Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 3

med mössans plats, det vill säga red hufvudet. Det var en präktig lefverpas Pomme; ?den har ni icke köpt i Man kan icke få någon bättre?, svarade herr Lenoir. ?Den kommer? frågade hor. ?Raka vögen från Strassburg.? Och kostar?? ?Adertonhundra francs.? ?För det priset skulle jag köpa tusen dylika?, sade hon skrattande. Huru har pi kommit öfver den ?? Oh! mio Gud!? svarade herr Lenoir mycket oskyldigt, jag köpte den af en veterinärläkare från Elssas, som gjorde res. sällskap. med mig, och gaf honom fem francs wer än den kostat i inköp? ?Godt! men det förklarer mig icke de aderton ...7 Nej, men ni skall snart få veta huru dermed hänger tillhop;. Jag börjad: med sytråd och Havannacigarrer samt slutade med att förmå min veterinär. att göra en reqvisition af träben, tillräckligt stor att låta mig vinna den vämnda summan utom mina fem francs för pastejen.? Det fiones ej så trefligt sällskap, att man ieke-miste lemna det; och vi känna ingen måltid som-icke blir slut. Under berättelser, skämtoch elada infall hade herr Lenoirs gäster hunnit till deserten utan att synnerligen oroas af minnet åt man kort förut skymfligen visat på dörren en olycklig skämtare, kallad Arthur Blancaa. Adolphe Revel, hans kamrat i Ducaurroy och Duratton, vågade ensam framkästa nåra ord till hans förmån. Skämtet tystnade genast, och Adolphe öljde de andras exempel. (Forts,)