Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 3

Öfverläggningen om gevärsanslaget. N Den 35 punkten, rörande anskaffande af infan terigevär, för hvilket ändamål K. M:t begärt an visandet af ett extra änsläg å 3 millioner sam medgifvanide, att högst en tredjedel, eller 1 mil lion, måtte, i händelse af behof, redan unde innevarande år utgå, föranledde en långvarig och lifvad, debatt. Utskottet, som beräknat der disponibla tillgången af redan beviljade anslag för gevärstillverkningen till 500,000 rår, har an tagit att med användande af berörda tillgång och ett extra anslag af 1 million att under å1 1868 från riksgäldskontoret utgå, 50,000 tidsen liga gevär borde kunna inom sistnämnda år: slut anskaffas, hade nedsatt det begärda anslage till 1 mill. Hr Hessle tillkännagaf, att han önskade bi träda det beslut första kammaren fattat, att 1. mill. skulle anslås för ändamålet. Frih. Gripenstedt, som härefter erhöll ordet, utvecklade i ett-längre vältaligt föredrag, hvilket ref. endast ofullständigt kan återgifva, sin åsigt i ämnet. Enligt hans omdöme hade knappast någon fråga förekommit af sådan vigt som den nu föreliggande. Den egdåe en stor betydelse för landet säväl ur militärisk, som politisk och finansiel synpunkt. Han ansåg åtskilliga upplysningar i sistnämnda hänseende icke olämpliga för frågans bedömande, men han ville derjemte i någon mån betrakta den i militäriskt och politiskt hänseende. Vi sakna vapen, och alla vore öfverens om, att en kraftig och fullt ändamålsenslig beväpning vore nödvändig. Härvid framställde sig då först den frågan, hvilken beväpning vore den mest tidsenliga, och i detta hänseende ansåg talaren det förslag, som nu är i fråga, välbetänkt. Det vore en afgjord sak, att kammarladdningsgevären haft företräde framför dem, som laddades från mynningen. Att sådana vapen icke nog hastigt blifvit anskaffade skulle möjligen kunna läggas krigsförvaltningen till last omdessa vapen behöft användas, men då förhällandena icke påkallat några skyndsammare åtgärder, vore ingen skada skedd derigenom; att denna modell icke blifvit införd till den grad som erfordrats, derest vi blifvit anfallna. Kammarladdningen hade efterträdts af en ny uppfinning. Man ville nu att sjelfva patronen skulle innehålla tändaren, hvilket är principen för tändnålsgevären. Dessa tändnålsgevär äro af tvenne konstruktioner, enkla och s. :k. repetergevär. Talaren redogjorde för skilnaden mellan de båda olika slagen, samt anmärkte; att repetergeväret, enligt hans omdöme, egde företrädet. Deraf följde dock icke; att tiden vore inne att hos oes införa detsamma, så länge de stora armerna ännu åtnöjde sig med enkla tändnålsgevär, sannolikt emedan: repetergevären voro dyrare och svårare att handtera m. m. Man kunde derför ej annat än instämma i krigsförvaltningens förslag, att de enkla tändnålsgevären för närvarande voro lämpligast för oss: Frågan blefve då när och huru anskaffningen af sådana gevär borde ske. Dessa frågors besvarande berodde af hvarandra. Att gevären borde tillverkas inom landet, derom kunde ingen tvekan uppstå, såvidt detta läte sig göra så hastigt som behöfligt vore. Gevärsfabrikationen inom landet kunde icke sträckas öfver en viss gräns och en större fabrikation fordrade en betydlig utvidgning af de anstalter; som för ändamålet redan funnes, och detta skulle för staten medföra betydliga kostnader, då fabrikationen icke framsent kunde fortsättas. Att inleda den enskilda företagsamheten på vidsträcktare spekulationer vore: mindre väl beräknadt, då dessa enskilda fa briker icke skulle kunna ega bestånd utan export. och täflan med utlandet, hvarest man redan besitter en öfverlägsenhet i denna fabrikation, som utan tvifvel skulle medföra, att de som spekulerat i dylika företag ej komme att rosa marknaden, utan fingo anledning till samma missnöje. som så ofta blifvit följden af misslyckade spekulationer. Af nämnda skäl ansåg talaren vara bäst att en del af gevären hemtades utfrån. Friherren öfvergick härefter till den politiska sidan af saken. r denna synpunkt betraktadt, måste man först göra sig den frågan, hufuvida man trodde sig ega någon anledning att befara ett fredsbrott. För bedömandet häraf bad tal. att få fästa uppmärksamheten på, att han här nenade, att vi skulle blifva anfallna. I detta all ansåg han vår utländska politik handhafd vå ett så värdigt sätt, att han icke befarade att rågot försök skulle göras att underkufva oss. Jen enda makt, som i detta fall kunde tänka på n eröfring hade långt annat att göra, än att äga försöket af ett så stort företag, som talaren rodde alltid skulle bli förgäfves. Men det funes en annan fara, nemligen den att närgränande makter kunde, för att tilifredsställa något nissnöje eller af andra skäl vilja tilltvinga sig n allians. Mot sådana slags anfall borde man lltid vara på sin vakt och icke låta insöfva sig en trygghet, som vore vilkorlig, emedan den tid berodde på huru man funne oss beredd att fvisa dylika försök. Talaren ville välja en bild. Jå tjufvar rikta sina försök mot någon, anställa le en noggrann undersökning, huru det hus är eskaffadt, der de ämna söka sitt rof. Finna le detta skyddadt af en mpdig man med ett godt addadt gevär i hand, betänka de sig noga, då n maktlös man deremot lätt blir emma offer. Jenna bild i smått saknade ej sin tillämpning i tort. Det vore en fosterländsk sak af stor beydelse, att detta gevär funnes till hands, ty den nodige mannen saknades icke. (Bra! bra!) Betraktadt ur finansiel synpunkt, erinrade frierren till en början, att man hade talat mycket m landets finansiella. ställning, framförallt om ordbrukets betryck. Man påstod, att det var itmattadt och att dess intressen blifvit förbiedda; att skattebördorna ökats; att stor Jmisswushällning med statens medel egt rum; att man So landet i en oerhörd skuldsättning, så att nan knappast visste huru dessa missförhållanjen skulle afhjelpas. Man ansåg enda räddninen finnas i en ytterlig sparsamhet, hvaraf äfven öljden blifvit, att man nedprutat det äskade an