Aftonbladet – 3 april 1867, sida 3

Frih. H. Hamiltons anförande i första kammarens plenum den 25 Mars f. m. Efter det anförande hr chefen för sjöförsvarsdepartementet nyss behegat afgifva, och då med högst få undantag hittills endast män af facket deltagit i denna diskussion, kan det med fullt skäl af kammaren anses förmätet, om äfven en för allt hvad som hörer till krigaryrket så främmande person som jag säger sin mening i ämnet. Det är dock hvarje representants pligt, att söka att stadga sm öfvertygelse i hvarje fråga af vigt, och att öppet uttala densamma, då det, åtminstone efter hans förmening, möjigen kan lända till något gagn. Jag torde då först med några ord få bemöta hvad som här blifvit yttradt om det för vårt land oundgängliga behofvet: af att göra Carlskrona namn tryggad för fiendtliga anfall, såsom en för hela vårt lands försvar ytterst vigtigpunkt. En af oss alla högt aktad talare, hr friherre Sprengtporten, har med en fosterländsk värme, för hvilken jag bugar mig, till och med jörklarat detti vara en lifsfråga, ej blott för vårt försvar, utan ock för hela vårt land. Alla hafva derjemte förenat sig om, att denna hamn numera måste förses med fästningsverk af den starka beskaffenhet, att de må kunna stå emot äfven den sednaste tidens fruktansvärda anfallsvapen, då den under ett sjökrig utgör den enda tillflyktsort inom rikets södra del, som står vår handelsflotta och äfven våra krigsfartyg till buds. Likaså är den af stor vigt såsom en mot fiendens angrepp säker hamn för de makters flottor, med hvilka vi äro allierade. Min tro är deremot, dels att Carlskrona hamn, betraktad som en hufvudstation för vårt eget sjöförsvar, numera förlorat sin egentliga betyelse, och att denna åsigt kommer att göra sig ulltmera gällande. Carl XI:s jättetanke, att från denna punkt beherrska Östersjön, som hans store fader i det allranärmaste förvandlat till en svensk insjö, åtminstone för en kort tid, var da ika naturlig som storartad. — Nu hafva deremot förhållandena gestaltat sig mycket olika emot