Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 3

:Jom några punkter, afslå några och bevilja a slag till andra, är ett för representationen opa sande sätt att gå till väga. Rörande anslagens belopp kunna tankarne va I delade: Jag skulle helst önska dem så små so -I möjligt. Derigenom finge representationen mindre ansvar, och regeringen blefve mindre v satt för att begå svåra misstag, om den ic) finge så stora belopp att använda. Man har sagt att det skulle vara orätt af r presentationen att från sig välta ansvaret på r geringen, men månne det icke är värre att åtar sig ansvaret för saker som man ej känner ti och icke förstår? Kanske mången af er, mir herrar, kan bestämma sig för det ena eller i dra befästningsarbetet, men jag för min del fi ner mitt samvete bättre fredadt genom attlemr omsorgen åt regeringen än att sjelf derutinna besluta såsom den blinde om färgen. För grefve Hamiltons förslag yttrade sig dess utom frih. Sprengtporten. i Mot detsamma uppträdde åter grefve af Ugg Jag, hrr Ekeoman, Fåhreus, v. Möller oc Schartau. Slutligen blef grefve Hamiltons förslag på fram ställd proposition förkastadt, i följd hvaraf kam maren skulle genomgå hvarje punkt särskildt. På yrkande af grefve Ugglas, med hvilke förenade sig hr Wallenberg, frih. Beckfriis oc grefve Platen, höjdes det i 39 punkten mom. a för Carlsborgs befästande begärda anslag från 5 till 66,000 rår. Om mom. b) och den der föreslagna skrifvel sen om befästningsplanens undersökning uppstor ånyo en diskussion, som hotade att blifva temli gen långvarig, och hvarunder framställdes fler ändringsförslag. Resultatet blef dock att utskot tets förslag bifölls. Med anledning af 40, 41 och 42 punkterna hvari utskottet dels afstyrkt äskade anslag fö Waxholms fästning, samt för anbringande a bepansrade vallgångsblinderingar å Rindö skans dels ock förordat ett anslag af 50,000 rår til skansen vid Oxdjupet, föreslog frih. 4. C. Raat att kemmaren ville i ett sammanhang behandle dessa tre punkter, hvilka alla egentligen rörde en och samma sak, nemligen befästningen afin loppet till Stockholm, samt att riksdagen ville : den mån bifalla K. M:ts i dessa afseenden gjord: framställningar att, till Pbefästande af inlopper till Stockholm?, måtte anvisas ett extra anslag för 1868 af 150,000 rdr. Afven härom uppstod på nytt en god stunds debatt, derunder meningarne voro så delade at frågan nu måste afgöras genom dubbla voterin: fn hvaraf det slutliga resultatet blef att frih. aabs förslag förkastades med 42 röster mot 34. I 40 punkten mom. a), hvari utskottet afstyrkt af K. M:t begärdt-anslag af 90,000 rdr för arbetena på Waxholm, blef på yrkande af frih. Bildt och grefve H. Wachtmeister samt genom votering med 40 röster mot 29 utskottets hemställan afslagen och det af K. M:t äskade be. lopp beviljadt. örande den i mom, b) föreslagna skrifvelsen om befästningsplanens granskning utspann sig ytterligare en debatt som slutade dermed, att Hunkten, på yrkande af frih. Bildt, frih. SprengtPorten och grefve E, Sparre, återremitterades ör att omredigeras, 41 och 42 punkterna biföllos utån diskussion. Andra kammaren. I detta plenum fortsattes föredragningen af jerde lufvudtiteln. Man började med 13:de punker samt genomgick de följande punkterna till och med den 3ö:te. Vid föredragning af 18:de punkten, rörande Wermlands fältjägareregemente, uppstod en kort liskussion om mom. 6, hvari statsutskottet hemtällt, att den för tillämpning af förbättrad prorianteringsstat vid nämnde regemente äskade anlagsförhöjning icke måtte af riksdagen beviljas. Irr Bergström, Proschwitz och Witt yrkade terremiss af nämnda moment, hufvudsakligen å den grund, att en föregående punkt, afhandande ett härmed liknande anslag, förut blifvit terremitterad. Hr Carl Ifvarsson yrkade bifall ill utskottets hemställan. Kammaren godkände en gjorda framställningen om återremiss. Den 24:de punkten, rörande Gotlands nationaleväring, föranledde äfven diskussion. Hr C.J. ;ergman hade inom kammaren väckt motion, tt de till artilleriets och infanteriets vid Gotands nationalbeväring underbefäl nu utgående rvoden måtte höjas med ett sammanlagdt beopp af 19034 rdr, att i enlighet med ett i moionen intaget förslag fördelas; hvarjemte motioären alternativt hemställt att, i händelse statserkets tillgångar för närvarande icke skulle redgifva nyssnämnda anslags beviljande, riksagen måtte tiil de sju kompanier, som vid sedast uppgjorda indelning af nationalbeväringens ifanteri och i derefter reglerad stat af något lisstag kommit i saknad af det antal underbefäl, om funnes vid de 23 öfriga kompanierna, ansli rvoden åt 7 sergeanter samt 14 furirer med till immans 2450 rdr. I anledning af motionen har tskottet tillstyrkt, att riksdagen måtte i skrifelse till K. M:t anhålla om utredning, huruvida en af motionären föreslagna förhöjning i dess elhet eller till någon del vore af behofvet påallad samt derom till näst sammanträdande ksdag aflåta framställning. bh Hr Bergman begärde först ordet samt framöH vigten och nödvändigheten af att de ifrågaarande kompanierna förseddes med behöfligt nderbefäl, utan hvilket truppen under fred icke unde. erhålla den öfning som behöfdes, och i ändelse af ett anfall icke kunde: gå emot fienen. -Talaren förklarade sig nöjd: med hvad utottet tillstyrkt med hänseende till det första Iternativet, men anhöll att i afseende på det ndra alternativet, rörande anslag till aflöning :underbefäl för de sju kompanierna, som nu ;knade sådant, kammaren måtte bevilja de af iotionären äskade 2450 rår. Han betonade vign af den gotländska nationalbeväringens ord ande på ett tillfredsställande sätt; anmärkande tt det nu antydda behofvet af fullständigt unerbefäl för 2 år sedan blifvit framställdt för den na statsmakten, som lemnat denna vigtiga sak sido. Nu fästades den andra statsmaktens ppmärksamhet härpå, och derest representatioen nu icke heller egnade saken den uppmärkumhet den förtjenade, skulle Gotlands befolking nödgas göra sig den frågan, om dess natioalförsvar endast vore en organisation på pappet, men ej på allvar. Hr Pehr Nilsson i Espö trodde, att motionän bort finna sig tillfredsstäld med utskottets emställan, hvilken han anhöll måtte af kamman godkännas... Hr Östman yrkade bifall till ;skottets förslag. HrCarl sfvarsson ansåg indre lämpligt, att riksdagen tog denna angegenhet om händer samt bestämde om underbeIs anställande vid de ifrågavarande kompani