Aftonbladet – 8 april 1867, sida 2

I pPartiet?,.. hvilket parti? frågade Paques-Fleuries. CBah! mina små flickor; ären ni då blinde som mullvadar och enfaldiga som landt loMlor? Hvad! ni lefva i Paris och dess för städer sedan mera än fyra eller fem år, oc vi har icke begripit att jag ville er väl och att jag under ingen förevändning tänkei låta er möglaier vindskupa och i ert elände! Seså, mina små sötungar, sparka utaf el edra tvåfranceskängor och lägg bort edra ut slitna koftor, spotta åt omnibusar och talg. ljus; nu är tiden kommen försatinsbottiner och: sammetskappor, jag. bjuder er en gungande kalesch från Binder och ljus af alla ög fe Då vi stodo der orörliga af förvåning och nära nog förskräckelse fortsatte hon: Jag skulle ha kunnat gå litet varsammare fl och småningom bereda er på edra förgyllda salonger och edra loger å första raden, men strunt! lifvet är kort och ni ären icke enfaldiga. Det finnes ingen baronessa Marck här mera än i mitt öga. Säg ett ord, gör en åtbörd, och två kammarjungfrur skola taga er om hand, hyfsa er inom ett ögonblick och förvandla två snuskiga grisetter, som ni ären, till. de båda elegantaste damer i hela Paris. Nå, låt se nu, inga riycser, inga grimaser, och min -baronessa,: som är en verklig baron af bästa slag, skall-tjuda er På en — middag, sådan den änvu aldrig lifvit serverad annat än i sagorna i Tusen och en natt. d 7 Min syster och jag betraktade hvarandra, liksom vi båda skulle vaknat upp ur samma elaka dröm. skan skulle kunnat slå ned framför våra fötter i detta ögonblick, utan att förmå väcka oss ur vår häpnad. Den gemena gumman betraktade oss