Aftonbladet – 6 april 1867, sida 3

(Insändt.) Ookså ett slags frihandel. I ett visst fell måste man erkänna, att Dagligt Allehandas förmåga verkligen är uppdrifven nästan till det underbara, nemligen derutiatt den ena handen ej vet hvad den andra gör. Så 4. ex. anmärktes för några dagar sedan, att i öfversigten af en riksdagsförhandling yttrades något helt annat än hvad tidningens egen referent anförde; och i gårdagens blad låter sammaledes öfvereigtens författare en talare i andra kammaren (hr Key) säga något annat än det som på stället yttrades och som af referenten blef avtecknadt. När tidningen varit nog lycklig att erhålla en så ovanligt skickbg referent, som den närvarande i andes.af ölversigtens förfailare —hvilkettidni gen sjeif förklarat icke sker — innan han på fri hand sammansätter sina berättelser. Men dette är ändock cn småsak emot ett annat pro! på tidningens omförmälda för mäga att på ett ställe ignorera hvad som säges på ett annat, hvilket äfvenledes förekommer i gårdagsbladet. I sin långa artikel om Jordbrukets nöd och hjelp synes det myckna talets egentliga och hufvudsakliga mening vara att visa, att arbetslönerna stigit i eti större förhållande än produkternas pris, och detta, säger tidnin en, finner man sannolikt främst bero af de på en gång i stor skala och med för höga dagsverksoch betings-pris företagna jeruvägsbyggnaderna, hvilka i ta hand anses vara föranledda af finansministerns ofta omtalade så kallade blomsiermålningar. Nu visar det sig emellertid af de uppgifter, som tidningen sjelf i samma artikel meddelar, att den betydliga förhöjningen i arbetslönerna — uttryckt genom markegångspiiset på ett mans-dagsverke — inträffade före 1857, eller före den tid då jernvägsarbetena i någon större skala ännu voro påbörjade, äfvensom att orbetslönerna (markegångsprisen) sedandess icke ha stigit, utan tvärtom allijemt varit, och ännu äro, lägre än 1856. Hvad synes ru läsaren om ett sådant sätt att afhandla ämnen, och om en fsådan förmåga att, obesvärad af hvad man sjelf anfört, göra de konklusioner, som man finner för sina ändamål mest passande?! : Deita år också en art af Sfrihandelt, hvaruti D. A. uten tvifvel ännu står ouppbunnret.