Aftonbladet – 5 april 1867, sida 2

Paques-Fleuries broderar som en engel. hon reparerade spetsar och jag gjorde blommor. Jag kan ingenting annat. Vi förtjenade jemnt och rätt hvad vi be höfde för att lefva. Paques-F.euries blef sjuk. Det var sista slaget. På samma ång jag vårdade benne arbe tade jag dubbelt och gjorde blomsor unde; tjugotvå timmar af tjugofyra. Du må säga hvad du vill, sade Rosetie vändande sig till Peques Fleuries, arbete gifver alldeles icke någon tröst. Jug val mycket orolig under det jag tillverkade glada blommor, såsom rosor, blåklint och vallmo.t Läkaren kom till oss två gånger om dagen. Hon måste föras t ll sjukhuset, tillrädde läkaren. CAldrigt, svarade jag, så länge jag håller mig uppe. — CJa, men ni kan icke länge vara på be nen, om ni skall fortfara att på samnia gäng arbeta och vara sjukvakterska.tt Jag kände att läkaren hide rätt. Ena morgon då Paques-Fleuries djup insomnat, skyndade jag till fru Ma chur6. Då vi icke arbetade åt någon annen, hade jag svårligen någon annan att vända mig till än henne. Jag fann henne i sin bodkammare, på tu man hand med sin vän Charbonneau. Jag lemnade henne mitt arbete och berättade allisammeans. Hr Charbonneau tycktes hysa medlidande med vår olycka; han förebrådde mig att icke hafva tänkt på honom och ställde sin börs till min disposition. Jag var nära att antaga hans tillbud.