Aftonbladet – 6 april 1867, sida 3

Blott en promenad genom ella gallerier och salonger har något hjernförvirrande med sig. Den som en hel dag studerar expositionen skall om qvällen vara en idiot, oför mögen till allt, och vi tvifla på att någon som gått -der två dagar å rad: återkommer den tredje. Men nu måste vi ut i parken, för att se på den stora publiken, som strömmar till högtidligheterna. Väntade ni att få trängas, så blir ni bedragen. Fransmännen äro alltför sparsamma, för att gifva ut sina 20 franes, och något stort antal främlingar har ännu icke anländt. Kejsaren får nöja sig med att vandra omkring bland exponenter och exponenters agenter. Utställarnes antal uppgår till 32,000, men som icke alla äro närvarande, så kan man icke uppskatta pebliken till ett större antal än 20,000. et fordras minst 50,000 för att göra någon effekt inom den ofantliga lokalen. Här finnas nästan lika många uniformer som civila drägter. Man skulle nästan kunna räkna en vakt för hvar och en af publiken. Ett tusental polissergeanter stå uppställda i gallerierna, och ett lika antal municipalgardister postera i palatset gator. Ett par tusen voltigörer kampera vid portarne, och rundtomkring parken svärma en sqvadron ridande gendarmer. Nu höres hvisselpipan vid bangården. Det är tåget som tör hit senatorerna, lagstiftande kåren och statsrådet. Man riktigt andas lättare då man ser tåget stanna utanför banhallen. Tänk om ett sådant tåg skulle köra omkull!!! Någon annan publik tyckes icke vilja i dag komma till Marsfältet pr jernväg. Tågen äro annars beräknade att kunna hitföra 7000 personer i timman och bortföra lika många under samma tid. Klockan slår tu och gardesmusiken spelar upp vid stora porten vid Jenabron. Det ir den kejserliga kortdgen som anländer. tföljda af sin ofantliga svit åker kejsarparet fram under det präktiga tälttaket till palatset, och går sedan genom stora ingånsen in i mäaskingalleriet, der den kejserliga kommissionen mottar de höga gästerna. Rundtomkrivg platformen äro flera af garlets musikkärer placerade, och under klinsande marscher och fanfarer företas den iver en fjerdingeväg Jänga promenaden gesom två at palatsets gallerier och mänga f dess gator. Ett par orglar spela i franka afdelningen, och här och der sättas lågra maskiner i gång. Men det ?allmänna ubel? som höjdes vid svenska expositionens ippnande saknas här. De enda som jubla ro restaurationsvärdarne, ty deras lokaler. ro öfverfulla. . Uppe på platformen stå de främmande nakternas kommissarier och helsa de höga ersonerna, hvarefter de skrida fram. I lera salonger, invid sköna konsternas galeri, vänta de olika klassernas jurymän och lifva presenterade i förbifarten. Inga tal, inga körer, inga för tillfället omponerade hymner! Nöågria tusen fracar och hvita halsdukar, se der heia högidligheten! Men kanske dette är just lömp2aste sättet att öppna en verldsexposition 867? Åte rigen några marscher och kejsararet går ut till porten, der vagnarne vänta. ågra piskslängar och den kejserliga korte en far bort, men expositionslokalen stär var och väntar med öppna portar på sina illioner gäster. Richard. 1 ugn