Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 3

åt sidan och höll honom med jättestyrka på afstånd ifrån sig. ?När ni. behagar, står jag till er tjenst, glop.? ?En porivakt! vrålade Arthur. ?En riddare af hejerslegionen !? inföll den gemle soldaten, i det han slet upp sin rock och pekade på korset, som satt fästadt innantör uppslaget. Derpå gick han åter in. Måliden fortsattes. Herr Lenoir hade återvunnit sin kallbloHan satte tillrätta glasögonen och s få gästerna alt snart glömma det 8 e uppträdet. Man tog bort Arthurs stol, jemkade sig igot I tet och allt var åter i sin ord: niDg. Portvakten försökte flere gånger ait resa sig upp för att passa upp vid bordet, men hvarje gång blei ben förekommen af Rosetwe och Peaques-Ficuries. Bry er icke om de der emåsakerne?, eade den ens. Det der är vår sak, pappa Pinson?, sade den andra, och han mäste finna sig i silt öde, Å gndra sidan glömde icke hr Lenoir att en resecxpedits första pligt är att lifva och roa, samt i händelse ar bekof till och med alt leda och underhålla. Han öfverträffade sig sjelf. Han berättade med mycken liflighet en mängd me eller mindre brokiga äfventyr från sina sju eller åtta hundra resor till lands oeh vatten. Paques-Fleuries och Adolphe lyss ade på honom. La Pomme föll honom ofta italet ined sina av märknisgar. Den gemle sergeavten drack, åt och nickade bifall raed sin mössa eller snarare