Aftonbladet – 6 april 1867, sida 3

yttra sig, att man borde hålla sig till saken. Hr Hedlund. Ofta, då han från sina litterata vänner finge höra skarpa anmärkningar öfver nåen regeringens eller underordnad myndighets tgärd, var hans första tanke: detta måttevara en mycket klok åtgärd och merendels hade erfarenheten bekräftat denna hans åsigt. Så var förhållandet med andra expositionsbyggnaden och till en del äfven Nybroviken. En föregående talare hade yttrat, att våra konstnärer väl ej voro större än de, som finnas i Rom, och dessa få nöja sig med låga kyffen till atelierer; deremot bad tal. att få fästa uppmärksamheten på, -att vi ej lefva under Italiens himmel, der solen kunde tränga in i de små kyffena, utan våra konstnärer behöfva alltför väl de ljusa salar med höga fönster, som det nu vore meningen att skaffa dem. Föröfrigt, om något formfel här vore begånget, vore tal. för sin ringa del beredd att derför gifva regeringen full dåcharge och ansäg högst obefogadt att, såsom hr. de Marå föreslagit, för en sådan småsak försätta i anklagelsetillstånd en re gering, som landet har att tacka för så mycket. Frib. Liljencrantz förklarade sig ämna, när tillfälle dertill blir, inlägga sin protest mot den ministerens oantastlighet, som här proklamerats. Hemställde för öfrigt till hr Hedlund, om det vore lämpligt att begagna alla tillfällen att komplimentera regeringen, då de som ej kunna hysa en lika oblandad beundran, äro af grundlagens bud förhindrade att inlåta sig i svaromål. Hr Hierta tackade hr Hedlund för hans komplimenter mot sina stockholmsvänner och lyckönskade kammaren att ha bland sina ledamöter en person som hade en så säker måttstock på hvad som vore klokt eller icke. Hr Jöns Päbrsson afstod från sitt förra förslag och yrkade återremiss. Utskottets förslag bifölls utan votering.