Aftonbladet – 3 april 1867, sida 2

Boheman för entomologiska forskningar och insamlingar på Gotland; 300 rår åt konservatorn vid riksmuseum Wilhelm Meves för företagande af en resa i ornitologiskt ändamål till Sverges södra landskaper och särskilt till Öland; 400 rår åt docenten vid Lunds universitet S. DL. Törnqvist för geologiska och palmeontologiska forskningar i Dalarne; samt 300 rdr åt filosofie doktorn J. G. O. Linnarsson för paleontologiska undersökningar och insamlingar 1 Westergötland. De medel, som akademien fått sig anvisade för instrumentmakeriernas uppmuntran, tilldelar hon metorologiske instrumertmakaren Clats Otto derman samt fysiske och matematiske instrumentmakaren Gastaf Sörensen. Sin minnespenning för detta tillfälle har akademien låtit prägla öfver sin hädargångne leda: mot, den utmärkte anatomen, etnografen och läraren Anders Adolf Retzius. Under det förflutna året har akademien, såvidt hon hitintills erfarit, genom ådden icke förlorat någon hvarken inelter utländsk ledamot. — I ledigheter, som redan under det föregående året inträffat, har hon med sitt samfund förenat, inom landet: domprosten och förste teologie professorn vid universitetet i Lund d:r Hans Magnus Melin, och i utlandet: engelske geologen och !edamoten af kongliga societeten i London Charles Lyell, kongl. engelske myntdirektorn, f. d. kemie professorn vid universitetet i Glasgow Thomas Gr ham, samt hofrådet och professorn i ysiologi vid universitetet i Heidelberg d:r Henrik Helmholtz. Men om än döden denna gång med skonsam: het gått akademiens leder förbi, så har likväl det förgångna året för henne medfört andra per sonliga vexlingar, som djupt beröra hennes inre förhållanden. Professor Wahlberg, som under 18 års tid, eller allt sedan Berzelii bortgång, i egenskap af akademiens ständige sekreterare haft den närmaste vården om hennes angelägenheter, nedlade efter egen begäran denna befatining vid ekademiens sammanträde den 18 April förlidet är; dentsbefattningen vid riksmusei entomologiska afdelning, har begärt och erhållit afsked från detta embete, hvilket han just med denna dag frånträder. I ledigheten efter professor Boheman har akademien till entomologie intendent vid det naturhistoriska riksmuseum kallat och utnämnt filosofie doktorn Carl Stål; iledigheten efter professor Wahlberg har hon till sin-ständige sekreterare kallat och utnämnt den, som hu haft nåden att inför akademiens höge beskyddare aflägga redogörelse för hennes verksamhet under det förflutna året.? : Öfver framstegen i de asironomiska vetenskaperna anförde akademiens astronom, professor Selander: Det är bekant, att det märkvärdiga stjernfalls professor Boheman, som i 26 år beklädt intenj fenomenet i November månad först ådrog sig : uppmärksamhet, då Humboldt och Bonpland under sin vistelse i Cumana i Amerika naiten mellan den 11 och 12 i nämnde månad är 1799 vargeblefvo tusentals dylika meteorer, hvilka under 4 tmmar genomkorsade rymden. fenomen, ehuru i betydligt minskadt antal, visade sig äfven under några derpå följande år, men det var först 1832, som man öfvertygade sig om dess periodicitet. Natten emellan den 12 och 13 November utmärkte sig då genom en stor talrikhet af stjernfall. Samma natt 1833 visade sig fenomenet isynnerhet praktfullt i Norra Amerika, hvarest stjernfallens mängd var så stor, att det väckte förskräckelse bland befolkningen. Slutligen har, såsom de allmänna bladen redan meddelat, natten emellan den 13 och-14 November sistlidet år fenomenet förnyats, ehuru icke så praktfullt, som det 1533 iakttogs i. Amerika, hvarest denna gång någon större mängd stjernfall icke synes hafva egt rum. Periodiciteten, som sålunda blifvit bekräftad, erhåller ett ytterligare stöd, om man forskar i meddelanden från äldre tider, hvarigenom ådagalägges, att stjernregn inträffat, som genom passande tidsperioder äro från de nu nämnda åren aflägsna. Önskan att kunna lemna en nöjaktig förklaring till dylika fenomen är ganska naturlig, hvarför äfven försök härtill blifvit gjorda. Man måste dock härvid skilja emellan de stjernfall, som periodiskt återkomma, vare sig efter flere år eller ock vid samma tid hvarje år, och de sporadiska eller tillfälliga stjernfallen, hvilka visa sig oregelbundet hvarje natt. -— Ett uppmärksamt aktgifvande ådagelägger, att för de förra eller de periodiska äro såväl utgångssom konvergenspunkterna vid hvarje tillfälle mycket nära konstanta, d. v. s. deras rörelseriktningar äro mycket nära parallela; de tillfälliga åter röra sig i obestämda riktningar. Häraf följer, att, om, såsom man antager, stjenfallen icke äro annat än kosmiska kroppar, hvilka röra sig i rymden, men som under denna rörelse komma jorden så nära, att de genom hennes dragnings kraft ryckas ur sin bana och dels nedfalla på jorden, dels gå henne förbi helt nära, så måste de periodiska tillhöra större samlingar af sådana kroppar, som röra sig i bestämda banor, hvaremot de tillfälliga endast äro enstaka partiklar, hvilka kringirra i universum i olika riktningar. Emellan Novemberfenomenet, som endast återkommer efter en längre tidrymd, och Augustistjernfallen, hvilkas periodicitet Quetelet först anmärkte och som hvarje år visa sig, måste äter den skilnad göras, alt det törra förorsakas af en samling meteorer, hvilka röra sig omkring solen i banor, som ligga hvarandra mycket nära och som genomskära ckliptikan i närheten af den punkt, hvarest jorden den 13 November befinner sig; de sednare deremot uppkomma genom-en kontinuerlig meteorring eller meteorström, som fven rör sig omkring solen och i hvars grann: skap jorden återkommer hvarje år. Leverrier, som åt detta ämne egnat sin uppmärksamhet, har sysselsatt sig med bestämmandet af Novembermeteorgruppens bana, hvilken han sökt visa icke alltid varit densamma, som för det närvarande. Han anser, till följd åf sin kalkul, denna grupp år 126 hafva kommit i Urani grannskap och då genom denna planets inverkan blifvit inkastfl i den bana, som han nu beskrifver; han anser vidare, att gruppen småningom antagit och äfven framgent kommer att antaga en alltmer utsträckt form, så att han slutligen kan upptaga hela banan och således förvandlas till en meteorring, tillföljd hvaraf fenomenet blifver mindre betydande, ehuru oftare återkommande, Leverrier har beräknat, att meteorgruppen rör sig omkring solen på 334 år, att hans minsta afstånd från solen är något mindre än jordens och hans största afstånd 20 gånger jordens. Vid detta tillfälle bör ej med tystnad förbigås ett förhållande, hvarpå Schiaparelli fästat uppmärksamheten. Dä man beräknar banelementerna för den af Tempel sist). år upptäckta kometen och jemför dem med Leverriers -bane!emenler för November-meteorgruppen, finner man dem emellan en förvånande öfverensstämmelse.. Om loppstid, afstånd, banornas lutning mot ekliptikan, rörelsens riktning falla nästan helt och håltet tillsammans. beräknat banelementerna Lik aledes har Schisparelli för Augusti-meteorerna Samma J:. RISTNINGEN TE AME AKT TTT EESK ISKALLA Mon kastad: oss i fängelse om hvarandra. Följande morgon inträdde en inspekför i den sal, der vi tillbringat en natt med ohyra och obehagliga farhågor; ban gaf befallning la om att harnan akullao förvarasa gäralj NN