Aftonbladet – 6 april 1867, sida 2

man mea Konstliade mede! och genom MmIissbruk af folkskolan äflas att samla öfver landet. . af rt noe rn Synnerliga vigtiga uppgifter föreligga i detta ögonblick riksdagen till lösning med hänsyn till statsfinansernas ordnande under detta och nästkommande år. Om en bland de utvägar, som äro att för detta ändamål anlita, ha alla förmält sig vara ense, nemligen om nödvändigheten att iakttaga största möjliga sparsamhet med statsutgifterna. Meningarne ha väl varit något delade derom huru långt möjligheten att spara sträcker sig, men erkännas måste att det likväl inträdt vid denna riksdag en hejd i anslagsbeviljandet, som bjert sticker af mot den slösande frikostighet, som rikets ständer, eller rättare en knapp majoritet inom deras förstärkta statsutekott under de sednare riksdagarne ådagalade. Det är emellertid fullkomligt klart, att äfven med all den spärsamhet som nu är möjlig och rimlig, kan det icke lyckas att få inkomster och utgifter att gå ihop utan anlitande af någon eller några utomordentliga utvägar. Statsutskottet har i ett afgifvet memorial, som nu ligger på kamrarnes bord, beräknat den brist, som skulle uppstå för innevarande och nästkommande är till 11,775,266 rdr 59 öre, eller i rundt tal omkring 12 mill. rdr, Af summan belöper sig på innevarande år 7,915,193 rdr 73 öre, och på år 1868 ett belopp af 3,860,072 rdr 86 öre. Dessa siffror äro ännu blott approximativa, då staten ännu icke är fullständigt reglerad. Med hänseende till utgifterna bör sålunda anmärkas, att statsutskottet upptagit dem till det belopp de blifvit af utskottet föreslagna under de särskilda hufvudtitlarne, med tillägg af de begärda 151,000 rår till hofstallen och de.2,000,000 rdr, som utskottet föreslagit riksdagen att votera till nordvestra stambanan. Åtskilliga nedprutvingar i hvad statsutskottet föreslagit ha likväl blifvit; beslutna dels af kamrarne gemensamt, dels afendera kammeren, hvilka alltså nu äro beroende på sammanjemkning eller gemensam votering. Men å andra sidan ha äfven af den ena eller andra kammaren några förhöjningar blifvit beslutna utöfver hvad statsutskottet föreslagit, och vänta, äfven de, på slutligt afgörande. Den vigtigaste tillökningspost, som sålunda blifvit ifrågasatt, är den halfva million, som första kammaren voterat mera till gevär, än statsutskottet föreslagit och andra kammaren bifallit. Hvarken de oafgjorda tillökningarne eller nedprutningarne äro likväl af den betydenhet, att de väsentligen rubba den beräkning öfver utgifterna, som statsutskottet uppgjort. Den beräkning af inkomsterna, som statsutskottet lagt till grund för sin öfversigt af ställningen, upptager. tullmedel och bränvinsbränningsalgift till de belopp, hvartill de antagits xomma ait stiga, för den händelse riksdagen skulle bifalla de föreslagna förhöjda tullsatserna å kaffe, socker och tobak samt den föreslagna förhöjningen af bränvinsskatten. Deremot hafva bland inkomsterna icke blifvit upptagen allmänna bevillningen för 1868, af det skäl att densamma inflyter först under loppet af. år 1869, men deremot hela 1865 års bankovinst, ehuru andra kammaren anvisat blott en million deraf. Det var i förgår, vid frågan om de nämnda tullsatsernas förhöjning, som kamrarne för försia gången hade att taga i öfvervägande utvägarne att avskaffa de 12 millioner rdr, som enligt de ofvannämnda beräkningarne antagits komma att brista i riksgäldskontorets tillgångar för detta och nästföljande år. Den första fråga, som härvid företett sig är den: utgör detta belopp af 12 millioner verkligen en statsbrist? Åtskilliga ledamöter af representationen hafva härpå svarat ett bestämdt nej. Dessa12 millioner utgöra icke en brist, de utgöra en sväfvande skuld, som riksgäldskonforet nödgats åsamka sig i och för jernvägsbyggnaderna, säger t. ex. representanten för Göteborg, hr Lindström. Han styrker detta påstående med att ådagalägga, att de jernvägsanslag, som beviljats vid de båda sednaste riksdagarne och det som äri fråga att beviljas vid den innevarande, öfverskjuta med omkring 13 millioner rdr det I belopp, som blifvit för ändamålet upptaget genom fonderade lån. Andra ledamöter, såsom t. ex. frih. Gripenstedt i hans bekanta anförande för några dagar sedan, göra enahanda invändning, men endast för ena del af den ifrågavarande summan, nemligen de 6 millioner rdr, som anslogos vid den sista riksdagen, och som riksgäldskontoret erhöll uppdrag att anskaffa bäst det kunde. Man är temligen ense derom, att ett bland de medel, som kunna och böra anlitas för att åstadkomma jemnvigt mellan statens inkomster och utgifter, är upprätthållandet af den grundsatsen, att jernvägarne böra byggas för lånta penningar, så att kostnaden för detta nationalföretag lägges till någons del äfven på framtiden. Å andra sidan är man fullkomligt ense derom, att låneutvägen icke bör anlitas för bestridande af statens löpande utgifter. Då en upplåning för statsverkets räkning nu ifrågasättes, gäller det sälunda att bestämma den summa Psom man är berättigad att låna, — för att begagna ett af åtskilliga talare under debatterna i torsdags begagnadt uttryck. Detta vill med andra ord säga: huru stort belopp kan man upplåna, utan att man lånar mer än som verkligen är afsedt för jernvägsanläggningarne? Oss vill det synas, att på fullkomligt lika goda skäl, som man ifrågasätter att nu genom upplåning anskaffa det vid sista riksdagen anvisade jernvägsanslag, till hvars betäckande fonderadt lån icke blifvit upptaget, på samma skäl kan man besluta upplåna det vid den nästföregående riksdagen anvisade belopp, som ej blifvit anskaffadt genom det då beslutna lån. Och ännu större skäl har man naturligtvis, att genom upplåning anskaffa den summa, som man vill ou anslå till jernvägsbyggnadernas fortsättning. Man kommer på detta sätt till den af hr Lindström jandra kammaren uppgifna siffra, och det skulle dermed vara slut med allt tal såväl om statsbristen som om de ifråga-asatta skatteförhöjningarne för dess PIA TA i 80 m sc Vv sc t M s f å g ä så d el g a ni b vi di på på ge at fö ne al