Aftonbladet – 12 mars 1867, sida 2

parti, som ger utslaget OCH DEStamlinlet nal-1 marens hållning. Det kongl. förslaget till-en lag om efterbildning af konstverk är nu af riksdagen oförändradt bifallet. Det blir således nu la... Det är, om vi icke misstaga oss, den första om hvilken båda statsmakterna blifvit ense sedan den nya representationen infördes. Det kongl. förslaget har i båda kamrarne varit ganska mycket omtvistadt, och detta icke blott med hänsyn till sina detaljer, utan äfven i afseende på sjelfva den grundsats, som ligger till grund för hvarje lagstiftning i detta ämne. Man har, å ena sidan, velat i lagstittningen se införandet af ett slags monopol, som kan skadligt och hämmande inverka på den allmänna utvecklingen; medan, å andra sidan, framhållits att här endast är fråga om medborgares eganderätt till produkten afsina uppfinniogar och sitt arbete, samt att konstnä ren, likasom andra, måste vara berättigad till sitt arbetes lön. Bland de detaljanmärkningar, som gjorts, har förekommit eo, hvilken obestridligen påvisat en oegentlighet eller motsägelse i förslaget. Från förbuden mot efterbildning af konstverk äro, bland annat, undantagna sådana konstverk, som tillhöra staten eller menigheter. Säljer nu en konstnär sjelf sitt arbete till staten eller till en menighet, så vet han naturligtvis hvad han med hänsyn till kopieringsrätten har att påräkna, och man kan tänka sig, att han bestämmer sitt pris derefter. Säljer han deremot arbetet till en enskild, med beräkning att åt sig bevara kopieringsrätten, men arbetet sedan kommer i statens ego, så är han denna rätt förlustig utan någon derför erhållen godtgörelse och utan att han blifvit tillspord vid den förändring, som sålunda inträdt i afseende å hans eganderätt. Någon bestämmelse i fråga härom kunde väl ha varit behöflig, men förmodligen ansåg majoriteten i kamrarne saken för oväsentlig iör att vilja för dess skull vidtaga några förändringar i den kongl. propositionen. id det sammanträde i går afton då andra kammaren fattade sitt beslut rörande ifrågavarande lagförslag, förekom äfven till behandling ett kammarens tillfälliga utskotts afstyrkande utlåtande med anledning af grefve A. Posses motion om en framställning till K. M:t rörande åtskilliga småstäders förläggande under landsrätt. Man torde erinra sig, att en temligen animerad debatt uppstod då denna motion först i kammaren föredrogs oh det ifrågasattes att den borde genast och utan föregående hänvisning till utskott af kammaren afslås. Grefve Posse, som då icke var tillstädes, ökte nu försvara sin motion i ettlångt anförande, i hvilket dock förekommo flera misstag och oriktiga uppgifter, hvilka med både fyndighet och skärpa vändes emot honom ar flere talare, som bekämpade motionen, och det var icke utan att under den munterhet, som härvid emellanåt uppstod, man i sjelfva verket skrattade på den ädle motionärens bekostnad. Det hela blef ett fullständigt fiasco, litet försmädligt ovekli: gen för den som vill spela partichef och fullfölja höga syften. Vi ha flera gånger haft anledning beklaga, att det är svårt, understundom nästan omöjligt, att från referentplatserna i kamrarne höra de anföranden, som afgifvas a en del ledamöter. Detta ogynnsamma förhållande eger rum isynnerhet med de ledamöter af första kammaren, som hafva sin plats alldeles under åhörareläktaren. Inträffar dertill, att någon af dessa ledamöter är ovanligt lågmäld, uppstår ofta missupp fattning med deraf härflytande oriktiga uppgifter. Bland de ledamöter, med afseende å hvilka detta, af nyss antydda skäl, lättast inträffar, är hr riksarkivarien Nordström. Hr riksarkivarien har nu fästat vår uppmärksamhet derpå, att han blifvit missförstådd då vi uppgifvit hooom ha varit bland dem, som önskade giftomannarättens bibehållande. Hr Nordström förklarar detta vara ett misstag. Hans yttrande gick ut på att ådagalägga, att giftomannarätten i dess ouvarande utsträckning borde upphäfvas elller inskränkas äfven i fråga om mö, som ännu icke uppnått 25 år, eller mös nu bestämda myndighetsålder, dock med bibehållaude af föräldramakten i detta hänseende. På samma gång som vi omförmäla detta tillåta vi oss anmärka, att vår uppfattning af hr Nordströms yttrande dock så till vida var riktig, att han ej ville bifalla det för tillfället föreliggande förslaget. I hög grad önskligt vore emeller id, om det i den föreI slagna arbetsordningen intagna förslaget om en särskild talareplats, snart blefve af kamrarne antaget, då det icke blott är för tidningarnes referenter utan äfven för kamrarnes egna ledamöter och protokollister särdeles svårt att höra en del talare, som fått sig anvisade ogynnsamma platser i samlings: lsalarne. Äfven om en sådan talareplats inrättades, kunde det ju stå de ledamöter, som det önskade, fritt att yttra sig från sin legen plats. En annan olägenhet, som vidlåder kamrarnes samlingssalar, är deras olämplighet I för aftonsammanträden. I lördags steg temperaturen pi läktaren i första kammaren