Aftonbladet – 13 mars 1867, sida 3

Något om den tillämnade nedsättningen af skorstensfejare-taxan. Till Redaktionen af Aftondladet. Insändaren, som hvarken är husegare eller skorstensfejare och i följd häraf ej kan hafva fördel eller skada af taxans nedsättande, huru än saken hos stadsfullmäktige kommer att aflöpa, vill dock upplysningsvis nämna, att af de nio trakter eller distrikter, hvaraf hufvudstaden består, trenne (nemligen femte, sjette och nionde) äro, isynnerhet den sista, hvad inkomster beträffar, icke mera gifvande än att de anständigt kunna försörja de sina, då deremot de sex öfriga kunna anses som feta pastorat, — ja, ett par af dem inbringar till och med hvad en president i hofrätten har i lön. Detta förklaras lätt derigenom, att då nuvarande taxa utfärdades år 1815, var hufvudstaden både till folkmängd och storlek många procent mindre än nu; men märk väl, att storleken och i följd häraf inkomsten för skorstensfejarne tilltagit på malmarne, der den egentliga utvidgningen egt rum, men ej i sjelfva staden, ty den är nu icke större än är 1815. Dertill kommer, att på sednare åren en mängd perso: ner, handlande med både långa och korta varor, förhyrt våningar, Ja hela hus derstädes till upp: lag för -sina varor och hvarest sotmmng ej kan komma i fråga, och då efter senaste polisförordningar en mängd krogar inom staden indragits, der sotning förut måste verkställas hvar fjortonde dag, nu en del af dessa lokaler uthyrts till magasiner, så är ju klart att inem dessa trakter betydlig minskving för skorstensfejarne derstädes egt rum. Ett bevis attalltid stadens tvänne trakter af hrr skorstensfejare sjelfva ansetts bland de sämsta, är det, att så fort någon trakt på malmarne genom förra innehafvarens frånfälle blif.