Aftonbladet – 5 april 1867, sida 2

Regnet inströmmade i kammaren, liksom det af gammalt varit vandt dervid. Under det Paques-Fleuries skyndade att stänga fönstret, tände jag på en stryksticka och närmade mig kakelugnen, der vårt Jjus hade sin plats. Veken i ljuset rykte ännu. Den hade nyss förut blifvit släckt. Allt blef snart klart för oss. Vi voro bestulna, och tjufven, som blifvit öfverraskad af vår oförmodade hemkomst, hade genom fönstret flytt ut på de angränsande taken. Den afskyvärde mannen, som vi nyss lemnade, är delaktig i denna stöld, sade Paques-Fleuries. Jag trodde liksom hon. Men det fanns intet bevis emot honom. Hvad var att göra? Man hade tagit ifrån oss allt, de obetydliga penningar som återstodo oss, våra klä der, vårt linne. Vi voro mera utblottade än den dag, då vi ankommo till Strassburg. Vår enda tillgång var nu vår plats hos fabrikanten, och dagen derpå skulle vi be tala vår hyra. Följande morgon, då vi kommo till magasinet med fullt uppsåt att omtala allt för vår patron, hvars ädelmod icke kunde svika oss, möttes vi, till råga på eländet, af arbetsföreståndaren, som stängde vägen för oss och förd. oss direkt till kassan. Man betalade oss vår veckolön och bad oss att icke mer återkomma; med andra ord, man jagade oss på dörren. a Patronen hade föregående afton sett oss stiga upp i vagnen med herr Charbonneau, och ett anonymt bref, som han emottagit samma morgon, gaf honom de gemenaste