Aftonbladet – 16 mars 1867, sida 2

rsvarare af det dyra fosterlandet — och tta på samma gång man erfar att redan Idade skarpskytteföreningar upplösa sig, det sorgliga skäl att de icke rönt påräkdt intresse hos folket — och som omissinneliga tecken röjt sig flerestädes i riket t skarpskyttarne sjelfve anse sig snart afva utspelat sin vackra roll, som var att amkalla den allmänna värnepligten. Men g måste fästa en allvarlig vigt vid det beut, som statsutskottets majoritet fattat, att emligen afstyrka bifail till större delen af de nelag, som K. M:t äskat för ökad öfning ch tidsenligare beväpning af vår arme., Detta slag skulle visst ingen af de fosterlkadskt nnade män, som äro beklädda med förtrondet att sitta i detta utskott, tagit på sitt nsvar, om de ej leddes i sina rådslag af en öfvertygelsen att vi kunna med tilförgt hoppas, att åtminstone under den närvaste framtiden blifva ostörda af de striigheter, som kunna uppstå idet öfriga EuDopa. Då jag icke kan dela denna optimistiska ppfatining af vår politiska ställning, — lerren gifve att min oro i detta afseende nåtte visa sig obefogad! — då jag tvärtom r lika genomträngd af oro öfver mitt älkade fäderneslands framtid för såvidt vi ej livarligen sörja för vårt försvarsväsende, om jag är fullt förvissad att ingen makt å jorden kan best gra oss, om vi i tid beeda oss till motstånd, skulle jag illa uppylla min pligt såsom representant, om jag cke uppbjöde alla mina krafter och använe alla de medel, som stå mig till buds, för tt väcka mina landsmäns allvarliga uppnärksamhet på de faror, som hota och som nöjligen skulle komma att öfvergå oss om i förlora en dyrbar tid för deras afvänlande. Hjelp dig ejelf, om du vill att undra ekola hjelpa dig?, är ett gammalt änkespråk, som vi icke må förgäta, och muru skulle vi väl kunna vänta oss andras jelp, om vi framställa oss såsom den nda nation i hela Europa, hvilken icke på llvar bereder sig på krigets eventualiteer! — Med dessa åsigter och under dessa beraktelser har jag kommit på den tanken, utt den orubbliga förtröstan på fortfarande red, som gjort sig gällande i vårt land, nåtte åtminstone i någon mån härröra af len okunnighet, hvari vår regering lemnar 038 afseende på våra förhållanden till främnande makter. Det är neml. endast i Sverge och Norge, som man ansett de ministeriella målen böra allijemt behandlas såsom frimurare hemlighe er. Jag behöfver ej i denna upplysta saming erinra om hvad I alla veten, att i andra, större och mindre konstitutionella länder, hör det till ordningen att represenationen får del af de politiska förhandlinsarnpe med utlandet, och vi sågo helt nylisen hvad ett sådant meddelande utöfvade ör en magisk verkan på de flegmatiska, innars så sparsamma hol:ändarnes represenantkammare? Litet hvar af Eder, mina herrar, torde erinra sig hviiket mäktigt inlytande, som d.meddelanden, h. exc. utrikes ministern år 1863 täcktes göra rikets då församlade ständer, utöfvade på dem. Ej nog att allmänna meningen gillade den politik han följt, de åtgöranden, han vidtagit, utan vidslutet af sagde år visade sig ständerna beredvilliga till hvilka uppoffringar som helstsom afregeringen blifvit fordrade för fullföljande och understödjande af samma politik. Jag gör mig förvissad att svenska folkets ombud icke skola stanna vid att endast med nyfikenhet lyssna på de meddelanden, bh. exe. kan finna lämpligt alt göra, utan lägga dem på bjertat och med fosterländsk beredvillighet erbjuda de offer, som kunna er.fordras för rikets försvar, deresi de ih, exe. yttranden skulle komma att spana anledning till ett verkligt behof att göra sig beredda på ett afbrott i det fredslugnp, som vi ou i mer än ett halft sekel haft den lyckan att njuta. Det är deriöre jag trott det vara af omäf. lig vigt i närvarande tidpunkt att representationen måtte få så autentik och så trogen uppgift, som stafsklokheten kan medgifva, om våra förhållan en till u.landet, och för detta ändamål är det, jag vågat uppkaila h. ex. utrikes ministern genom en interpallation, den jag beder att få gifva en bestämdare form i följande vördsamma frås sor: 1. Om såväl den allmänna politiska ställning i Europa, hvilken uppkommit genom förlidet års vigtiga händelser, som vårt förhållande till våra mäktigaste grannar alltjemnt äro af den beskoffenhet, att de gruns dade förhoppningar, som H. M:t för två månader se an uttalade, attvinemligen skulle, oberoende af de tvistefrågor, som hota att uppröra det öfriga Europa, fortfarande få ätnjuta fredens välsignelser, ännu ega samma giltighet som i det ögonblick de nttal.des. 2. Om det intima förhållande, som under senare åren omisskänneligen uppstått mellan verldens tvenne största makter, Ryssland och Amerika, möjligen gan komma att ntöfva något inflytande på den trygghet, som den eg. k. Novembertraktaten ansetts bereda 088? 3. Om H. exe. utrikes statsministern tilläfventyrs har för afsigt att, såsom år 1863, lemna representationen del af sådana diplomatiska skriftvexlingar, som egna sig att gifva densa:nma en ledning för sitt omdöme om vär verkliga ställning till främmande makter ?7 Detta anförande framkallade synbarligen ganska mycken sensation och åhördes under den djupaste tystnad. H. exc. statsministern för wrikes ärendena lick derefter ordet och anhöll att en annan jag få besvara de gjorda frågorna, så mycket hellre som det till följd af en påkommen heshet skulle bli svårt för honom att dag göra sig hörd. Dagens sammanträden ha för öfriot i båda