Aftonbladet – 30 mars 1867, sida 3

E. M:t med anhållan om en undersökning hun J vida någon utvidgning afifrågavarande skola bt ega rum och i sådant fall af framläggande fi kommande riksdag af proposition om nödiga mi del dertill. i Sedan åtskilliga andra talare yttrat sig del för bifall, dels för reservationen, begärdes vot ne då denna sednare antogs med 57 röster mc På yrkande af hr Lagerstråle blef, med fö kastande af utskottets afslag i 37:de punkten, e belopp af 2000 rdr anvisadt till resestipendier ft medlemmar af vägoch vattenbyggnadskåren. Alla öfriga, icke särskildt omnämnda punkte godkändes. Grefve Henning Hemilton begärde derefte ordet, för att med numera erhållna officiella dokt menter bestyrka sina under debatten om ansle gen till befästningar i Carlskrona gjorda uppgi ter angående in!oppens beskaffenhet, då tal. sag attaf de 8 inloppen endast två voro farbara fö större fartyg, hvaremot hr Wallenberg påstått at flere utaf dem kunde passeras af monitorer. Tal hade från fortifikationsbefälhafvaren i Carlskron erhållit detaljerad uppgift i ämnet, hvilken upp lästes och hvaraf framgick att ?Djupa Sund ä försänkt till 5 å 5!2 fot under vattenytan; ?Stor Bollö Sund? till 1!(2 fot; ?Vestra Bollö Sunds ena gren till 12 och den andra till 5!2 fot, sam Jångön? till 8 fot under vattenytan. Slatligen önskade hr grefven, under beklagan de att hans ordalag rörande skälet till han vägran af anslag blifvit oriktigt uppfattade oc att denna oriktiga uppfattning funnit ett uttryck i hufvudstadens tvenne största tidningar, gör: ett beriktigande i nämnde hänseende. Hr grefvens mening hade icke varit att uttala något misstroende mot fortifikationsgeneralen. Det vore nemligen orimligt att han i egenskar af representant skulle uttalat ett sådant misstro endevotum mot en enskild tjensteman, om hvars duglighet hr grofren dessutom var fullt öfverty gad. Så illa hade icke hr grefven uppfattat sir pligt såsom representant. Hans misstroende gäll de deremot (ref. tror sig härvid återgifva talarens yttrande ordagrannt) den som öfver de, unde dessa departement.r lydande, tjenstemän har at befalla.? 3 Grefve Ugglas erkände sig hafva begått sam. ma misstag, hvartill pressen gjort skyldig, men hade icke ansett sig kunna eller böra bevilja an. slag till något som blifvit af departementschefen endast med mycken tveksamhet förordadt. Grefve Platen hade under diskussionen förklarat sig icke fullt säker på då förekommande uppgifter, utan litat på auktoriteter, hvilkas yttranden borde vara tillförlitliga. Tal. skulle helst se om de nu af grefve H. meddelade uppgifter vore de säkraste, emedan detta vore utan gensägelse fördelaktigast. Emellertid bevisade de ytterst stridiga uppgifterna bättre än något annat apgelägenheten af. den undersökning i ämnet, om kammaren beslutit att hos K. M:t anhålla. Andra kammaren. Vid fortsatt föredragning af statsutskottets utlåtande angående utgifterna till civildepartementet, uppstod öfverläggning rörande de af utskottet i punkten n:r 8 tillstyrkta nya lönerna för en kronofogde och en häradsskrifvare i hvartdera af följande fyra län, nemligen Westernorslands, Norrbottens, Wermlands oth Skaraborgs. Såsom skäl emot bildandet af dessa tjenster anfördes nufvudsakligen den väntade omregleringen af andtstaterna, hvaremot för bifall till utskottets nremställan åberopades de ofantliga afstånden, särdeles i de norra länen, hvilka gjorde det omöjigt för berörde tjenstemän att till statens och vefolkningens fördel bestrida sina åligganden. Utskottets hemställanden, beträffande de tre förta länen, biföllos emellertid, rörande Westervorrlands likväl först efter votering med 120 röter mot 31. Anslaget till de ifrågavarande tjenterna i Skaraborgs län afslogs deremot med 84 öster mot 64. Angående utskottets tillstyrkan att de vid geoogiska undersökningarne anställda biträden mätte fter hvarje fem ärs förlopp samt för nit och kicklighet vitsordad tjenstgöring erhålla tillökling i aflöning af 500 rdr, tilldess densamma ippginge till högst 3500 rdr, yrkade hr Svensen, refve Posse, hrr Jonas Andersson och OC. Harsson, att lönen åt de ifrågavarande ingeniöerna, i likhet med landtbruksingeniörernas, icke nåtte få öfverstiga 3000 rdr. Statsrådet Lagertråle upplyste att skälen hvarföre K. M:t förelagit de omhandlade lönerna till högre belopp n landtbruksingeniörernas, varit, utom andra, en långt större tid som de geologiska biträdena nåste använda för sin befattning och de betydgare ansträngningar de voro underkastade än andtbruksingeniörerna. Hr Gumeelius och frih. Histrömer förordade på enahanda skäl hvad utkottet hemställt. Efter votering godkändes med 3 röster mot 32 den ofvan yrkade nedsättnirgen, varefter sammanträdet afslutades.