Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 2

laborerar med en brist, som beräknas uppgå vid innevarande års slut till närmare ita millioner rdr, och för fyllandet af statsbehof af den trängande beskaffenhet, att de ej gerna kunna undanskjutas, erfordras medel, för hvilkas anskaffande ökade skatter blifvit ifrågasatta, oaktadt hela bankovinsten för 1865 tagits i beräkning bland inkomsterna. Under dessa förhållanden har åtrån efter bankovinsten måst något litet jemka med sig, så att ifrarne för dess användande till lindring af jordbrukets betryck funno sig vid gårdagens förhandlingar i andra kammaren föranlätna att inskränka sig till yrkande på antagandet af utskottets förslag, att till statsverket öfverlemna en million af 1865 års vinet. Man skulle sålunda ändock bibehålla 800,000 rdr för realiserande af hvars och ens älsklingstankar. Det var mellan dem, som understödde utskottets förslag, och de, som ville af 1865 års vinst anvisa 1,800,000 rar till riksgäldskontoret, som striden fördes i andra kammaren. Saken är, såsom man finner, mycket enkel. Antingen skall staten, för bestridande af sina utgifter, faga i anspråk den tillgång. hon eger i den upplupna bankovinsten, eller ock måste det belopp, som deraf innehålles3, anskaffas genom utkräfvandet af nya skatter. Vill man nu innehålla större eller mindre del af bankovinsten för att deraf i en eller anvan form bilda nya eller ökade lånefonder, under det mån i stället för statsbehofvens fyllande pålägger nya skatter, så är detta alldeles detsamma som om representationen voterar anslag, att uttagas genom beskattning, för att utgifvas i form af lån. Under debatten i andra kammaren framhölls bjert den skriande orättvisan deri, att beskatta hela folket för att bereda lånetillfällen åt några få. Man framhöll det obilliga deri, att en viss klass uppträder med anspråk på att understödjas på det allmännas bekostnad, och man visade, att om än jordbrukarne utgöra en talrik klass, så kunde dock det understöd, som på ifrågavarande väg åstadkommes, komma blott ett ringa fåtal af denna klass till gödo. Argumenterna. voro dock temligen förspillday ty förhållandet var verkligen vid detta tillfälle sådant, som lir Hierta anmärkte att det understandom plägar vara, att nemligen man redan på förhand bestämt sin mening i frågan och icke lemnade något gehör åt de skäl som anfördes. Man fick sålunda vid: slutet, af debatten höra framföras: med det mest orubbliga lugn samma påståenden; sont under Idbppet af densamma blifvit på det mest öfvertygande -sätt vederlagda och vid. voteringen afvåfvos. 88 röster för bifall till: utskottets: förslag, mot. 75, som ville anvisa1,800,000 rår atttillriksgäldskontoret öfverlemnås på sätt reservanterna föreslagit. Det är således an:agligt att menings-skiljaktligheten mellan kamrarne.i denna fråga måste slitas genom. gemensam . votering. Utgången af en sådan är dock icke på minsta sätt tvifvelaktig, ty äfven om man an tager att endast de 57 medlemmar af första kammaren, som nu röstade för hr Faxes förelag, skulle. vara. för. öfvyerlemnandet af hela 1865. årsvinst, så .utgör dock detta röstetal, tillsammans med den 75 röster stärka minoriteten: i andra Kammaren, en afgjord majoritet inom riksdagen. Men det är dock. att antaga, att flertalet af dem, som ou b första: kammaren röstade för återremisa, delade majoritetens mening i fråga om 1865 års vinst, och att således en ännu större majoritet vinnes för dess öfverlemnande till statsverket. Det talades-:under debatten mycket om bankens: konsolidering, och det var anmärkningsvärdt nog att höra flertalet bland dem, gom önskade för sådant ändamål i banken bibehålla bankovinsten, nästan i samma andetagyrka på: den innehållna summans användande till jordbrukets understödjande, likasom om bankens vexlingsförmåga, som man väl lärer afse då man talar om dess konsolidering, skulle vinna det ringaste derpå, att i dess portfölj hopas panter ifastigheter eller reverser med borgensförbindelser. Om man icke anser en bank, med den jemförelsevis inskränkta affärsverksamhet som. svenska banken, tillräckligt konsoliderad genom en grundfond af 25 millioner rdr, deraf 8 å I miidioner placerade i obligationer, som hafva kurs i utlandet, och om man: icke behagar aktgifva på det faktiska förhåliande, att af bankens utelöpande sedlar är största delen af det belopp, som icke motsvaras aft metallisk valuta, ovilkorligen bundet i de enskilda bankernas vexlings;kassor; så kant det låta höra sig, om man, såsom hr Bchartau, vill rentaf innehålla bankovinsten för att minska tryckningen på metalliska Valutan; och det kunde äfven låta höra sig, att man ville för ändamälet skafta -banken en reserv af lätt säljbara utländska statspapper, men att tro sig konsolidera banken genom att-öka dess förråd af enskildes skuldförbindelser är en föreställning, som man helst önskade icke få höra gå igen i vår riksförsamling.. Naturligtvis undgingo under debatten de enskilda bankerna icke en och annan släng, och röster höjdes, som antydde att ?konsolideringen? borde åsyfta en sådan accumulation ar kapitaler i statsbanken, att den skulle ensamt beherrska rörelsen i landet och göra alla andra banker öfverflödiga. Friherre Gripenstedt och hr Bergström visade dock ganska klart de stora både finansiella och: politiska vådorna af ett sådant bankmonopol, och sträfvandena i denna riktning lära väl icke heller leda till någon påföljd. ; Under förhandlingarne i anda kammaren meddelades af frih. Liljenerantz den intressanta uppgiften, att allmänna hypoteksbanen afslutit ett lån på fyra millioner thaler, deraf en: million redan. lirer vara indragen. Af sitt inhemska lån Järer hypoteksbanken, om vi rätt fattade samme