Aftonbladet – 16 mars 1867, sida 2

om de Iorana tradivionella srundSsatsctilala om det europeiska statssystemet erbjödo,ln r nu försvunnen. För närvarande — det an ej besridas — ha vi, trots den framätkridande civilisationen, gått tillbaka i deinernationella förhållandena; jag vill hoppas tt ett sådant tillstånd ej skall få nägonj in : varaktighet, men tillräckligt långvarigt )s ar det redan varit för våldsamma förän-l, ringar af Europas karta, och tillräckligt!a ingvarigt kan det ännu bli för ytterligarelg ådana! När Ludvig XIV för 200 år sedana astade sig öfver det lilla Holland — dålg kyndade halfva Europa till dess biståndle ch tuktade den öfvermodige eröfraren. Men lg är nyss två stormakter kastade sig öfverl. )anmark, hvad betydde då tvenne andralsg tormakters (Englands och Frankrikes) ga-r antier (af år 1721) för Slesvigs everldeliga örening med Danmark? Hvad betydde den l; öga mer än ett årtionde gamla Londonraktaten? Platt intet! — Häri, i det all-l, nänna politiska rättslöshetstillståndet, ligger 1 rTunden till den ifver, hvarmed de mindrel, taterna rusta sig. Skulle den g:unden gälla l; nindre för oss än för andra? ; Med en blick på kartan och något minne lg f historien, måtte vi ej kunna pästå, attl. lågotdera af dessa länder har i verkligheen: farligare grannskap än vi. ; Visserligen är i det nådiga trontalet, jemte l4 len sedvanliga försäkran om ett vänskap-j igt förhållande till alla främmande makter, I åsom ytterligare stöd för hoppet att vil; kola få lefva i fred, en hänvisning gjord l, ill våra Pnaturliga gränser?. Och sannt är att , vi omgifvas af haf; men då vi icke ega enl. lotta, nog stark ett möta en ofvermäktig, ;rannes, kunna vi omöjligen hindra landtigningar, snart sagdt på hvilken punktl. om helst af våra vidsträckta kuster — cch : let icke blott icke med 30,000 man, som landtörsvarskomitån oförklarligt nog antog, utan pj ens med många gånger 30,000, hvilket vid. sednaste riksdag bevisades; och ännu minlre kunna vi förhindra att fiendens trupper erhålla från hafssidan frstärkning och tillförsel af alla slag. Det vore ett farligt sjelfbedrägeri att underskatta denne grannes omätliga resurser. BSjelfva det aflägse Frankrike, detta stora, rika och krigsvanda folk, drager ju öronen åt sig för denna vår närmaste granves växende makt. Vi skulle endast förråda en slumrande sorglöshet och en total oförmåga att draga slutslatser, om vi inbillade oss att icke förr eller sednare den tanke, som måhända länge varit närd, skall söka göra sig gällande, att nemligen Östersjön, l:kasåväl som Svarta hafvet, egnar sig till en insjö. Men om vi ock vilja smickra o s med hoppet — ett hopp som är farligt — att en sådan tanke aldrig uppstått och aldrig kommer att uppstå i värt granurike, måste vi dock erkänva att vi, för att icke tsla cm Norges finnmarker, sjeltva ha sårbara punkter, t. ex. Gotland, t. ex. Carlskrona, med sina sex oförsvarade inlopp, ty jag kan ej räkna de ofullständiga, obestyckade förskansningar, vi der bekostat, säsom verkliga hinder för en fiendtlig flottas inlöpande och stadens besitiningstagande. Vi ha dessa och flere andra sårbara punkter, som obe: stridligen äro af den beskafteuhet att, om ett krig utbröte emtllan vår östra granne och någon annan stormakt, den af de krig förande, som toge någon af dem i besiitning, skull of densamma ha det gagn, ati vi svärligen kunna motsätta oss den enes anspråk, utan att sluta oss till den andre, och sälunda, mot vår vilja, bringas ur den neutralitet, som vi lyckades 1854 att få bibehålla. En sådan lycka, som då, är ej att bygsa på. Kunna vi väl då på allvar tro att vårt läge fredar oss mer, än Danmarks eller Hollands, för deras granne, som visserligen ådagalagt ett stort inkräktningsbegär, men som åtminstone gifvit sig skenet af att respektera nationalitetsprincipen, hvarmed vår granne icke generat sig. Eller kunna vi föreställa oss att de! lilla rika Belgien har mer att frukta af Frankrike än vi af Ryssland? Om någonsin England skulle upp skakas ur sin kära fredspolitik, skulle det väl vara för Holland och Belgien — Baierns folk kan måhända, på grund af mvationalitetskänslan, framdeles sjelfvilligt sluta sig till Nordtyskland ; men, om det vill bevara sin autonomi, har det, utan tvifvel, villiga och kraftiga bundsförvandter i Frankrike och Österrike. Månne vi kunna lika säkert bygga på Novembertraktaten? Schweiz sjelfständighet är garanterad af omgifvande stormakter, af hvilka icke den ena förunnar den andra att sätta sig i besittning af detta lan ;, som dessutom har ett ekydd i sina naturformationer. Med ett ord: Vid jemförelsen med de at mig nu uppräknade länder, kan mon ej, utan att bedraga sig sjelf, undgå att inse det vi, med afseende på vårt läge och deraf följande grannskap, äro mera blottställda, än någotdera af dessa länder, för eventualiteten af ett farligt, vårt sjelfbestånd hotande krig; jag vill icke här tala om dess möjliga följder, om det skulle komma öfver veg oförberedda; det förblödda Polens hjertslitande nödrop kan derom gifva oss en 1arnande föreställning. Och hvad göra vi likväl för värt försvar? En aning om förestående behofattför detta ändamål vidtaga allvarliga mått cch steg röjde sig visserligen redan för några år se, dan i den sg, k. skarpekytterörelsen, och röster höja eig fortfarande i denna syftning Men dessa varningerop tyckas blifva, att jag så må säga, öfverröstade af fredsoptimisternas nerhyssjningar. Man får ju dagligen höra och läsa att vi, som så länge fått bebålla freden, nog fortfarandg få njuta af dess välsignel:e, om vi blott förh.lla oss lugnt och stilla, och framförallt icke röra på frågor, som kunde förråda våra brister och vår svaghet, och derigenom väcka den björn, som sofver?. Liksom våra brister vore obekanta för våra grannar! Våra grannar torde bättre, än mången af oss sjelfva, vara un derrättade om ställningar ooh förhållandar här i landet. Hvartill skulle annars kostnaden af dyra beskiekningar Jena! . Ingen politis. mina herrar! är sämre än den, al! Tör sig dölja hotande faror. Jag ror att man bör med friskt mod se dem rätt i ansigtet, klart uppfatta deras betydelse, för att med beslutsamhet och kraft fruktar likväl att allt a ROR An RR afvända dem. Ja