Aftonbladet – 3 april 1867, sida 3

j b åt den sistutnämnde landshöfdingen i Jemtlands län. Motiveringen för denna K. M:ts åtgärd, sådan den i nämnda skrifvelse förelåg, fann tal. så besynnerlig, att han misströstade om att kunna Tåtergifva densamma utan uppläsning af skrifvelsens egna ord, hvarföre han meddelade kammaren ett utdrag ur densamma. Såsom ett väsentligt motiv, anmärkte han derefter, hade anförts bristen på mööbelsnickare i Östersund. Detta motiv hade man kunnat tillerkänna någon giltighet, om fråga varit om att inköpa nya möbler, men då här vore fråga om inköp af den afI gående landshöfdingens mobilier, sålunda af möbler som redan funnos på platsen, så kunde 1ej tal., för sin del, anse bristen på möbelsnicdkare utgöra ett tillräckligt motiv för staten att Tköpa möbler åt den nya landshöfdingen. Hade man åberopat medellöshet, så skulle sådant åtI minstone varit begripligt. Vidare talades om den stora risk, hvarmed en transport af möbler till Östersund vore förbunden, an tycktes sålunda hafva glömt, att något funnes som heter assuransföreningar. Tal. yrkade nedsättning af anslaget med 6000 eller till 9000 rdr. Statsrådet Lagerstråle anhöll att något få komplettera den föregående talarens uppgifter och dermed äfven hans på dessa uppgifter grundade resonnemang. Den ifrågavarande summan hade icke, såsom frih. Liljenerantz förmenade, användts till ekiperingspenningar? åt den nuvarande landshöfdingen i Östersund, utan till inköpande för statens räkning af möbler för residenset derstädes. Tör rättigheten att få begagna denna statens egendom, ålåge innehafvaren underhållsoch redovisningsskyldighet, och hade denna K. M:ts åtgärd föranledts af de särskilda omständigheter, dels Östersunds aflägsna läge, dels lönens obetydlighet, — landshöfdinen i Östersund hade den minsta lönen af alla andshöfdingar — som 2jorde det svårt för landshöfdingen i Ostersund att sjelf bekosta residensets möblering. Att denna åtgärd skulle blifva ett för framtiden farligt prejudikat vore sålunda icke att befara. Fästade dessutom uppmärksamheten derpå, att det varit i slutet af nästlidne och icke, såsom frih. Liljencrantz uppgifvit, i början ar detta år, som ifrågavarande summa utanordnats. Slutligen visades, hurusom det vore ifrågavarande I extra anslag, som satte regeringen i stånd att vid större brandskador och annat dylikt bispringa : nödlidande, och ansåge tal. det derföre högst beklagligt, om nu nedsättning skulle ske af det! belopp, som hittills, till dylika utgifter varit att. tillgå. Grefve Pesse: Statsutskottet hade icke haft anledning anställa efterforskningar, som kun-. nat leda till sådana upplysningar, som den 1:a tal. nu lemnat, men efter hvad nu upplyst blifvit, ansåg tal. närmare utredning af denna fråga : erforderlig och yrkade derföre återremiss. Frågan vore onekligen ganska vigtig, då det härl. gällde den grundsatsen höruvida staten skalll. förse embetsmännen icke blott med bostad utan äfven med möbler. Hr Bedlond lyckönskade den minister, för hvilken då medlemmar af representationen gjorde sig möda att efterforska anmärknings-anledningar mot hans förvaltning, resultatet endast kan blifva anmärkningar af den subtila beskaffenhet som den frih. Liljencrantz nu framställt. — För sin del fann tal. densamma af civilministern på ett fullkomligt nöjaktigt sätt besvarad. Fästade för öfrigt uppmärksamheten på, hurusom ingen regering vore så ända in i de minsta detaljer bunden af budgeten som den svenska, och hemställde, huruvida det vid sådant förhållande vore lämpligt att minska de redan förut små summor, som hittills hvärje departementschef haft till bestridande af oförutsedda utgifter. Frih. Liljenerantz, som härefter åter fick ordet, förklarade att han ej förtjenade det beröm som egnats honom, derföre att han skulle gjort sig möda anställa efterforskningar rörande 1frågavarande ämne, han hade ej gjort sig någon möda med efterforskningar, utan händelsevis fått kunskap om det förhållande, hvarpå han fästat kammarens uppmärksamhet. Med anledning af statsrådet Lagerstråles yttrande att det varit i slutet afår 1866 som ifrågavarande summa utanordnats, trodde sig tal. veta, att, ehuru K. Mi:ts skrifvelse aflåtits den 28 Dec. 1866, meningen varit, att ifrågavarande utbetalning skulle utgå af 1867 års anslag. Denna fråga vore ingen obetydlighet, ty det vore fråga om man utan riksdagens hörande borde frånträda en princip, som hittills ansetts riktig, att de höga embetsmän, som på statens bekostnad hade boställen, sjelfva skola bekosta åtminstone sina möbler. För öfrigt finnas personer, som i hvarje anmärkning mot regeringen spårade personlig ovilja; för sin del tillbakavisade tal. hvarje sådan insinuation; men han ansåg det vara en representants pligt att när helst anledning till anmärkning yppades mot någon regeringens åtgärd, äfven framställa denna anmärkning, regeringen måtte för öfrigt vara huru högt uppburen som helst. Slutligen förklarade tal. att han afstode ifrån sitt yrkande om nedsättning och förenade sig med grefve Posse i hans yrkande om återremiss. Hr Bergström ansåg att kammaren genom denna diskussion inträdt på en bana som stode i strid med 90 riksdagsförordningen. Det vore visserligen beqvämt, att i motiverna till ett yrkande, som man vore berättigad att framställa, inväfva ett klander af åtgärder, som man enligt grundlagen icke vore berättigad att direkt granska, men tal. varnade från det betänkliga i att försöka ?gudernera med anslag?. Frib. Oripenstedt. Statsrådet Lagerstråle hade redan visat, hurusom ändamålet med den E. M:ts åtgärd, som frih, Liljenerantz klandrat, var icke att ge en enskild person ekipering, utan att skaffa möbler till ett aflägset landshöfdingsresidens. Af egen erfarenhet kunde tal. vitsorda att just de omständigheter, som föranledt ifråavarande K. M:ts åtgärd, mången gång gjort et svårt vatt till landshöfding i Östersund få den mest lämpliga personen. Fästade frih. Liljencrantz uppmärksamhet på att här ej vore fråga om att göra våld på någon grundsats, ty redan förut funnes en embetsman, utrikesministern, hvilkens möblemang af staten bekostades, alldeles af samma anledning, att det vore omöjligt att begära, att hvarje innehafvare af denna plats skulle för en kanske ganska kort tid lägga sig till en så dyrbar mobilier. Framhöll för öfrigt vigten och behofvet af anslag för tillfälliga utgifter. Frih. Liljencravtz hufvudbry med att utröna af hvilket års anslag denna summa utbetalats vore alldeles onödigt, då här vore fråga om ett reservationsanslag. Frih. Ahlströmer och hr Kock instämde med hr Bergström, anmärkande den sistnämnde af dessa båda talare, i likhet med hr Hedlund, de ringa belopp, som här stode till regeringens fria förfogande, anseende han beklagligt om den nya riksdagen skulle börja gå alltför minutiöst till väga i fråga om deras användning, helst då det vore fråga om en regering, som i så hög grad bidragit till denna riksdags åvägabringande. Vid härefter af talmannen framställd proposition om bifall till utskottets förslag, voro ja-ropen betydligt öfvervägande. Votering begärdes emellertid, dervid 124 röster afgåfvos för bifall till utskottets förslag och 31 för återremiss. RE Frih. H. Hamiltons anförands i första kama mL. Jin Mat JA IR fe de R Kate re ÖR 6 a. er hr RR NR VR FR KR RR n