Aftonbladet – 13 mars 1867, sida 3

vit ledig, har vanligtvis innehbafvare afstadstrakt sökt transport. Vid senaste transport, då skor tensfejaren i stadens vestra trakt förflyttades till Ladugårdslandet, hände det att han (med hvad ätt och på hvad sätt?) förskaffade sig Kongl. slottets arlete, som dock tillhörde stadens östra rakt. Denna affär ökade hans förut stora in komster med ungefär 1250 rår årligen. De öf iga trakterna på malmarne äro äfven mycket sifvande, och tror derföre insändaren, att deling af sex trakter eller distrikter vore det rätt visaste och ändamålsenligaste. I stället för nio. kulle då blifva fjorton trakter, på så sätt, att a! le fyra på norr blefve åtta, i staden två och på söder, i stället för tre, blefve fyra; dock bör vid lenna sistnämnde delning ej tillgå som vid förra kiftet af Maria-trakten, då den ena på sin del ;rhöll 3000 rdr i inkomst och den andra deremot irka 8000 rdr. Om Katrinatrakten, som inbrinsar 11,000 rdr, lägges till nyssnämnde summor. lir således, vid en rättvis delning på hvar och n af de fyra skorstensfejarnes del, 5500 rår, — n inkomst, hvilken mången handtverkare har tora skäl att önska sig. Något, som äfven bör tagas i betraktande är, muru många af de ynglingar, som egnat sig åt letta mödosamma och mången gång lifsfarliga rke, efter den fördelning som nu är, kunna ågonsin räkna på att vid äldre år någorlunda å någon ersättning för allt hvad ondt de som jarn slitit? Detta kan med skäl frågas, så mycet mer, som det har inträffat att en trakt, likom ett vanligt arf, gått från far till son, hvilet, enligt insändarens åsigt, skett på de verkliga yrbetarnes hekostnad Hvad nu taxans nedsättning vidkommer, kan illigtvis icke priset för sotning i skorsten nedättas; deremot tarfvar kakelugnars rensning och ernspislars sotning en liten nedprutning. Skulle eremot en allmän nedsättning af taxan blifva allmäktiges beslut, så gör det, enligt hvad ofvan r anfördt, hrr skorstensfejare på malmarne minre — de tåla godt dervid; svårare blir det för e mindre trakternas innehafvare att reda sig, ch husegarne sjelfva i dessa trakter skulle äfven lifva mindre nöjda, om arbetet ej verkställdes ed samma noggrannhet som förr, ty det är lart då mästarens förut ej för stora inkomster vinskas, nödgas han äfven i sin ordning minska rbetspersonalen. Insändaren vill ej arbeta hvaren för den enas eller andras fördel eller nytta, tan derför att stadsfullmäktige ej skola fatta tt mot billighet och rättvisa stridande beslut, ar han velat framkomma med dessa upplysninar i saken. A. eng inn ee vn PR AR ER