Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 2

ropade gästerna om: hvarandra till svar på pappa Pinsons oväntade försäkran. Gubben väntade orörlig, med handen vid mössan, tills hr Lenoir skulle tillfråga ho: nom. Men la Pomme lemnade honom icke tid dertill. Hon kastade häftigt servetten. som hon redan bredt öfver sina knän, frampå bordet, stegupp, skyndade mot dörren, öpp nade den och ropade: Hon skall döda sig! På söndagsmorgo nen! Det är då verkligen för starkt! tHvad är det? frågade hr Lenoir. Det är det, att min syster inte kommer, under förevändning af ett angeläget arbete, och att jag icke vill veta utaf det. Derföre kommer jag icke att smaka ens spetsen af en rädisa förr än hon förenat sig med 088,6 Icke jag heller, icke jag heller, försäkrade de andra fyra. Hr Lenoir log i skägget, steg upp och tog la Pommes hand, som han lade under sin arm. Kom med mig, fröken Rosette, sade han; gif mig er arm; det vore väl tusan om icke vi två skulle kunna förmi henne att ändra beslut. Riktigt; låt oss söka upp henne.4 e cAllesammans?t frågade de öfriga gäösterna. Nej; min granne och jag äro alldeles nog. Kom, kom!4 sade hr Lenoir; och de båda gingo ut under det den gamle sergeanten mwumlade för sig sjelf: Venster om! marsch! Men för fan ! nan skulle göra. bättre uti att låta den stackars fågeln sitta i fred i sitt näste. en kammare Paques-Fleuries bebodde var liten och tarfligt försedd med målade möbler. Men de fyra stolarne, skänken och arbets