Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

(Insändt.) En besparing ooh på samma gång en reform. Med glädje erfar hvarje fosterlandsvän den anda af sparsamhet; som tyckes genomgå den nya riksförsamlingen på en tid, ar den ekonomiska ställningen med nödvändighet fordrar en stark inskränkning i statsutgifterna och på grund deraf attins. vill uttala sig i en sådan riktning, hoppas han att göra sig förtjent af uppmärksamhet, då han tillåter sig gifva en fingervisning, huru en besparing, om ock ringa, utan minsta olägenhet skall kunna vidtagas. Besparingen afser det i punkterna 18 och 19 af sjette hufvudtiteln i K. M:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof begärda anslag, som, ehuru till sitt belopp obetydligt, får, från sparsamhetens synpunkt betraktadt, en viss vigt derigenom, att det är obehöfligt. De omförmälda punkterna handla om civilingeniörs-undervisningen wid krigshögskolan och böra utan ringaste men kunna afslås, då den undervisning, som i dem omnämnes, skulle kunna ordnas på ett fullt ut lika, för att ej säga, ändamålsenligare sätt, än hvad som nu är fallet och detta utan att något särskildt anslag för ändamålet behöfde göras. Nu omnämnda undervisning har till ändamål att utbilda officersämnen för vägoch vattenbyggnadskåren, hvilken för närvaranue har ett flere gånger större antal officerare, än hvad densamma för sitt ändamål behöfver. Kåren räknar nemligen in summa 65 personer, af hvilka endast 14 äro anställda i kårens tjenst, några och 20 äro anställda vid jernvägarne; resten sysselsätta sig med enskilda företag. Lägj er man dertill, att de, som under de sednare åren utgått från Marieberg, och hvilkas antal sannolikt ej understiger 15, ännu gå och vänta på anställning i kårens tjenst, då synes det att tillgång på personer, gvälificerade för att sköta de ofvannämpnpde 14 platserna, på cn mycket lång tid ej kommer att saknas. i Under sådana förhållanden ligger det antagandet nära tillhands, att anslaget för vägoch vattenbyggnads-ingeniörers utdanande för ett eller annat tiotal af år saklöst kunde indragas, utan att man behöfde frukta för bristande tillgång på kompetente personer till tjenstemän i styrelsen, vill distriktehefer och adjutanter. Men att helt och hållet lägga ned undervisningen, hvilket kanske vore okickt, skulle otvifvelaktigt e