Aftonbladet – 12 mars 1867, sida 2

för att ersätta den med en konservativ eller rättare reaktionär, samt att å andra sidan de liberala utan tvifvel skola ha sina krafter osparda för att hindra en sådan manöver. Men det vore i högsta grad oegentligt, om man derför skulle betrakta den liberala sidan som ministeriel. Om den också i väsentlig mån gillar den nuvarande regeringens hufvudriktning, så är den dock långt ifrån attsträcka denna anhängighet till de särskilda ministrarnes personligheter och detta gillande till de tendenser som uppen barat sig i och genom de särskilda departe-l, menterna.? . Den politiska situationen har sedandess ; allsicke förändrat sig; men ställningen inom : andra kammaren har utvecklat sig så, alt ; tillstymmelserna till två särskilda partier, börjat antaga en bestämdare form. Det ärl, emellertid i sjelfva verket orätt att be-l; nämna de två hufvudgrupperna partier. Del, sakna nemligen det som måste utgöra grun-l; den för hvarje verkligt parti: en gemensam grundåsigt, vissa stora hufvudprinciper, . hvilkas tillämpning i de speciella frågorna j. partiets medlemmar med klart medvetande l; eftersträfva. Deremot kan man närmast tala om två stora kotterier, som endast samI manhållas genom inflytandet af och intres. set för vissa personer och af en viss tenI dens för ögonblicket. ! Å ena sidan har en ultrrministeriel eller s. k. Murensk fraktion framträdt, som saknar hvarje annan ledande princip än den, att quand meme visa sig såsom anhängare af ministeren; som anser ministrarnes per soner stå högt öfver och vara förmer än alla grundsatser, och som är så ängslig om och för ministåren, att den vill vädra kabinettsfrågor i de största obetydligheter och är färdig att förkasta de rimligaste och förnuftigaste förslag till iakttagande af nödig sparsamhet och varsamhet i fråga om sta-l tens utgifter, om de blott kunna skrämma l: hvarandra inbördes med den förskräckliga nyheten, att det skulle vara obehagligt för! ministåren eller för någon af ministrarne. Denna fraktion har rönt medverkan afl: många, som icke tillhöra densamma ochl icke stå på den ultraministeriella ståndpunkten, men som fruktat för hvad som skullel kunna utveckla sig utur den motsatta fraktonen, ifall den skulle kunna få öfverhanen. På cenna motsatta sida stod till en början endast en minoritet af protektionister. Det missnöje som ultraministerialismen framkallade hos mången riksdagsman, som var frihandeln tillgifven, väckte hos en eller annan ärelysten person tanken på att genom en blandning uf mycket olika elementer skapa ett slags parti, som skulle gå och gälla för att vara en venster, men som skulle kunna begagnas för reaktionära ändamål. Den skånska adeln har på mycket nära håll sett, med hvilken fördel den politiska reaktionen i Danmark förstått att för sina syften begagna ?bondevännernas? parti. Det är också en skånsk godsegare, grefve A. Posse, som är hufvudet för och själen uti den besynnerliga fusion, som börjat gifva sig namn, heder och värdighet af ?oppositvionen? i andra kammaren. Nämnde grefve var en bland dem, som ifrigast bekämpade representationsreformen, hvilken efter hans förmenande skulle bringa fäderneslandet ofred och olycka?. Han dolde vid den tiden icke, att hvad han isynnerhet fruktade såsom blifvande resultat af reformen vore dels ett bonderegemente, dels en återgång i fråga om frihandelssystemet. Nu aktar han icke för rof attsöka åvägabringa ett elags klassplittring och organisera ett specifikt bondeparti samt att med synnerlig omsorg tega vara på alla protektionister i ordets gröfie eller finare mening. När man med otålighet sträfvar till maktens tinnar, är det icke så noga med konseqvensen och man är icke så grannsynt i fråga om dem, på hvilkas skuldror man vill klättra. Emellertid har det varit mycket svårt för denna fraktion och dess chefer att angifva sma syften. Någon egentlig sammanhållning bar icke beller visat sig annat än vid val, då man från bådadera sidorna haft sina listor. Vid voteringarne i sak har det hittills visat sig, att diskussionerna inom kammaren utöfvat ett mäktigt inflytande. Det har emellertid känts generande att icke ha någonting liknande ett program och efter hvad man i går erfor af N. D. Alle handa, protektionisternas organ, som äfven gerna vill ge sig min af att vara språkrör för den nu ifrågavarande fraktionen, skulle detta program, affattadt vid en sammankomst sistlidne söndags aftoa, vara af följande innehåll: Ett tidsenligt, hufvudsakligen på allmän värnpligt bygdt, försvarssystem. Ingenting uppoffras för parad och militärlyx, men ingenting underlåtes af hvad som verkligen erfordras till ett krafTtigt och segrande värn af vår sjelfständighet. Bankoch kreditlagstiftningen ordnas på sundare och solidare grunder. Sparsamhet i beviljande af statsanslag och ökad afseende på ett ändamålsenligt användande erat. En mera rättvis och jemn fördelning alla samhällsmedlemmar imellan af beskattningen. Mera jemnt atvägd rösträtt vid val till kommunala befattningar. Skjutsoch vägunderhållningsbesvären ordnas på ett för jordbruket mindre tryckande sätt än det närvarande. Kommunikationsväsendets fortsatta utveckling, men företrädesvis blott i mån af egna tillgångar. Elementarskolorna och folkundervisningen ordnas och utvecklas i mera tidsenlig och praktisk riktning. Ingen återgång påyrkas i den nuvarande tvlllagstiftningen, som hvilar på en teoretiskt riktig princip, men derför godkännes icke det ofö:ve redda, opraktiska och ensidiga sätt, hvarpå den delvis blifvit tillämpad. Förändringar och förenklingar företagas i förvaltningens olika grenar, men varsamt, så att detta, utan rubbning i administrationens jemna gång, kan verkställas. Oftare fungerande domstolar på landet till åstad kommande af en snabbare lagskipning. En minister för jordbruk, handel och allmänna arbeten. Med regeringen för dessa och andra tidsenliga reformer, men icke med regeringen emot dem. Som man ser är detta program hållet nästan i lika allmänna och bannala ordalag, som de 36 venersborgarnes proklamstion, som på sin tid framkallade så mycken munterhet och så mycket hån. Det innehåller ;snart sagdt ingenting, som icke hvar och len riksdagsman, äfven den mest liberala och sjeliständiga skulle kunna gå in på. Man har vid detta programs affattande följt samma försigtiga taktik, som vid upprättande af äs ro LLA man hittilla alltid