Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 2

Nog nu, Arthur!? skrek la Pomme och satte båda sina händer för munnen i form af en ropare. Ssergeant, vill ni vara god och betala min kusk samt bära upp min kappsäck ?7 frågade herr Lenoir portvakten. Med nöje?, svarade denne. Skynda er upp, ni bör vara stelfrusen efter att hafva tillbragt natten i vagn.? Natten! ni menar fyra nätter !? Fyra nätter!t Och pappa Pinson betraktade herr Lenoir, som blinkade med ögat och gjorde ett tecken af hemligt förstånd, som de andra icke kunde fatta, samt styrde derpå kosan till trappan, som ledde upp till hans rum. Anfäkta! herr Lenoir måtte komma ifrån Cayenne?, mumlade den unge Arthur, Ieke alldeles... men bra nära?, inföll den nykomnae. Jag skall anhålla om några pepparkorn!4 ropade la Pomme. Spetågel! ni skall få... om ni kommer och hemtar dem hos mig. När då? tGenast.? Icke ensam.? Hvem tager ni mig för? I sällskap med dessa herrar, som skola vöra mig den äran att äta en enkel frukost med mig; jag dör af hunger.? Vi också!? uppstämde de tre nattvandrarne i korus. Det passar förträffligt. Följ mig.? Venster om! såeom pappa Pinson säger, skrålade Artbur, och fortfor i samma ton under det han följde efter herr Lenoir: ?ett, tu, ett, tu! låtom oss gå upp! etig på! jag går förut!? ; YSergeunt!? sade herr Lenoir i samma