Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 3

I CDS UYERNEL Och Jann ) at DCHOIVEL all IOT. ) stärka dess grundfond; och om fullmäktige icke vore bundna af annan föreskrift än skyldigheten att tillse, det banken bibehöll sin förmåga att inlösa utelöpande sedlar, så skulle sedelutgif ningsrätten kunna utsträckas betydligt längre än pånu. För lånerörelsen disponerar banken en tillång af 59 millioner, och att använda en del af Bankovinsten till ökad utlåning fognade ingenting till, då det icke blott är Jordbruket som behöfver hjelp, ehuru detta ?låtit mest illa, utan läfven andra näringar; den skulle icke förslå till någonting, om den skulle delas på många håll, utan borde derför hellre öfverlemnas till statsverket för att fylla dess brist, i enlighet med hr Malmstens förslag. Hr Schartau anmärkte mot den första talaren att antingen han eller utskottet begått ett fel i I sina beräkningar, då han sagt att banken skulle -Jega qvar ett öfverskott af 5 millioner äfven om 1865 års bankovinst toges derifrån. Hvad sjelfva t) frågan angick, så hade tal. sjelf väckt motion om bankovinstens reservering för banken, och prisade de fordna ständernas vackra testamente att öka bankens grundfond till 25 millioner. Tal. beklagade om den nya representationen skulle I börja med att taga bort bankovinsten på en tid I då den metalliska kassan är jemförelsevis låg. ; Tal. visste väl att banken är starkare nu än for; dom, men hade dock af fullmäktiges berättelse j å vv funnit att metalliska kassan förlidet år nedgått nära sitt minimum, och att dess relativa styrka således likväl icke vore så omätlig. Yrkade derI för att hela bankovinsten måtte för banken reserveras. . j Hr Wallenberg. I 1 af instruktionen för . bankofullmiktige heter det att bankoutskottet skulle eoRgöra förslag om användande af den sedan 1865 års början upplupna bankovinst. Detta I har utskottet på det sätt ställt sig till efterrättelse, att det väl börjat sin beräkning från ingången af 1865, men ej frågat efter den vinst, som upplupit sedan utgången af nämnde år. Hvarför har icke utskottet talat om 1866 års vinst, J ehuru vi nu redan skrifva 1867? Den är väl ännu licke på öret känd, men borde kunnat vara det, Idm bankens böcker äro rätt förda, hvilket de också äro. Det är naturligt att man vid gränsen af den treåriga och ettåriga riksdagsperioden måste disponera öfver det näst föregående årets bankovinst. Tal. egde full visshet att 66 års vinst med omkring 70,000 rår öfverstiger 65 års, äfvensom att riksgäldskontoret har en brist af 7!2 millioner rdr; och frågade om det under sådana förhållanden vore rimligt att 65 års bankovinst ej skulle dit ingå före 1867 års slut, då banken obestridligen är tillräckligt stark att icke behöfva den. Vore det väl förståndigt att tvinga riksgäldskontoret till ytterligare lån, då denna vinst finns att tillgå? Kunde follmäktige visa, att den behöfdesför bankens säkerhet, ville tal. åter genast tystna. I niotsatt fall föreslog deremot tal.: att af 1865 års bankovinst 1.800,000 rår måtte före 1867 års slut lemnas till riksgäldskontoret och återstoden öfverföras till 1866 års vinstoch förlustkonto; att af 1866 års vinst ett lika belopp före 68 års slut-lemnas till riksgäldskontoret, samt att bankostyrelsen anmodas inkomma till bankoutskottet med sitt bokslut före den 15 Mars. — Häruti instämde hrr Silversköld, Ekenman, Nordenfalk och E. W. Nordenfelt. Frin. . A; Ranb åter talade för jordbruket och yrkade-återr. miss, i den syftning att af bankovinsten årligen 1 million mätte lemnas till allmänna hypoteksbanken, för att dermed understödja jordbrukarne med -lån. Frih. J. v. Schwerin förorlade det af hr Mannrerskantz i andra kammaren väckta förslag, att till bildande af en fond, som hufvudsakligen borde användas att befordra omloppet af på jordfastighetehypotek grundade obligationer, måtte, bland andra riksbankens medel, disponeras bankens upplupna vinst, i händelse densamma icke oundgängligen för stateverkets behof erfordrades; men yrkade sedan återremiss Hr Nordström förordade den första delen af hr Wallenbergs förslag, men önskade återremiss af de sednare punkterna; i hvilket yrkande instämde frih. Bildt, hr Tersmeden, grefve Henning Hamilton, hr Wern, frih. Beckfrils. Frih. at Ugglas förordade hr Wallenbergs förslag med den skilnad, att, då siffran af 66 års vinst icke vore känd, denna jemte öfverskottet al 65 års vinst måtte i jemna hundratusental lemnas till riksgäldskontoret. Till detta förslag öfvergingo frih. Bildt, hrr C. Ekman, E. W. Nordenfelt, Silfversköld, jemte öfriga talare, som förut omfattat hr Wallenbergs eller hr Malmstens åsigter. Hr Faxe framställde derpå ett ytterligare be;medlingsförslag af innehåll, att kammaren skulle nu besluta att 165 års vinst skulle med 1,800,000 rdr öfverlemnas till riksgäldskontoret, samt bankoutskottet förständigas att inkomma med yttrande rörande användningen af 1866 års vinst. Till detta yrkande öfvergingo nu samtliga de talare, som sednast hyllat frih. af Ugglas förslag. Frih. Spreugtporten och grefve Mörner yrkade återremiss utan tillägg, äfvensom grefve E. Sparre och hr Rentersvärd, hvilken sistnämnde tyckte att det vore bäst att sofva på saken, eftarsom man immerfort fick bättre och bättre förslag. Slutligen begärdes votering, då hr Faxes förslag antogs med 57 röster mot 30, som voro för återremiss. Mot beslutet reserverade sig frih. Sprengtporten och hr Schartau. Andra kammaren. Gårdagens aftonsammanträde. En het och ganska långvarig strid upptog tiden under hela detta sammanträde. Frågan gällde användandet af den för år 1865 behållna bankovinst, uppgående till öfver 1,800,000 rår. K. M:t hade bland tillgångarne vid uppgörandet af budgeten-äfven inberäknat nyssnämnde summa. Bankoutskottet deremot hade föreslagit, att en million riksdaler skulle öfverlemnas till statens allmänna behof, men att de återstående 800,000 riksdalerna-skulle användas för bankens egna ändamål. Emot-detta utskottets beslut hade fleradess medlemmar reserverat sig och yrkat, i likhet med K. M:t, att 1.800,000 rår af denna bankovinst skulle öfverlemnas till riksgäldskontoret. Blandalla de medlemmar som, till ett antal af öfver 40, yttrade sig, förspordes icke mer än tvä yrkanden: nemligen utskottets och regervanternas ehuruväl flera talare gerna skulle hafva sett hela bankvinsten användas för bankens eget behof, men med afseende på de svåra penningtiderna funno sig föranlåtna att sluta sig till utskottets förslag, De vigtigåaste talarne på den sidan som yttrade sig för sistnämnde förslag, syntes vara hrr De Mare, Agardb, fodebetou, grefve Pesse, hr Jöas Persson, v. talmannen och Rundbäck. hvilka såsom skäl för sin mening hufvudsakligen anförde, att om till och med hela bankovinsten öfyerlemnades till banken, så skulle detta, långt ifrån att vara något ondt, tvärtom komma hela landet tillgodo (och det vore ju ej något ondt deruti att den jordbrukande befol ningen också finge nytta deraf), emedan vanken då kunde bli-satt i tillfälle att uppköpa obligationer, inländska och utländska, hvilka skulle verka stärkande på banken och öka dess förmåga att i alla händelser bibehålla en säker och tryggad ställning, och emedan bankovinsten, som komme det allmänna till godo, skulle bli större ju större bankens rörelsekapital vore; att EL TIS EON REN SR ORANGE med mössåns plats, det vill säga raed hufvudet. Det var en präktig lefvernazstei? sade la