Aftonbladet – 12 mars 1867, sida 2

joritet; man imponerar derigenom alltid på några svaga och odeciderade, som gerna vilja följa med strömmen. Har man en gång kommit derhän och känner sig ha något fotfäste, så skulle man visst vilja utveckla en eller annan punkt i programmet i en riktning, som nu knappast framskymtar. 1 afseende på handelslags iftningen her man ansett det nödvändigt att proklamera: ingen återgång till starkare skydssystem; den sidospark, som egnas åt den utveckling om hittills egt rum, blir då helt och hållet opraktisk och kan i sjelfva verket icke utgöra någon verklig lisa för protektionister. Det är emellertid ett mycket talande vittnesbörd om den makt de liberala ideerna illvunnit sig öfver det allmänna tänkesättet i vårt land, att då man vill organisera ett parti, som har till syfte att göra opposition mot ett liberalt regeringssystem och bringa till styret en mer eller mindre junkerlig ministår, så måste man, för att ha någon utsigt till framgång taga munnen full a frisinnade allmänsatser (loci communes). Det enda, som skulle kunna anses innebära ett någorlunda bestämdt syfte, är den punkt, som rörer bankväsendet, fastän man äfven här noga aktar sig för att säga, huru man vill ha det stäldt. Men det är bekant att en spärridt mot bankerna för ögonblicket är lika opraktisk och resultatlös som ett anlopp mot de lib. rala tullsatserna; en stor del af bankerna och deribland Stockholms enskilda bank, ha ju för icke längesedan fått sina oktroyer förnyade på tio år. Framträdandet af detta program bör emellertid innebära en kraftig anmaning åt det stora antalet af frisinnade och verkligt sjelfständiga ledamöter i andra kammaren att organisera sig. Må de som icke kunna följa den Murnska fraktionens lösen, att i allting och framför allt vara ministårens hängifna tjenare, men som icke heller vilja bidraga till uppkomsten af en junkerminister, må alla de, som uppriktigt och utan konsiderationer omfatta en klok sparsamhets grundsats och konseqvent vilja sträfva för det politiska och sociala framåtskridandet, bilda en sjelfständig eenter, som hvarken af det ena kotteriet eiler det andra låter locka sig från principerna, och som genom sin oberoende ställning och sin politiska lifekraft blir det parti, som ger utslaget och bestämmer kammarens hållning.