Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 2

äpnu icke kommit i verlden, svarade den unga flickan stolt. Min systert, sade Paques-Fleuries mildt. Hvad vill du mig?4 Du måste afstå från detta förslag.4 Bry dig icke derom, man måste väl kunna få skratta litet. Skämta med ditt framtida öde! För öfrigt, sade hr Lenoir, thvartill gagnar det att, proppa hufvudet fullt med falska id6er och föreställningar, som skola skada just denna framtid, hvarpå ni är så nyfiken ?4 4Det är icke framtiden, som sysselsätter mig, svarade la Pomme, med tankfull min, sutan det förflutna ... Det förflutna! Ja, det förflutna. Jag är knappt aderton år,.. och likväl är hela mitt lif omgifvet af mörker, lidanden och ... Rosette uttalade icke det sista ordet, som hon hade på tungan, ty detta skulle kommit henne att rodna; hon hejdade sig; men vid tanken derpå hade hon bleknat och hennes ögonbryn ofrivilligt sammandragits. Ja, svarade hon med allvarsam röst, Sdet är mina första år som jag vill lära känna. Rosette, jag beder dig, sade Paques Fleuries i det hon tog systerns hand och tryckte den mellan sina båda; gå icke till denna qvinna eller låt migfölja med dig.4 Jag skall gå ensam med herr Adolphe: svarade la Pomme och skakade envist på hufvudet. SDet är beslutet och så skall det bli. Men... Oh, inga men,,. Men om jag också skulle hafva lust att låta spå mig. ,