Aftonbladet – 9 april 1867, sida 3

Gårdagens aftonplena. Första kammaren. Utan diskussion godkändes statsutskottets mem. och utlåtande n:r 47 angående vilkor förlyftning och användande af medel till väganläggningar, vattenkommunikationer etc.; n:r 48 angående förlängd kapitalafbetalningstid för lån tiil utdikning af några sjöar i Jönköpings län; n:r 49, 51, 52, 55 och 59, afstyrkande motioner om Längmanska testamentsfondens användande till anskaffning af vapen; om lån till Högseruds församlings kyrkobyggnad; om återställande af två för Wessman-Barken jernvägen utgifna borgensförbindelser; om förslagsanslag till kostnader för artima landsting; om förhöjdt bidrag till utflyttningar vid lagaskifte på Gotland; samt n:r 56 och 58, tillstyrkande ersättning för sådana åt armåförvaltningen och statskontoret bestridda atgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit beviljade, samt särskild godtgörelse för fjerdingsman, som beordras utom sitt distrikt till beväringsmönstring. samma utskotts utlåtande n:r 57, afstyrkande notion om återlösen af en till byggnadsplats upplåten del af Carl XIII:s torg, yrkade grefve D. G. Mörner afslag. Hr Schartav beklagade hvad som skett, både såsom medclem af Stockholms kommun och ännu nera ur konstitutionel synpunkt, men kunde icke under nuvarande förhållanden finna annat återtå att göra vid saken än bifalla utskottets åsigt. Afven frih. Silfversköld talade för bifall, isynrerhet på den grund, att det icke blifvit visadt utt platser behöfdes fuöf något statens ändamål. Jtlåtandet bifölls af en ringa majoritet genom otering hed 46 röster mot 35. Samma utskotts memorial 60, med beräkingar öfver statsregleringen för är 1868 samt örslag i fråga om fyllande af riksgäldskontorets ehof, gaf anledning till en långvarig öfverlägging. Urskottet hade föreslagit att fullmäktige nåtte erhålla uppdrag att för fyllande af riksäldskontorets behof under den närmaste fram-. iden upptaga lån mot femprocentsobligationer svenskt mynt, ställda till innehafvaren, att bealas under åren 1870—72. Diskussionen vände sig hufyudsakligen om den rågan, hvilketdera skulle vara fördelaktigast att öka upplåna de nödiga medlen inom eller utom andet. Sålunda hyste frih. Bildt betänkligheter mot bristens betäckande genom inhemskt lån, medan sådana icke kunna sträckas utöfver en iss gräns, utan att alldeles. hämma all rörelse ch industri. Hr Sshartau delade samma ve er och fruktade att kontoret icke ens skullelyc