Aftonbladet – 5 april 1867, sida 2

Riksdagen, oeokleslastikministern och folkskolan. . I. ; Från den stund då representationsreformen vann seger, har bland våra förhopp ningar om ett nytt, de andliga och materiella framstegens tidehvarf den vissa till-! försigten om ett allvarligt arbete för folk bildningen intagit ett af de främsta rummen. Ej minst med hänsyn till deona fråga följde vi med stort intresse riksdagsmannavalen, hvilka ock lofvade att folkskolan ej skulle komma att sakna insigtsrika, talangfulla och varma målsmän inom den nya representationen. Åtskillisa motioner ha äfven gifvit betydelsefulla uppslag till en reform af tolkskoleväsendet, om de ock, dels i följd af de nya förhållandena, som till en början medföra en viss osäkerhet, innan man hunnit blifva hemmastadd på den förändrade scenen och bekant med de hbandlande persoverna, dels i följd af en i vår tanke nog långt drifyven undfallenhet för en ledamot af en i det hela af opinionen uppburcn ministåöre, ej till fullo egde den genomgripande karakter, som folskolans nuvarande tillstånd mer än väl skulle hafva rättfärdigat. Af skäl, som i det följande skola utförligt framställas, fäste vi synnerlig uppmärksamhet vid folkskoleinspektören hr OC. J. Meijerbergs motion om, bland annat, folkskolelärareseminarierras ombildning i den riktning, att blifvande lärare eller lärarinnor i småskolorna kunde vid nämnda seminarier erhålla den för deras kall nödiga utbildning; att de praktiska öfningarne vid seminarierna må börja tidigare, än nu är fallet; att qvinliga elever der må erhålla någon öfning i de arbeten och husliga göromål, som -tillhöra qvinnan ; samt att undervisningen i allmänhet måtte bufvudsakligast gå ut på, att bibringa den blifvande folkskoleläraren, utom en lefvande kristendomskunskap, sådana insigter, som för yrken och näringar äro af största praktiska betydelse. Motionären har här med den största moderation och hänsynsfullhet framställt sitt yrkande om reform af en bland de olyckligaste lagstiftningsåtgärder, som på sednare ären vidtagits, nemligen det förnyade reglementet för folkskolelärareseminarierna af den 1 Dec. 1865. För denna vigtiga frågas bebandling tillsatte riksdagen ett särskildt utskott, bestående af hrr grefve Ehrensvärd, frih, H. Hamilton, grefve Wachtmeister, Ekman, Beckman, Berlin och Bergstedt från första, samt hrr Siljeström, Meijerberg, Bergman, Magnell, Lithner, Per Nilson (från Kristianstads län) samt Olausson från andra kammaren. Till utskottets utlåtande skola vi i det töljande återkomma. Vi gå nu att meddela de grunder, i kraft hvaraf en genomgripande reform af seminarierna är ett trängande behof. Frägan är, utan alla omsvep uttalad, denna: skall svenska folkskolan förvandlas till en vidtutgrenad propaganda i den husskygga, intoleranta pietismens tjenst? Sedan nuvarande chefen iör ecklesiastikdepartementet är 1863 tillträdde sitt maktpåliggande embete i konungens räd, hor man haft tillfälle att iakttega en ytterst liflig, för att ej säga orolig, verksamhet inom den högsta administrationen af vårt lands såväl elementarsom folkundervisningsanstalter. Den mängd af förordniogar, brer och cirkulärer rörande folkskolan, som under denna treå fyraåriga tidrymd utfär dats, vittnar onekligen om intresse för denna vigtiga angelägenhet, hvilket ock enhvar, Isom påminner sig nuvarande ecklesiastikministerns förutgående verksamhet såsom riksdagsman, hade allt skäl att förvänta. Men dessa oförtrutna ätgärders anda och riktning, hvarom man nu, efter tre å fyra års ; förlopp och med så talrika manifestationer deraf för ögonen, obestridligt är i tillfälle att bilda sig ett på tillräckligt långvarig iakttagelse af faktiska förhållanden grundadt lomdöme, visa sig för oss sådana att de fullt berättiga den fråga, som vi nyss framställde. I Vi skola till en början, med förbigående af åtskilliga jemförelsevis mera underordnade omständigheter, betrakta det under den 1 ,I Dec. 1865 fastställda, af hr Carlson kontra.: signerade seminariireglementet. För att visa den nu gällande seminariiI stadgans beskaffenhet, måste vi bedja läsaren genomögna nedanstående något vidlyftiga utdrag derur. Främsta rummet bland dess lärokurser, med flere undervisningstimmar än något annat läroämne, intager ?kristendomskunskapen?. Reglementet föreskrifver följande kurs i detta ämne: a) Bibelläsning, dels i sammanhang med den dagliga morgonbönen, dels för lärjungarne i särskilda klasser, så ordnad att, unIder den för afslutad kurs beräknade tid, något af evangelierna, apostlagerningarne, någon eller några ar nya testamentets öfriga skrifter, samt, någon af gamla testamentets läroböcker genomgås och förklaras. Till bibelläsningen må anslutas en kort öfversigt af de bibliska böckernas innehäll och historia. d) Luthers lilla katekes, sorgfälligt öfvad . loch förklarad under utvecklande sammaän, ) ställning med den antagna förklaringen samt , hänvisning och anslutning till den heliga s I skrift. c Biblisk historia efter en någorlunda utförlig lärobok, med jemtörande användning af bibelns historiska böcker, hvarvid lärjungarne böra handledas att åt-rgifva, I förklara och tillämpa innehållet af de heliga s berättelserna. I sammanhang med bibliska historien meddelas kännedom om det heliga landets geografi. s) d) Kyrkopsalmer till ett antal af tjugo , till trettio, hvilka efter föregående förklaring böra af eleverna i minnet fästas och