Aftonbladet – 3 april 1867, sida 2

ren som skadliga för menniskorna, spåerde och ödeläg ande åkerfälten och hönsgär. darne. Landets natur gynnade oss på ett förträftligt sätt. Elsas är en god och bra jord. Invånarne äro i allmänhet förtroer defolla och af mildt lynne. Fram. åogen uppmuntrade 6ss. Vi föllo öfver byarne såsom en svärm gräshoppor, läggande hand på allt som kom I vår väg. Vi tyckte att detta lefnadssätt, seem var så engenämt för medlemmarne af vår stam, icke borde vara obehagligt för någon. Döm då om vår förvirring och vår bh är nad! En solblank morgonstund just då vi, mät. ade af rof och lastade med frukterna af: våra utflykter på andras områden, rustade nes att bryta upp värt läger, sågo vi 0ss omrivgade på alla sidor af flera detachementer grenpadlicrer. Befälhafvande officera förklarade oss, utan det risgaste undseende, att vi voro hens ängar. Allt motstånd var omöjligt. Man nödgades följa honom. Två timmar derefter gjorde vi etw föga riumferende intåg mellan tvårader af dessa nilda och lättrogna Strassburgare. Men deras mildhet hede nu förvandlats ill raseri och deras lättrogenhet till förakt, om de elungade emot oss omvexlande med tenar och smuts. Det var första gången som jag satte min .t i den stora stad man kallar Strassburg. skall jag någonsin återkomma di? Jag vet et e at är ull jag cf densamma bevarat tt på en gång sorgligt och ljuft minne.