Aftonbladet – 1 april 1867, sida 2

bland jordens alla folk, mest framträdande, två olika kranieformer. Den ena är lång, oval, dolichocephalisk: skilnaden mellan längden och bredden är betydlig, förhållandet är som 1000: 750; nacken är lång, den del, som upptager lilla hjernan, ligger horisontalt, och det visar sig, att den stora hjernans utveckling bakåt är större, så att hennes bakre lober till och med öfverskjuta lilla hjernan. Den andra är kort, af rund eller något tfyrkantig form, brachycephalisk; längden förhåller sig till bredden som 1.00: 800 och deröfver; nacken är kort, lilla hjernans conceptaculum merendels uppåtstigande, och det visar sig att hjernans bakre lober äro kortare, men hos en del folk i stället mera utvecklade på bredden. Ansigtet erbjuder två andra olikheter: den orthognathiska formen, der profilen närmar sig den lodräta linien; och den prognathiska, med utstående käkar. Den förra har från äldsta tider tillhört de ädlaste af menniskoslägtets stammar den sednare varit råhetens, vildhetens, hedendomens följeslagare. Hvarje af dessa ansigtets karakterer kan vara förenad med den ene eller den andra af kraniets två former, så att fyra grupper uppstå, hvilka på följande sätt äro utbredda. öfver jorden. I Europa, hvars uräldsta invånare voro vildar af korthufvad race, Iberier, Schyther, råda nu i den vestra, tätare bebodda delen, der kulturen står högst, långhufvade folk med rak profil, skandinaver, germaner, normander, celter, romare, fornhellener och deras afkomlingar. Den östra, större, men glesare befolkade delen bebos deremot af den korthufvade stammen med rak profil, bland dem lappar, tschuder, magyarer, turkar, slaver, albanier, folk som ännu stå tillbaka i kultur. Afrika saknar hvarje spår af Brachycephaler, det har endast långhufvade folk; med rak profil hos mnubier, abyssinier, berber och de fordne guancherne på Teneriffa; med framstående käkar hos negrer, kaffrer, hottentotter, kopter. Australien saknar folk med rak profil, alla äro prognathiska långhufvuden, såsom Nya Hollands, an Diemenslands vildar, Dayakeme på Borneo, Alfuras och de fleste Papuer — allå vildar på lägsta grad af utveckling, som mestadels bo i det inre af de stora öarne, många i pålbyggnader öfver sjöar och floder, andra i bergen. Asien företer alla de fyra formerna, dolichocephaler med rak profil, hinduer, arieri Persien, araber; med prognathisk ansigtsform som tunguser och de egentliga kineserna; brachycephaliska orthognather såsom turkar, cirkassier; prognather såsom afghaner, mongoler, malayer. Amerika slutligen bebos i sin östra, atlantiska del, från Grönland i norr till Platas mynning i söder, af dolichocefaliska folk, som närma sig Guaucherne på Teneriffa och gamla verldens atlantiska folk, så mycket, att de återväcka tanken på ett förgånget Atlantis; men i vester, från Kurilerna, genom Mexiko, Peru till Chile och söder om Plata, bo korthufvade folk, som hafva likhet med Asiens mongoler. ; Sådant är, i dess allmännaste drag, Retzii etnologiska system. Man har kallat det en lycklig tillfällighet, att Retzius till föremål för sina första undersökningar hade folkstammar så skiljaktiga som svenskar och slaver. Naturferekaren har utan tvifvel tillfället att tacka för mycket, men lyckan kommer med det omdöme, som förstår hvad tillfället innebär och tillgodogör dess värde. Blumenbach, grundläggaren af etnologien, intagen af tanken på en enda grundform, sökte i hufvudets bildning, i ansigtsdragen, hårets beskaffenhet, färgen, språket, allt i förening, karakterernå för de racer han uppställt. Men dessa, karakterer äro ej sällan förvillande. Språket, blott sällan tillgängligt för omedelbart studium, är tillika flygtigt, invandrade folk förglömma sitt eget och antaga ett nytt. De anatomiskt fysiologiska karakterererna äro de varaktiga. Till dem vände sig Retzius med hela kraften af sin skarpsinnighet och sina insigter, skilde väl och beherrskade derigenom ämnet. Framgången var gifven. Man insåg att ett nytt ferment hade inkommit i vetenskapen. Etnologien hår sedan dess gjort väldiga framsteg, vidgat sin synkrets och tiilegnut sig nya områden, men ännu följer hon säkrast den ledtråd Retzius gaf. Sjelf betraktade han sitt arbetes frukt som ett utkast. i hvilket nödvändigtvis de yttersta typerna borde med styrka framhållas, och han öfversåg icke, att mellanformer finnas. För dem lemnade han ett rum mellan de båda stora grupperna, men deras utredande, sade han, bland mängden af tillfälligay abnorma former, fordrar långa och de mest samvetsgranna studier. Åt dessa egnade han sig alltjemt, samlingarne ökades med nya, dyrbara föremål, fortsatta undersökningar inleddes, planen förbereddes till ännu en etnologisk resa, denna gång till södra Europa, då han, oväntadt, träffades af den sjukdom, som blef hans sista, och den 18 April 1860 slutade hans verksamma lif. Hvad fäderneslandet eger högt, vårt samhälle utmärkt i vetenskap och konst, saknande vänner, tacksamma lä. jungar följde honom till hans graf, och när och fjerran uttalades det djupa deltagande hans bortgång väckte. Anders Retzius var en man af stark och spänstig vilja. Det syfte hans klara hufvud godkände följde han ihärdigt, isin forskning, sitt lärarekall, 3 det medborgerliga lifvet. Inom samhället, som i naturen, fann han hvila icke tänkbar, rörelse var lagen, och hvarhelst han såg en sådan, som anstod honom, tog han del deri med ungdomlig lust och värme — men icke med beräkning på egen nytta. För denna, som för flärden, hade han intet sinne. Af dem, som ej visste af denna ädla brist, blef han någon gång oförstådd, men sjelf så mycket mera oförvillad, upptog han snabbt och troget bilden af hvarje personlighet han mötte. Till vänskap leddes han erför ej af känslan, men af omdömet, var icke snar dertill, men uthållig deri, vaksam och outtröttlig, bar gerna på sina läppar vännens beröm, men kunde vara sträng tillika, fastän, sedan de starka orden fallit, snart försonad. Han var en väl begränsad personlighet. I hans samtidas minne dröjer derföre hans bild länge i sällsamt friska drag — i den svenska vetenskapens häfder är hans namn oförgängligt. — Grefve Henning Hamiltons mistroendevotum sistl. torsdag, angående fortifikationsarhatena i Carlakrana har äSotadknrmmit en