Aftonbladet – 22 mars 1867, sida 2

STOCKHOLM den 22 Mars, Vår förutsägelse attförsta kammarens beelut i toleransfrågan, ehuru beklagligt det i och för sig sjelf var, dock i sjelfva verket skulle tjena till att påskynda religionsfribetsfrågans utveckling i vårt Iand, synes redan börja i viss mån vinna bekräftelse. Den allmänna stämningen har i denna sak antagit en långt större värma än den förut hade. Ett ganska vackert och betecknande vittnesbörd om denna allmänna stäms nivg gåfvo hufvudstadens kommunalrepresentanter i går afton, då de till sekreterarebefattningen utsågo en unvg mosaisk trosbekännare. Samma förhållande vitsordas ock af det icke obetydliga antal motioner, som eft r det hvilande förslagets fall blifvit väckta dels inom kamrarne, dels omedelbart inom konstitutionsutskottet af dettas egna ledamöter. Från första kammaren ha till konstitutionsutsköttet inkommit tre motioner; den första af hr Axel Dickson, angående ändring i 26 f riksdagsordningen och så lydande: Då den inskränkning utaf valbarhet till riks dagsmannabefattningen, som förefinnas uti den 26:te af riksdagsordningen, möjligen kan från denna befattning utestänga personer, af hvilkas insigter och skicklighet fäderneslandet kunde draga stor nytta, får jag föreslå, att sednare delen af denna paragraf) må utgå och att densamma får följande lydelse: Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af svenska medborgare.? Vidare har i första kammaren en motion blifvit väckt af hr Nisser (från Dalarne), i hvilken motionären föreslår att åtregeringsformens 28 skall gifvasföljande lydelse: 4 28, mom. 1. ?Konungen eger att i statsrådet utnämna och befordra infödda svenska män till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap, att konungen fullmakter derå utfärdar; dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit. der sådana hittills egt rum; vare konungen lik väl obetaget att efter vederbörandes hörande och på deras framställning till civila tjenster kalla och befordra utländska män af utmärkt förtjenst. Likaledes må konungen kunna i mir litära embeten nyttja utländska män af sällsynt skicklighet, dock icke till kommendanter i fästningarne. Mom. 2. Konungen fäste vid alla befordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet; men icke på deras börd eller reli gionsbekännelse; dock så att trosbekännelsen aldrig sättes i uppenbar strid med tjenstepligten, hvadan isynnerhet till presterliga embeten och tjenster endast må nämnas män af den rena evangeliska läran. Gälle dessutom hvad i 4:de S af denna regeringsform finnes stadgadt. Hvarje departementschef skall föredraga och expediera alla ärenden rörande befordringar, förordnanden, tjenstledighet och afsked till och från embeten och tjenster vid de verk och stater, som under departementet höra.? . en tredje motionen, väckt i första kammaren: af biskop A. F. Beckman, berör äfvea regeringsformens 28:de , och är från nämnda kammare afsänd till konstitutionsutskottet. Dess slutföljd har denna lydelse: Regeringsformens 28: Konungen eger — — amma deras börd. Till domareembeten, till ecklesiastike embeten. eller tjenster, till lärareeller föreståndareplatser vid statens anstalter för lärares bildning, för elementarläroverken eller folkskolan, till lärarebeställning i teologisk vetenskap, kyrkorätt, filosofi eller historia vid universiteter, äfvensom till andra här icke uppräknade embeten eller tjenster, hvilkas innehafvare genom allmän lag eller särskildta föreskrifter äro förpligtade att egna tillsyn eller värd åt svenska kyrkan, elementarläroverkets eller folkskolans verksamhet, må icke befordras eller utnämnas den, som icke är af den rena evangeliska läran. Till öfriga embeten och tjenster, med det undan tag i afseende å statsrådets ledamöter, som i 4:de af denna grundlag är stadgadt, må bekännare åf annan kristen troslära, än den evangeliska. äfvensom -af den mosaiska kunna befordras och utnämnas. Hvarje departementschef — — — — höra.? Hr CO. F. Ridderstad, som i andra kammaren väckt en motion, angående åtskilliga ändriogar, dels i 26 riksdagsordningen, dels ock i afseende å regeringsformens 4:de och 28:de S, och redan vid 1847 och 48 årens riksdag varit öfvertygad att mosaiska bekännare borde i vårt land, som i så många andra, ha utvidgade medborgerliga rättigheter, har för denna öfver:ygelse i motiverna för sin motion gifvit en utförlig bevisning, och vi tro att erfarenheten från alla länder, der denna öfvertygelse gjort sig gällande i lagstiftningen, gifver stöd åt densamma. Han har till följd af denna öfvertygelse också föreslagit, att 1:0) Riksdagsordningens 26:te t, 1 mom., som nu lyder: Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af svenska medborgare, som bekänna sig till kristen-protestantisk lära, borde förändras sålunda, att den finge följande lydelse: Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af svenska medborgare.? 4) Man finner genast att det är i afseende på första momentet af paragrafen hr A, Dickson gör detta förslag.