Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 2

Aldrig.? Och huru många utaf eder fingo återse Frankrike? Jag ensam !? . Nåväl! på hvad sätt står ziguenerskans spådom i sammanhang med er räddning och edra vapenbröders undergång?? På hvad sätt? Jo, vänta. Jag var vid den tiden trettiofyra år gammal. Min slägt räknade trettiofyra medlemmar, från och med farföräldrar till och med de minsta barnbarnen. Då jag återkom til! Frankrike, kom jag till Strassburg; och första huset, der jag sof för första gåvgen efter min hemkomst, bar numret 34.7 Det återstår endast att tillägga, att ni hade 34 sous i fickan?, sade reseexpediten skrattande. Jag hade 34 francs i min gördel... jag hade dem, herr Lenöir, men jag ville icke tala om det af fruktan att ni skulle skratta åt mig.? Har jag någonsin tillåtit mig att tvifla på edra ord, min vän? Nej, min herrel!... men, ser ni, man får icke skämta med spådomsgåfvan... man får icke gyckla med hexmästarne.,. den sortens folk vet en hel hop saker... det ansvarar jag för. Det medger jag gerna, min vän?, svarade herr Lenoir, som derpå vände sig till la Pomme och tillade: Jaså! fröken Rosette, ni är således fast besluten att vegifva er till...7 Till la Pacline,? Ah! er spåqvinna heter la Pacline.4 uJa. Hvar bor hon?4 Vid gatan de la Calandre. Och ni är inte rädd? 2Den person som kan skrämma migg het