Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 3

J arvectare. pet nar fn Stora InLHCSEe att De I trakta de många nationernas handtverkare i full sysselsättning. En uppmärksam åskådare kan på några timihat få ett begrepp I om alla länders timmermän, snickare, målare, tap:tserare och möskinarbetare, från den Iskäggige ryssen till och med den solbrända tunesaren. Vi vända css till venster och börja vår väg genom den stora fränska afdelningen, som ensam upptar mer än en tredjedel af palatset. Allt är der nästan färdigt. Glasskåpen och ställningarne stå i ordning och vänta på expositionsaftiklafne, som ännu ligga i packkistorna. Fransmännen hafva föregått sina gäster med godt exempel, ty otvifvelaktigt blir deras afdelning fullt färI dig till utsatt dag, eller den 1 April. En i ögonen fallande enkelhet utmärker alla deras dekorationer, skåp och bordställningar. Fnligt frahska tidningars påståen den kommer denna enkelbet deraf, att frans männen icke ville bringa de andra nationerna till förtviflan genom att uppegga dem till en fåfäng täflan med den oupphinneliga franska smaken och lyxen. För vär del tro vi att enkelheten har en helt naturligare grund, nemligen fransmännens stora sparsamhet. Ofvanför maskinerna i det stora galleriet bygger ina tipp orgelverken. Meningen tycks vara att pröfva tonernas styrka genom att öfverrösta maskinernas buller. Kanske skall kyrkmusiken ta sig ännu bättre ut när spikhamrarne sljå takten. Den franska restaurationen är redan öppnad och gäster strömma ut och in. Den kan med skäl kallas: jätten för alla verldens krogar. Lokalen är 275 alnar lång och15 alner bred. Först kommer Buffet imperial, med 400 bord och 1600 stolar inuti galleriet, och 100 bord och 400 stoler utanför under markisen. Der serveras lätta frukostar, kaffe, glace etc. Lokalens a-dra afdelning kallas: Restaurant de la ville de Paris, och harliksom buffeten 500 bord och 2000 stolar. Vid table dhöte kostar frukosten 3 france, och middagen 5 å 7 franes med vin. Så kommer en mindre matsal, der man kan få röka vid middagsbordet. Rökrummet innehåller 80 bord och 300 stolar, Fyra tusen trehundra personer skola således på samma gång kunna få hvila och förfriska sig i Rouzes lokal. Dessutom finnas buffeter, der man på stående fot kan förskaffa sig ett lätt melianmål. Mat och dryck 1 den iranska restaurationin bestå till största delen af idel expositionsartiklar, och exponenterna skola i sina skåp uppsätta anvisningar till den buffet, der man är i tillfälle att rätt uppskatta deras produkter. Köken och källarne under Ronzsrestauration äro riktiga mästerverk, och det vore värdt att ta dem noga i betraktande, men vi måste fortsätta vår promenad om vi vilja hinna med hela ronden genom palatset Holländska afdelningen kommer efter den franska. Holländarne komma at exponera sina industriartiklar i stora salonger, mälade i ek och prydda med spegelglas. Taken bestå af fin hvit väf med målade lister och ornamenter, hvilket ger en förvillande likhet med målningar på slipadt glas. D man träder in i den belgiska afdelningen, ser man genast att man kommer in i ett afindustriens hemland. Hvarje tum af Belgiens ganska stora område är beräknadt att uppbära det mesta möjliga. Skåpen äro stora och höga och ställniogarne stå tätt inpå hvarann. Nu äro vi i Preussen. Här arbetas med samma taktmessighet, som om man beredde sig till ett fältslag. Godsvagnarne stå i leder utanför maskingalleriet och aflastningen försiggår under uppsigt af martialiska tjenssemän i preussisk uniform. Det företa preussiska gods, som gjorde sitt intåg i stora galleriet, bestod ar två ofantliga vallkanoner och två fältpjeser. Man skulle kunna tro att Sydtysklands besegrare äfven i fredens palats ville imponera genom sina vapen. I maskingalleriet bygga preussarne upp en präktig busfacad, och deras iore gallerier utmärka sig genom stora salonger och prydliga dekorationer. Sachsen, Baiern, Wirtemberg och de öfriga mindre tyska staterna gifva också tec. ken till lif, men försvinna mellan siva två stora grannar, Preussen och Österrike. Österrikes salonger utmärka sig genom ovanlig smakfullhet. Väggarne äro målade i gult med lister af svarta ornamenter. Taken äro, liksom i den holländska afdelnin gen, imitationer af glasmålning, men här utförda med mera smak och skicklighet. Schweiz har förvandlat sitt område till präktiga paviljonger, målade i blått. Spanien har icke visat någon fallenhet att dekorera, men Portugal har byggt upp rikt ornerade kolonnader. G ekland tycks följa Spaniens exempel, hvarför vi med ett par steg gå deröfver, och träda eå in i Danmark med Sverge och Norge för ögonen, Att de nordiska länderna icke kunna täfla med stormakterna, i att praktfullt dekorers de områden der deras industrialster skola visas inför en verld, är helt naturligt. Enkelhet är deras bästa prydnad, men smaklöshet bör dock kunna undvikas. Danmarks fagad bär stark pregel af Tivoli, och den svenska hknar ett trädgårdsstaket, som af misstag kommit in i expositionspalatset. Men har glömt att taga lokalens storhet 1 betraktande, och derigenom har den svenska fagaden blifvit låg och nedtryckt. De vackra modellerna, som uppbära de svenska folkdrägterna, skola försvinna i sina inklämda ramar, och det kommer att bero på slumpen om någon förbigående vpptäcker att de finnas till. I stället att draga ut fagaden genom en del af stora galleriet, har man fått den goda idn att der hänga utnorrmännens präktiga nät. På det sättet skall man nog lyckas fånga uppmärksamheten. I förbilarten gå vi ut i parken för att se på Ornäs-stugan, som pu står färdig med sitt näfvertak och sina fjällbeklädda väggar. En fransk tidning berömde häromdagen de svenska arbetarnes utmärkta höflighet och vänlighet mot besökande främlingar, och yttrade sin förundran öfver deras spartanska vanor. Vi kunna ej annat än instämma i fransmannens förundran. I ctt af öfre våningens rum ligga tre svenskar: arbetschefen, tolken och maskinisten a