf för gifvet, de ordinarie utgifterna sedan denna tid ökats med 19 millioner om året. Detta var likväl felaktigt, sårom snart skall visas. Men innan jag ingår i en närmare utredning af dessa förhållanden, ber jag att få nämna, att ännu för åren 1855—57 alla hufvudtitlaries ntgiftssummor ej uppgingo till mer än 19,315,000 rdr, och den tillökning i slutsummsn al omkring fem millioner som sålunda visar sig för detjugo åren mellan 1834 och 1855 torde icke vasa större än som lätt kan förklaras genom den naturliga tillväxten af samhället och dess behof under denna tid. Men det är också egentligen sedan 1857, som man anser att dun ann ingsvärda tillökningen i utgifter daterar sig, och det är engäende denna stora tillvkning, som jag nu achäller att få lempa några upplysningar, hvilka jag hoppas i skola lägga att föres ngarne i detta . rit i väsendtlig mån oriktiga 13. Det är ett obestridligt faktum, såsom nyss sämndes, att de ordinarie anslagen på alla; hufvudtitlarne enligt riksslaten för 1855—571: enda:t uppgingo i rundt ta! ill 19,315,000 rår och att den närvarande riksstaten dere-; mot upptager dessa summor till 33,369,000 är, samt att eåledes här visar sig en skil.f nad af omkring 14 millioner. Men om man 1 deraf drager den, säsom d.t vill synes, mye ket enkla slutsatsen, att de ordinarie stats1 utgiiterna — jag kommer sedermera till de lc extra — is inved 14 millioner, så inne-q D t f F n n I fottar detta en stor förvillelse. Förklaringen till detia, efter utseendet besynnerliga, irhållande ligger deruti, att dels en annan värderingsgrund blifvit antagen för ränteoch tioude-spaomå!en, dels flere betydliga gifteposter blifvit i staten upptagna, som rut derifrån voro uteslutna fastän medlen n då utgingo, dels förhöjningarne i så-1 väl inkomster som utgifter för vissa särskil-g da ändarvål varit rent nominella, och sluti en, alt lörslugsenslsgen blifvit uppagnale ill det belopp, hvarmed de äfven törut ifi rerkligheten utgingo. s För att nu något närmare upplysa dessa jic mständigheter, torde jag till en början få lt i a b minnet äterkalla, att i riksstaten förekomner elt ganska betydligt belopp tiondeoch ate-spanmål, hvilken utgär eller ersättes er vissa fastställda grunder, men som i iksstaten utföres till ett bestämdt värde. ! Jetta antagna värde, bvilset icke utöfvaric let ringasie inflytande hvarken på skatter-e, as eller anslagens effektiva belopp, varlad örut beslämdt till 6: 32 bko eller 10 rdrai mt pr tunna, men upptages nu till 2 rårji ubikfoten eller 12 rdr 60 öre tunnan. Förl ,i ela den i riksstaten förekommande qvantiltr eten ränte och tionde-spanmäl, utgör denna gj örböjning af 2 rdr 60 öre pr iunnv ett sam-b anräknadt belopp af omkring 762,000 rdr, eå tan alt i verkligheten ett öres tillökning i!d eskattningen egt rum. På samma sätt förbåller det sig ocksi med ty tskilliga andra ga iska stora utgifteposter,cö vilka numera äro synliga i riksstaten, men om förut voro derifrån uteslutna, ehuru af-ler ifterna äfven den tiden icke allenast exi-!he :terade, utan då utgingo till högre belopp st o för närvarande. Jag ber att i detta af.la, eende få nämna afgilten till handelsoch et jöfarts-fonden samt städernas tolag. Hvar ej ch en känner, att den förstnämnda af dessa I d; tgifter för 1858 utgick med 10 procent af!pl ulibeloppet för inkommande varor, och attd. en således utgjorde omkring 1,300,000 rdr, m en den var icke synlig i statens räkenska-an er. Numera är denna afgift inbegripen ilny tWluppbörden, eller rättare sagdt försvunge en, och ett anslag till ersättving för han-!ke elsoch sjöfarts-fonden är uppfördt på 6:te I vy; ufvudtiteln med 4950,000 rdr. Likartadtärlat ven förhållandet med tolagen, hvilken ta vattetiiel, som ej heller syntes i statsräkenm wapen, jemväl biilvit aflöst och numera ertjl ittes städerna medelst ett förslagsan lag på ha de hafvudtiteln till belopp af 1,040,000 rår. I idare har på sjette hufvudtiteln blifvit synde 3t ett nytt förslagsanslag af 440.000 rdrny r kontrollen å bränvinsförtattningarnes sit lärpning, hvilket emellertid ick lunefattal r nägon effektiv tillökning i utgifc, ty meda utgingo äfven förut, fastän de då pålna rhand afdrogos från bränvinsskatten, bvilI n i riksstaten endast upptogs till netto: illäg ället för biutto-inkomst såsom nu sker. — för Ej heller lärer någon kunna påstå, att i rkligheten någon ökad utgift föroreakats för ) da stverket. Tvärtom har, som bekant, postex tot blifvit nedsatt. Emellertid figurerade 18 stverket i den äldre statsregleringen en-Til st med en summa af 727,000 rår, dåden 1 deremot uppsär till 2.000.000 rdr. Härl