Aftonbladet – 6 april 1867, sida 3

AU, JU Man SC all CC ar allvar med 101: -I!et, då flaggorna hissas och portarne öppnes för invigniogsfesten, ropar man brave il— och låtsar som om allt vore färdigt. t.) Man kan icke göra sig en föreställning om kl den verksamhet som utvecklats inom expo: sitionslokelen under den sista veckan. Öf. ;I verallt har man arbetat med andan i halalsen, och hammarslagen hafva fallit tätt som ;I pulsslagen hos en febersjuk. Den 30 Mars tågade en här af stadens Ii I gatsopare in i parken. På en vink af anejföraren började de sitt anfall mot de berg af halm och papper, som vuxit upp öfverallt. Hurtigt svängde de sina qvastar och skoflar, lokomotiven stodo färdiga att släpa bort långa rader af gödsvsgnar lastade med skräp, och när Aprilsolen lyste ned på Champs de Mars hade allt der fått en så snygg och högtidlig prägel, att ingen kunnat drömma derom för fjorton dagar sedan. Fullkomligt färdigt är här icke och blir väl ej heller förrän om ett par veckor. Men den kejserliga kommissioner bar velat bålla sitt ord och i dag öppnas utställningen för publiken. Man vill icke narra hela verlden April. : Så låt oss då ikläda oss högtidsdrägten loch följa med strömmen ner till Jenabron. I Utefter expositionslokalens faacd resa sig I höga grönmålade och förgyllda flaggstänI ger, uppbärsnde brokiga baner med inskrif. fJten: Verldsexpositionen 1867. Stora skölIdar, omgifna af flaggor, utvisa de franska Joch engelska afdelningarne, som gränsa intill fagaden. Från ett högt mastträd framför Cercla international svaja alla nalionernas flaggor tillsamman. Den stora porten bildas af fyra höga spiror, fom 15 alnar från marken förenas genom en bred ram af genomskuret förgyldt träd, ofvanfö. hvilken tronar det rejserliga vepuet. På spirornes toppsr breda gyllene örnar ut sina vingar öfver kejsarens namnchiffer. Entrån är i dag 20 francs, men teck vare den svenska kommissariens artighet, så får korrespondenten gå in gratis, som ombudsman för en utstäliare af hudar och läderartiklar. Skall det vara en dräpande satir på de segslitoa och hårdsmälta korresponden sartiklarne? Eller har men velat gifva ett vitsord (icke witz!) om goda anlag att hudflänga orätt, högmod och dårskap? Är detta sista meningen, så känner korrespondenten sig utomordentligt belåten. Men i stället att stå bärute och resonera, så kunna vi ju gå in och flanera en stund, tills kejsarparet kommer för att högtidligt förklara expositionen öppnad. Kontrollören begär i daz ingen namnteckning. Den som har a! mentsbiljett, må. ste annars bered vå att skriiva sitt namn, för att jemfö nnteckningen på biljetten. H med fotografi. KS EO HIN UV: in näsa sönderslagen och då är me längre lik sw porträtt och blir tillbaksvisad af konmtrolören, ja kanske till och med straffad efter Isg för att vilja innarra sig på en annans biljett. Från porten ända fram till palatset vandrar man under ett grönt tält, beströdt med , gyllene bin och kaotadt med rikt förgyllda l; border. l Som vi engång berättat, tänkte man först , afsläå från att sätta upp det dyrbara drapeI , men till sist fonn man att det var nöd-: vändgt för effekleas skull. Präktigtser det, ut, och det fantastiska taket ger en viss högtidlig stämning åt dem som gå fram under f dess böljande våder. Man kon dömma sige I 1 ( I f bort i Orienten, då man ser det mörkgröna och jörgyllda täckelset sänka sina mjuka former mellan lysande sn-ren och toffsar. Spirorna, som uppbära tältet, äro prydda med sköldar och namnchiffer, omgifoa af åraperade fanor. a Palatset ligger der framför oss, och omj, msn också icke kan säga att det är vackert, z så måste man likväl tilletå att det är storartadt i sin festliga skrud. Den ofantliga F kolossen bär en ljusgrå silfverskiftaude färg, f och nu vär solen skiner tror man sig se ett, berg af silfvermalm. F Rundt kring taket prydas pelarne af sköl-n dar, hvilka bära namnen ul verldens större ld F d städer. Paris och London ha hedersplat. serna på ömsb sidor om stora ingången. Ofvanför sköldarne höja sig flaggstänger med fladdrinde vimplar. Från markisenp hänga prydliga gaslampor likt en krans rundt n kriog palatset. t På nära håll gör byggnaden ett obehag-å ligt intryck om man söker det sköna, menP den stora mängden skall bestämdt erfara de9 allra behagligaste känslor. Om det funnes en man som icke hört talas om verldsexpositionen, och man förde honom med för-g bundna ögon fram till industripalatset, sålt skulle han otvifvelaktigt utropa då bin-4 deln föll: — Nej se en så präktig krog! lc Öfverallt, hvart ögat ser, vinka skyltark som tala om Bacchi dyrkan. Det gör in-g genting att inbjudningarne äro skrifna pålk erekiska, spanska och ryske, ty en värdshus-, skylt kännes igen, om den också vore skrif-( ven med hieroglyfer. k Mellan de förgyllda pelarne och de ko-jri lossala spegelglasen, som pryda ingången,ld träda vi in i palatset, icke för att betraktalh ågot i detalj, utan för att få ett flyktigtle tryck af det hela. Det höga maskingalle-lyi riet imponerar och skulle göra det änvulte mer om icke platformen i dess midt störde effekten. Upp till platformen löpallt två trappor, prydda med äreportar och sva: !d jande favor. Det är der kejsarparet skalllsgl så fram i dag, för att sedan göra en pro-b menad genom konstgalleriei. : u Från maskingalleriet komma vi in i dens stora vestibulen, derifrån gallerierna löpa lk ut som trådarne i en spindelväf. Kolossalalti karyatider uppbära pelerne till det högalg ekeppet, der en mystisk dager faller ini genom de målade glasrutorna. Man harh begagnat vestibulens fönster exponerald nioger och då man passerar genomln iet höga hvalfvet tror man sig gå i enjst kyrka. Här likasom öfverallt strålar för-ö syilvingar och svaja lysande fanor. (d Till venster se vi den franska afdelvingen r) och tili höger den engelska. Båda äro nä-sc stan färdiga — åtminstone ha de i dag det8! utseendet. Tyskland, Belgien, Holland, ri Tr) d Å Ryssland, Sverge, Norge och Danmark ha också i det närmaste slutat sin toilette. Italien och Grekland äro de länder sora stå ÅA