Aftonbladet – 9 april 1867, sida 3

Talaren frågade of föra någon svårigl låna 42 millionej valuta, som för ej millioner, nu stigi att upptaga lån utoi Fördelen eller oläg upprägande berod till år 1858 hade d nade tillfälle till så små belopp soi beqväma papper liqvider icke vid på torget, men vit skulle ock uppm: för att skaffa sig brukningen af öfj bidraga till kapiti önskvärd. lare gjort miella fordna riksgäldssi het; dessa sedlar fordran och utanj sämring, som ej ställda på viss ft Under diskussiq visat sig, att del jan mot de inhe att man ville forj långt som möjlij redrag och åberoj om sättet för stal promemorier fråj kunde i talarens tas säsom en förr liga bataljen bk skall föredragas gjort upp en my vägarnes framtid lemna, och förmo riktigheten deraf. pe, derligt, att de ville byggåBå mycket jernvägar som möjligt af omtanka att skaffa fortfarande förtjenst åt den mängd ingeniörer, som varit använda under det föregående storartade byggandet; det är lika naturligt, mente ban, att civilingeniörer vilja bygga jernvägar, som att förtifikationsofficerare vilja bygga fästningar och att landtmätare tycka om nya skiftesförfattningar, det hör till deras kall och deras ära. Men såg man npärmare på saken, så måste man frukta att det låg en stor illusion i de påståenden, hvilka promemorierna skulle -bevisa; det funnes åtminstone ett skäl till misstroende, så länge statsverket ännu icke fått en skilling i behållning af alla de lofvade millionerna nettoproveny. Visserligen sades det nu, att man hade missräknat sig på behofvet af rörelsemateriel och derföre tilltagit byggnadsanslagen för små, emedan trafiken tillväxt långt öfver hvad man vågat hoppas; men talaren bad få anmärka, att om meningen verkligen varit hvad som förespeglats, att jernvägarne skulle komma att småningom återbetala an anläggningskostnaden, så hade man väl ock från början bort kunna beräkna att dertill fordrades en trafik, hvilken, innan detta mål uppnås, måste bli ännu långt större än för närvarande. Men för en sådan ökad trafik fordras äfven en ständigt ökad 185relsemateriel; på alla andra jernbanor i verldem beräknas det, att denna successiva tillökning måste bestridas genom en del af bruttoinkomsten; och under denna förutsättning trodde talaren att ännu på åratal staten ej skulle få någon verklig behållning af jernvägarne. . Men intilldess detta förhållande förändras, måste ju hela räntan å de lån hvarmed man bygger falla på de skattskyldige; detta var orsaken, hvarföre talaren hörde till dem, som önskade att man måtte hålla vid den tanka som tyckts vara gällande vid riksdagens början, att hejda sig något i farten utför det lutande plan, hvarpå man kommit i afseende på statens skuldsättning, Med en upplåning af 20 millioner skulle man omedelbart få en ökad beskattning af minst 1,200,000 rår, ty räntan och amorteringen tillsammans lära nog uppgå till minst sex procent; och ville man, som riksdagsmannen från Gefle önskat, låna 40 millioner för att fortskynda med det s. ystemets fullbordande, så blefve skatteförhöjningen 2,400,000 att lägga till de 4 millioner som budgeten redan får vidkännas till samma föremål. Han hoppades att kammaren ville tänka närmare härpå och önskade följaktligen helst bifall till betänkandet, ehuru det syntes vara föga förhoppning derom. Hr Murån skulle icke hafva ytterligare besvärat kammaren, om icke han funnit en gengångare från borgarståndet, hvilken hade för sed att begära ordet efter alla andra. Tal. hade gifr it ett löfte, att aldrig låta denne talare behålla sta ordet och detta löfte ville han äfven nu hålla. (Tal. utbredde sig temligen vidlyftigt härom, hvilket från flere håll framkallade rop af: till saken 1?) Denne talare hade nu reducerat anspråken på den summa som borde upplånas till 4! millioner. Tal. trodde dock, att vi behöfde mycket mera och kunde icke förstå det hocus pocus, genom hvilket den nämnde tal. kommit till detta resultat. Man måste enligt talarens tanke antingen vilja eller icke vilja en sak. Vill man en sak, så skall man ock ntföra den: På samma sätt skola vi antingen bygga jernvägar eller låta bli. Vilja vi icke bygga, så skola vi sluta upp med all upplåning men vilja vi for sätta jernvägsbyggandet, så räcka icke 4a mil lioner, utan då tarfvas 40 millioner, på det vi måtte få jernvägsnätet, utfördt. Detta lån skulle dock enligt talarens förmenande blifva det sista. Tal. hölle hr Hierta räkning för, att han ej försökt vederlägga talarens på förmiddagen fällda yttrande, det hr Hierta innan jernvägarne kommit till stånd, skulle hafva påstått, att de icke ens skulle kunna bära underhållskostnaden. Erfarenheten hade vederlagt detta påstående och på samma sätt trodde tal, det de förmodanden samme ledamot nu i sin patriotiska ifver uttalat skola vederläggas. Hr Hierta påminde, att de 4!s millionerna vore afsedda att räcka blott till December månad innevarande år. — Tal. hade icke någonsin påstått, att jernvägarne icke skulle kunna bära underhållsköstnaderna. Föregående riksdagars protokoller kunde vittna, att beskyllningen, det han skulle fällt ett sådant yttrande; vore ett fullkomigt misstag. Men väl hade han påstått, att de icke skulle kunna bära stort mer än underhållskostnaden och detta påstående trodde tal. hafva blifvit bekräftadt af erfarenheten, i det de ännu icke gifvit staten någon direkt vinst. Tal. kunde för öfrigt icke förneka för sig, att det låg något poetiskt i den siste talarens framställning om det sista jernvägslånet. Vi hafva förut haft ?den siste kämpens? och den siste skaldens? poet: nu hafva vi äfven fått det sista jernvägslånets! Efter slutad diskussion återremitterades betänkandet utan votering. Derefter föredrogos och biföllos utan diskussion statsutskottets utlåtanden n:r 43, angående förindringar i riksgäldskontorets reglemente; n:r 44 ingående återremiss af ett föregående utlåtande om riksgäldskontorets förvaltning, antagande nu kammaren utskottets förslag att fullmäktige må illerkännas decharge icke allenast för de vid 1866 års decharge undantagna tvenne ärenden, in ock för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från den 26 Iktober 1865 till och med den 28 Januari innerande år?; n:r 45, deri utskottet afstyrkt hr Tedlunds och grefve H. B. A. Hamiltons motioer dels om uteslutande från riksstaten af alla ådana utgifter, som kunna genom landstingen 2stridas, dels om öfverlemnande till landsingen af de medel riksdagen kan komma att inslå till sådana föremil. hvilkas nödvän