Aftonbladet – 6 april 1867, sida 2

inse, att nationens blickar äro riktade. Men under vacklandet mellan detta jag vill — jag vill icke? har resultatet blifvit mycket haltande och vida under hvad man, äfven med de måttligaste anspråk, trott sig kunna vänta af det första särskilda utskott, åt hvilket den nya riksdagen anförtrott det hedrande uppdraget att i en lifsfråga för folkbildningen i vårt land uppbjuda sina insigters och sitt fosterländska intresses bästa krafter. Denna utgång bringar oss dock ingalunda till missiröstan. Behandlingen af denna motion, den som i utskottet försiggått och sannolikt den som i kamrarne förestår, skall ej oväsentligt bidraga att först och främst blotta ett samhällsondt, som är af alltför svår art och som alltför nära berör hvad bäst och ädlast rör sig i tidens sträfvanden, för att ej en bestämd mening om dess grundliga afhjelpande skulle utveckla sig och vinna en kraft, som blåser bort de för folkets andliga helsa förstörande dimmor, som man med konstlade medel och genom missbruk af folkskolan äflas att samla öfver lanet.