Aftonbladet – 9 april 1867, sida 3

, Eller tillsammans i rundt tal... 1,004,000. ) Af dessa betydliga summor har, såsom rubrikerna utvisa, den ojemförligt största delen kommit jordbruksnäringen direkt till godo och återstoden indirekt. Lägger man nu härtill att för statens räkning eller genom dess medverkan jernvägar för en kostnad af omkring 100 millioner rår blifvit byggda i olika delar af landet, hvilka väl i främsta rummet måste gagna jordbruket, så hemställer jag om man, med sådana fakta för ögonen, kan anses hafva fog att påstå, att jordbruket varit vanlottadt eller att dess intressen blifvit förbisedda. Man säger vidare, att jordbruket dignar under ökade skattebördor och besvär. Frågan om den svenska jordens beskattning är otvifvelaktigt ett ämne af största vigt, hvilket förljenar en noggrann undersökning; men vid detta tillfälle torde det icke vara lämpligt att ingå i någon sådan. Detta erfordras ej heller för att afgöra den fråga, som pu skall upptagas fill granskning, eller huruvida någon ökning på sedvare tider egt rom i jordens beskattning, och om således någon ny anledning till klagan i detta hänseende förefinnes. Jag bestrider då, att skatter och besvär för statens behof hafva blivit ökade. Förhållandet är det motsatta. Skattebeloppen bafva i allmänhet blifvit nedsatta och en mängd skatte-titlar hafva helt och hållet försvunnit, såsom jag nu skall hafva äran närmare utvisa. Bland dessa ehersifna skatter förekomma, dels några af äldre datum, men af betydligare belopp, såsom t. ex.: Lagmansoch häradshöfdingeräntan, uppgående tillomkring, eo Rdr 126,000. alpeterafgifte. uj aende omhäng RE Rdr 191.000, mn Mötespassevolansen, till ännu vida högre beopp; Mel andra af ringare betydenhet, som dock i förbigående må omnämnas, för det mesta utgående särskildt för vissa orter, såsom: t Helgonskylden och halmstädjan i Skåne; Falu kungsgårdshjelp i Stora Kopparbergs län; I Bågskatten i Herjeådalen; Mötesafaiften (för soldater); Utsocknefrälsehemmans i Halland rotevakansafgift; Fö etarkjåvins utgörande i de småländska länen enligt markegång i stället för etter dubbelt kronoverdi; Aluntionde ; Kalkugnsafgift på Gotland; och nu sednast, Frisocknarnes B Nerike tjenstbarheter ; m. fl. Men af de på allra sista tiden, eller sefan 1855, afskeffade och nedsatta skatter, varaf största delen direkt eller indirekt tryckte jordbruket, ber jag att få anföra följande af större betyaenhet: . Upphörandet af räntetagares uppsägningsrätt ig till leverering in natura af räntorna, samt kronans öfvertagande af forsellönen, uppgående ilk r Nor tal till AMA 65.000. I vi ftergift al a; ssevol utgående af tusthållen med. Rår 51,000. I k Eftergift af rotarnes bidrag till soldatja munderingen ......s.ssssenna .... .-Rår 98,000. Öfverlåtandet af halfva skyddsafgiften n till folkskolan, nvilken det tillhör komb munerna att underhålla, och hvilket öfg verlåtande således måste betraktas såti som en skattelindring eller såsom ett anslag af staten, omkring...............Rdr 250,000.1,. Eftergift af hela hammarskatten omel kring .. eesensessrnssnnnnnnnanen RAT 150,000, I PM Bier ift af tiondetackjern utom bergt lag omkring .......... ....Rdr 40,000:1 se edsättning af kopparräntan med st Omkring ov.sssvevsssrport ronne Kosova Rår 70,000. Nedsättning af allmänna bevillningen: för fastighet på landet först från 2 rår till 1 rdr och sedan från 1 rdr till 30 öre pr mille; istad först )k rån 2 rår till 1 rdr och sedermera från 1 rdrn: ill 50 öre pr mille; och för yrke först från 5 ill 2!12 procent och sedan från 22 till 1 proni sent af inkomsten. z Jag vet mycket väl, att man icke vill anse denna sednaste nedsättning af procenen såsom en skattelindring, emedan man påstår, att taxeringarne blifvit i motsvarande grad förhöjda; men utom det att enl7 oriktig taxering väl var ett missbruk, hvil-y set när som helst kunde och borde rättas, , ifven. med bibebållande af den förra proenten, så lärer det vara gifvet — hvilket st ag också känner af erfarenheten — att enki last undantagsvis en mot procentnedsätt-!,, ningen fullt svarande förhöjning egt rum il, axeringsvärdena, hvilka dessutom nog komna att nedjemkas. be Vidare hafva äfven blifvit borttagna alla xport-tullar, hvilka utgjorde en beskattning al vå produktionen, uppgående till mellan 2lef ch 300,000 rdr; äfvensom de särskilda afje vifter, hvilka under namn af tolag och af-lal lift till handelsoch sjöfarts-fonden betungade rörelsen, den förra med omkr. rdr 1040 0001 de ch den sednare med omkr, rdr 1300 000!ge Ich slutiigen vill jag nämna, att jag helt he och hållet förbigår den högst betydliga lut ninskning i tull-afgifter, som egt rum, syn-rit rerligen för oundgängliga förbrukningsar-;m rtiklar, råvaror och verktyg samt andralre nedel för produktionen, emedan jag anserbe lenna eltergift af,tullbeskattning, icke blott re lirekt i form af tull-uppbörd, utan ännu de ner indirekt, genom den prisnedsättning,ja om derigenom framtvungits för våra egnalnä abriksoch handtverkstillverkningar, kunna an notvägas af den förhöjning, som underbon amma tid tillkommit i konsumtionsafgiften til ör bränvin utgående i egenskap af skatt vid vi illverkningen. ni Hvad nu angår jordens s. k. onera ellerste esvär, så mäste jag förklara, att äfven lessa i flera vigtiga hänseenden, såvidt de l vit fse statens allmänna behof, blifvit ej obe.lm: ydligt förminskade och underlättade. Jaglge ill i detta fall nämna postbefordringes samt gå lien gamla hålloch reservskjutsen. Genom pa nrättandet af jernvägar samt diligensförbin ril lelser, hvilka, med tillhjelp af statsbidrag, inderhållas, i alla hufvudsakliga riktningar, ler postskjutsen var mest tryckande, hafva lera hundrade posthemman blifvit alldeles friade från denna tunga och för den postkjuts;-som ännu qvarstär, -har -Jegan. blifit högst betydligt förhöjd. Beträffande ter den vanliga gästgifvareskjutsen, så är lermed samma förhållande, eller att denamma genom jernvägar och diligenser blifit på de större vägarne i väsentlig mån örminskad. Och när nu härtill ligger lels att skjutslegan på lande blifvit förhöjd rän 50 öre till 1 rdr och 20 öre, dels att taten årligen tillskjuter 125,000 rdr för att illvägabringa skjutsningens ställande på enreprenad, så lärer det väl svårligen kunna örnekas att äfven detta onus, måbända det våraste af alla för den svenska jorden, Nlifvit på sednaste tiden betydligt underlätadt, och att sålunda, jemväl i fråga om bevären för statens räkning, klagomålen om illökning äro obefogade... Må vara! säger man kanske; men våra våståenden åsyfta också egentligen blott de ommunala afgifterna pch besvären. Utanatt ärmare inlåla mig i detta ämne, vill jag lott hafva äran dervid anmärka, att mani jär kommer in på ett helt annat område. (ommunålskatter, hvilka af kommunerna jelfva beslutas, måste väl också antagas tgå för nyttige ändamål och för kommu: jernas eget bästa. Den landsbygd, som ill bättre ordoa sin skolundervisniog, sin welsovård, sin fattigförsörjning, sina komnunikationsanstalter 0. s. v.; detstadssam älle, som derjemte önskar åtnjuta ett full-j omligare polis-, sundhetsoch brandväende, som vill hafva sina gator jemna, ena och väl upplysta. som vill egca ymnig