Aftonbladet – 22 mars 1867, sida 2

Motionärens resonnement innefattar, att Den nuvarande riksdagsordningen och de föreskrifter, som deri bestämma vilkoren för representationsrätten, stödja sig icke som förr på några ideela bestämmelser utan på egendomsinstitutionens alltid hållbara och tillämpliga grundsats. Men har man en gång ställt statsbyggnaden på denna bas, så måste eganderätten — åtminstone inom de bestämda kategorierna — också konseqvent erkännas. När riksdagsordningen säger, att den som eger så och så mycket, är på samma gång valberättigad och valbar, så måste den -säga till alla, som befinna sig i sådan ställning och det utan undantag. Författningen gifver icke blott politisk betydelse åt hvar och en under vissa förmögenhetsvilkor, utan gifver på samma gång äfven dessa förmögenhetsvilkor ett politiskt värde. BSatsen är således allmän, Ingenting får eller bör kunna förrycka den. Sker det likväl, så är det, minst sagdt, ett orättfärdigt intrång, icke blott på den personliga rätten, utan jemväl på eganderätten. Dess obestridliga helgd lärer likväl ingen kunna underkänna. Ett sådant intrång — för att ej säga våldförande — begår man emellertid mot alla främmande trosbekännares ej blott personliga rätt, utan jemväl eganderätt, då man visserligen medgifver dem en del af rätten, nemligen valrätten; men beröfvar den bästa delen deraf, nemligen valbarheten. För öfrigt och i sammanhang med det föregående föreslår hr Ridderstad vidare: 2:0) att 28, mom. 1 i reseringsformen, som nu lyder sålunda: Konungen eger — — — — på deras börd. Till civile embetsmän inom riket och till domare må sådana män endast nämnas, som äro af den evangeliska läran, härifrån dock undantagna lärarebeställningar och öfriga tjenster vid inrättninfa för slöjd och skön konst, äfvensom läkareefattningar, till hvilka jemväl andre, än bekännare af den rena evangeliska läran kunna utnämnas 0.8. V., måtte erhålla följande lydelse: Konungen eger — — — — på deras börd. Till ecklesiastik embetseller tjensteman, till lärare i religion och kyrkohistoria vid wniversiteterna, äfvensom till lärare i enahanda ämnen i folkskolorna och vid elementarläroverken må ingen nämnas, som ej är af den rena evangeliska läram. Till öfrige embeten och tjenster, med undantag i-afseende å statsråd i ecklesiastikdepartementet, som i 4:de S af denna grundlag är stadgadt, må bekännare af annan kristen troslära äfvensom den mosaiska kunna utnämnas.? I följd häraf föreslår hr Ridderstad jemväl, att S 4 i regeringsformen, som nu lyder: 4: Konungen — — — föreskrifver; inhemte dock i de fall här nedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett statsråd, hvartill konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde svenske män af den rena evangeliska läran. måtte erhålla följande ordalydelse: 4: Konungen — — — föreskrifver; inhemte dock i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett statsråd, hvartill konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde svenske män. Chefen och föredragande statsrådet i ecklesiastikdepartementet skall tillhöra den rena evangeliska läran. Såsom lätteligen torde bemärkas, har hr Ridderstad, i de förslag han här framställt, endast förordat inom landet födde och bosatte Pfrämmande trosbekännares? likställighet. Ingen stat eger?, efter hr Ridderstads uppfattning, ?obetingad skyldighet att upptaga främlingar, utan är den tvifvelsutan berättigad att dervid uppställa de vilkor, som den för sin särkerhet och sittekydd kan finna för godt. På denna sjelfbestämmelserätt kan till och med dess sjelfständighet bero. Deröfver kan ej heller någon med ringaste fog klaga. Vilkorens rättmätighet hvilar på den fria öfverenskommelsen. Men en annan sak är det med den inflyttades efterkommande. Ingen; hvarken staten eller den enskilde, kan emellertid kontrahera om ännu ofödda slägtens politiska rätt. Lika litet, som vi äro skyldiga att erkänna och fasthåHa oss vid föregångna slägters sociala och politiska förbindelser, Jika litet äro efterkommande skyldiga att erkänna våra anordningar. Lagstiftaren mäste för olika tider och olika slägten erkänna närvarandet såsom gränsen för sin maktbestämmelse. Hvar och en inom landet född och bosatt. tillhör derföre landet, icke längre sill följd af kontraherade vilkor, utan till följd af en naturlig, en födseln åtföljande rätt. Såsom statsmedlem är ban lika berättigad, som hvar och -n annan.? Ena annan ledamot af andra kammaren, prof. S. Ribbing, har äfven väckt en mition. om ändring i regeringsformens 28:de 1 momentet och har dervid föreslagit en sådan förändring, att detta 1:sta moment skulle erhålla följande, eller en dermed hufvudsakligen öfverensstämmande lydelse: 1:o. Konungen äger — — — börd. Till presterlig befattning, till domareembete, samt till lärarebeställning vid folkskolorna, folkskoleseminarierna, elementarläroverken, äfvensom i teologisk vetenskap, filosofi eller historia vid univer-: siteterna må ingen nämnas, som ej är af den rena evangeliska läran. Till öfriga embeten och tjenster, med det undantag i afseende å statsrådets ledamöter, som i 4 af denna grundlag är stadgadt, må bekännare af annan-kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, kunna utnämnas. Hvarje departementschef ——— höra. En tredje ledamot af andra kammaren, tillika ledamot af konstitutionsutskottet, hr 0. E. LD. Dahm, från Kalmar, har lemI nat oss medgifvande att i sammanhang med de offentligt i kamrarne afgifoa motionerna omnämna den hr Dahm i kKonstitutionsutskottet väckt i denna fråga. Hr Dahms motion föreslår: 1:o Att i regeringsformens 4:de orden af den rena evangeliska läran, må utgå. 2:o Att äfven i regeringsformens 28:de orden de der den rena evangeliska läran bekänna?, må utgå, och 3:o att regeringsformens 28:de må lyda: —— — Konungen fäste vid alla befordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet; men icke på deras börd eller trosbekännelse, dock må till lärsre hvars tjenst det tillhör att underDisa i kristendom, endast de nämnas, som bekänna den rena evangeliska läran. Samt.att alldenstund det måtte vara för samhället nyttigt att hvarje svensk man, som eger sina medborgares förtroende och äfven för valbarhet stadgade qvalifikationer, må utan afseenäl på trosbekännelse kunna till riksdagsman väljas; 20 i riksdagsordningens 26 orden. ?som bekänna sig till kristen protestantisk lära?, må utgå. Slutligen ha vi blifvit satta i tillfälle att meddela följande motion, väckt af dr Landgren, hvilken hörde till dem som inom för: sta kammeren bekämpade det hvilande. grundlagsändringsförelaget i detta ämne: ANV a nn tand id TARA Rn Vil 1